Hello shawties!
You gotta have a chapter waitin for ya...?

Nä,nu jävlas jag ;)
Just nu är jag inte hemma - så då får ni inget kapitel.
Men imorgon,så ska ni få erat kapitel eftersom jag far hem då!
Puss.

Justins perspektiv:

Jag bet ihop käkarna, hur kunde Nolan säga sådär? Det var ju för i helvete hans syster! Jag suckade innan jag gick till köket för att dra ut en ölburk ur kylskåpet, men när jag öppnat kylskåpet fanns ingen ölburk där. Jag slängde frustrerat igen kylskåpet och gick ut till Nolan och resten utav dom andra. Jag tryckte upp honom mot väggen och bet ihop käkarna, för att inte göra något jag skulle ångra senare.  ”Varför kan vi inte bara fucking leta henne?” fräste jag och Nolan kollade surt på mig. ”Men för i helvete Justin, hur många gånger ska jag behöva säga att om vi letar efter henne så blir hon dödad!” sa Nolan och försökte gå bort ifrån mitt grepp. Men jag var starkare än han. ”Naw, kan inte lilla Nolan gå ur Justins grepp?” sa jag och gjorde till min röst. Han himlade med ögonen innan jag släppte ner honom på golvet och satte mig i soffan. Tankar flög runt i mitt huvud, tänk om det hade varit Jazzy som blivit kidnappad och inte Hanna. Det vände sig om i min mage och jag grimaserade. Nej det skulle inte ens hända. Min syster var säker här hos mig och om något sånt skulle hända, så skulle jag inte sitta och vänta på medans hon dör, precis som Nolan gör. Jag skulle vända upp och ner på alla hus tills jag hittat min syster. Jag suckade tyst innan jag gick upp för trappan och in till mitt rum. Jag smällde igen dörren innan jag satte mig i sängen. Jag hatade att erkänna det, men jag saknade verkligen Hanna. Jag måste hitta henne innan hon blir dödad av sina egna föräldrar.

Jazzys Perspektiv:

Jag kollade på Jaxon som nyss varit inne hos några av våra kompisar, för att höra om dom sett något av Hanna. Dom visste såklart inte vem Hanna var. Men bättre att vara på den säkra sidan än den osäkra. Jaxon skakade på axlarna och jag suckade tyst. ”De hade inte sett någon Hanna, men om dom skulle det, så skulle dom ringa oss” sa Jaxon och jag nickade stumt. Jag kan inte bara förstå att hon är kidnappad. ”Jaz, har du några fler kompisar vi kan snacka med?” Jaxon kollade på mig och väntade på mitt svar. Mitt huvud sökte efter ett svar, eftersom vi varit hos alla mina kompisar. ”Jag tror inte det” sa jag och kollade på Jaxon som startade bilen. ”Det här är ju hopplöst, vi kommer aldrig hitta Hanna!” utbrast Jaxon och jag nickade. Vi kommer aldrig hitta hanna. Nolan kanske hade rätt i att vi inte skulle hitta henne. Vi måste bara vänta. ”Vi kan ju alltid kolla på torget” sa Jaxon och jag himlade med ögonen. ”Du  tror verkligen att Hanna är på torget där allt folk är?” utbrast jag och sköt ut med armarna. Min brorsa var ju inte lite, dum ibland. Jag suckade och nickade. Det var väl bäst att lyssna på vad han hade att säga ändå. ”Vi kan väl kolla om vi ser henne någonstans” sa jag och Jaxon kramade om mig. ”Tack syrran” Han log mot mig och jag kunde inte undgå att le tillbaka. Han körde ut ifrån parkeringen och in till staden. Han parkerade utanför en liten sliten gammal affär. Jag öppnade dörren och gick ut. Detsamma gjorde Jaxon och låste sedan bilen.

Vi började gå in till torget som var fullt med folk, det var ganska konstigt att det var så mycket folk i Stratford på torget. Vanligtvis brukade det vara några stycken som var ute. Efter att vi gått runt och letat, frågat folk så råkade jag gå in i någon. Jag föll med ett tjut men hann inte känna marken utan ett par starka armar höll mig uppe. Det var Mikes armar. Han flinade och jag suckade. Han hade jag glömt. ”Är du full Jaz eller?” frågade han och jag skrattade. Full? Nej. Förvirrad? Ja. Han hjälpte mig upp på fötterna igen och jag skrattade lågt. Vad pinsamt. ”Nej jag är inte full, vad tror du om mig egentligen Mike?” Jag kollade på honom och han skrattade. ”Barnförbjudna saker” sa han och blinkade mot mig. Jag fnös och puttade till honom löst på bröstet. Han höll ut händerna mot mig. ”Jag skojar bara, ta det lugnt tjejen” sa han och jag flinade smått. Undra om han visste något om Hanna? Jag började gräva i fickan efter fotot och hittade det sedan. Jag drog upp det och visade Mike. ”Har du sett den här tjejen någonstans? Hennes namn är Hanna!” sa jag och kunde se hur Mike stelnade till. What the fuck? ”Nej jag vet inte vem hon är, hurså?” Sa han till sist och jag kunde se en osäker glimt i hans ögon. Det var något skumt på gång, jag bara visste det. Jaxon kollade på mig med en blick som tydde på att vi skulle gå men jag mimade ett vänta till honom. Han nickade löst och kollade på Mike. ”Hon är försvunnen, du kan ju säga till om du ser henne någonstans” sa jag innan jag gick till vidare till Jaxon och vi började gå till bilen igen.

Mikes perspektiv:

Jazzy gav mig ett foto på en tjej, när jag kollade noga så kunde jag se vem det var på en gång. Det var Hanna. Men hur kunde Jazzy känna henne? Just det, Justin är ju hennes bror och Nolan är Justins kompis. Fan. Jag kunde känna hur hela kroppen stelnade till men försökte dölja det så mycket jag kunde. ”Nej jag vet inte vem hon är, hurså?” ljög jag och kollade på Jazzy osäkert. ”Hon är försvunnen, du kan ju säga till om du ser henne någonstans” Sa Jazzy och jag nickade. Hon gick ifrån mig och gick med sin bror längre bort. Jag suckade. Jag ville så gärna hjälpa Hanna och Dom andra. Men det kunde jag inte. Inte just nu. Jazzy hade blivit så otroligt vacker – inte för att hon var vacker förut- och hennes ögon… 

____________________________________________________________________________________________

Hej!

Mitt namn är Wilma och jag driver bloggen Ourbieberstorys,Emma behöver lite hjälp med detta så jag tänkte hjälpa till :). 

Ska göra ett länkbyte med den här bloggen så hon också får fler läsare, tills vidare, Puss!

Ni får gärna kommentera ;*