Jag har precis skaffat ask.fm så om ni vill fråga mig något där om novellen så skriv bara :)

 

Jag kommer svara på alla frågor jag får där :)

xoxo

Justins Perspektiv:

 

Jag och Jazzy hade rest oss upp när Jazzy tillslut hade druckit upp sin chai-latte. Jag hade försökt få henne att dricka upp den snabbare men hon tänkte att Hanna säkert skulle komma tillbaka och nu var vi alla fall äntligen på väg upp. Jag hoppas fan att Hanna står utanför bilen och röker annars vet jag inte vad jag gör. Det är inte som att jag börjar få känslor för henne men jag skulle behöva en cigarett själv och jag har inga kvar så om Hanna står och röker så kan jag sno en av henne. Jag reagerar inte på att Jazzy går förbi mig och snabbare mot min bil.

 

”JUSTIN!” skriker Jazzy

 

Jag springer snabbt fram till henne och ser att hon står bland alla Hannas kassar och även hennes mobil ligger på marken – med skärmen spräckt men ingen Hanna någonstans.

 

”Hon kan inte bara ha försvunnit!” utbrister Jazzy vilket får mig att titta på henne
”Jag sa åt dig att vi skulle ha gått efter henne när hon gick ut från Starbucks!” säger jag argt
”Du kunde ha gått själv – det var du och dem andra killarna som var oroliga för att Hanna skulle bli kidnappad…”
”Om hon nu har blivit kidnappad – så är det inte bara jag som råkar ut för Nolans vrede – utan det är även du Jazzy!”
”Det var inte mitt fel!” utbrister Jazzy argt
”Hade vi gått efter Hanna direkt så hade detta inte hänt!” säger jag argt

 

Jazzy stirrar bara surt på mig innan hon böjer sig ner och plockar upp Hannas kassar och även hennes mobil. Jag kommer närmare henne och drar mobilen ifrån henne.

 

”Vi kan kanske lokalisera henne på något vis…” säger jag fundersamt
”Hur då? Vi har hennes mobil!” säger Jazzy och kollar på mig

 

Jag svarar henne inte utan går bara bort till bilen men jag vet om att hon går efter mig så jag låser upp bilen och sätter mig i förarsätet medan Jazzy sätter sig i baksätet med alla kassar.

 

Hannas Perspektiv:

 

Jag känner hur någon skakar om mig och jag gnäller till – jag vill inte vakna än. Jag vill sova lite till. Men när jag väl vaknar till så känner jag att jag inte ligger i någon säng utan på något hårt. Justins soffa brukar inte vara så här hård. När jag öppnar ögonen ser jag ingenting, det är en massa blurr framför ögonen.

 

”Hon vaknar nu” hör jag en mans röst säga

 

Jag känner inte igen rösten och jag blundar sen öppnar jag ögonen igen och kollar framför mig. Jag ser att jag sitter i någon sorts buss – men där finns inga säten och jag sitter på golvet. Jag känner hur ont jag har i kroppen och när jag försöker röra mina armar och ben så inser jag att dem är fastknutna hårt med rep. Jag försöker dra mig loss lite i alla fall – men känner snart att det är lönlöst. Jag sitter alldeles för hårt fast.

 

”Sara – hon är vaken nu!” hör jag säga mansröst säga

 

Sara – det är ju min mammas namn, för helvetet säg inte att Justin och Nolan hade rätt med att min egen mamma skulle kidnappa mig… Va fan skulle det vara bra för?!

 

”Oh så bra att du är vaken Hanna” hör jag en kvinnoröst säga
”Mamma…” säger jag och kollar upp på henne
”Hur mår du gumman?” frågar hon med ett leende
”Jag hade mått mycket bättre om du ville släppa loss mig”
”Det går tyvärr inte gumman. Vi vill inte att du ska rymma din väg”
”Vart tar ni mig? Och vilka är ni?”
”Lilla gumman – vi kan inte prata om det. Du får se när vi anländer”

 

 

Min mamma vänder sig sen bort från mig och går bort till personen som sitter bakom ratten och börjar prata tyst med honom/henne. Jag sitter kvar på golvet och försöker komma loss från repen igen. Jag vet att det inte går men jag fortsätter ändå att försöka – jag måste komma loss från repen och komma tillbaka till Justin. Jag hatar mig själv för att jag gick ut från Starbucks – jag skulle bara ha stannat hos dem och väntat tills Jazzy var färdig med sitt drickande. Även om jag ibland kan känna att jag hatar Justin så är det ändå honom jag vill ha nära mig just nu.

 

”Vi är framme Sara!” hör jag samma mansröst säga igen
”Bra. Mike, sätt en ögonbindel framför Hannas ögon så att hon inte ser något” säger min mamma

 

Jag suckar där jag sitter men ser sen mannen som heter Mike komma fram till mig – nu när jag får en ordentlig blick så ser jag att han inte kan vara mycket äldre än dig.

 

 

”Snälla släppa mig…” ber jag tyst
”Du vet att jag inte kan göra det. Din mamma betalar mig stora pengar för att göra detta” svarar han mig
”Snälla…”

 

Mike svarar mig inte utan drar istället fram en ögonbindel som han sätter framför mina ögon och sen knyter han ihop den på baksidan. Jag kan inte se någonting genom denna jävla ögonbindel och jag förstår att dem säkerligen har planerat detta länge. Jag har ingen aning om hur dem har planerat detta, men det måste ha på gått ändå ett tag. Min mamma måste ha spionerat på mig ett tag för när jag träffade henne för några dagar sen så verkade hon inte ens minnas hur hemskt mitt liv har varit.

 

”Upp med dig!” hör jag Mike säga och sen drar han upp mig

 

Jag biter ihop för att inte skrika men jag känner i alla fall att mina ben inte är ihop knutna längre. Under den lilla tiden jag fick sitta själv medan dem parkerade bestämde jag mig själv för att inte säga ett ord – vad dem än gör så kommer jag inte säga ett ord. Jag tänker beskydda Nolan och resten av gänget – för det enda orsaken jag kan komma på till att min mamma kidnappa mig är för att hon vill ha pengar och hon vet att hon kan få det av Nolan.
När Mike har fått upp mig ordentligt på fötterna börjar han putta ut mig från bussen och jag känner hur jag blir nerlyft istället för puttad ner för avsatsen i bussen. Jag gör inget motstånd och säger heller inget när någon puttar mig för att jag ska gå framåt. Jag följer med utan att göra något motstånd – det känns lättare så. Det kommer säkerligen bara bli värre när jag väl kommer in till vilket ställe vi än är vid – jag är nästan hundra procent säker på att min pappa kommer vara där, varför vet jag inte men jag känner det bara på mig.

 

”In” hör jag en annans mansröst säga och puttar in mig genom en dörr

 

Jag går rakt fram men säger ingenting utan biter mig bara hårt i underläppen för att inte skrika rakt ut för jag känner hur ont det gör att gå när mina ben har varit ihopknutna så länge. Jag känner snart hur jag blir stoppad och jag står still fast jag känner hur mina ben bara vill vika ihop sig.

 

”Så Hanna, jag kommer ta av dig ögonbindeln nu – men jag vill att du står still tills jag säger åt dig” hör jag min mamma säga
”Okej” säger jag bara
”Lova mig att du står still tills jag säger åt dig”
”Ja mamma – jag lovar”

 

Min mamma säger inget mer men jag känner på mig att hon ler. Jag tyckte aldrig om när min mamma log när jag var liten för då visste jag att något skulle hända. Något som oftast inkluderar min pappa. Jag vill inte att min pappa ska vara här – jag vet vad som kommer hända då. Jag kommer bli misshandlad tills jag blir förstörd och jag kommer inte klara av det. Jag kommer inte klara av misshandeln igen. Min mamma drar snart bort min ögonbindel och jag blinkar några gånger för att kunna se vart jag är.
När jag väl ser rummet som jag står i så blir jag direkt osäker på varför jag står här och varför där finns så många människor i rummet. Men jag blir ännu mer osäker när jag ser att min pappa står i ena ändan av rummet och det får mig att dra ett djupt andetag. Nej…

 

”Hey gumman” säger pappa och ler mot mig

 

 

Jag svarar honom inte utan tittar ner på golvet istället men jag känner hur någon tar tag om min nacke och lyfter upp min nacke så att jag blir tvungen att titta rakt fram på min pappa. Jag försöker dra loss min nacke från personens grepp men personen håller för hårt fast.

 

”Trevligt att se dig igen gumman” säger pappa
”Inte så speciellt trevligt att se dig” svarar jag

 

Min pappa kommer fram till mig och jag biter mig direkt hårt på insidan av kinden för jag är beredd på att få ett slag mot kinden. Men det enda som händer är att pappa smeker min kind sakta. Jag släpper taget om insidan av min kind och känner hur det kommer lite blod i munnen som jag sväljer och tittar sen rakt upp på min pappa.

 

”Jag är så glad för att jag får se dig igen min älskade flicka” säger pappa
”Va?” frågar jag chockat
”Du förstår inte hur mycket din mor och jag har saknat dig”

 

Jag säger inget men vänder sakta ner blicken mot golvet. Jag vill inte titta på honom för jag vill inte känna mig säker nära honom igen för då vet jag att jag bara kommer få en massa stryk igen.

 

”Ni kan ta min dotter till hennes rum och knyt upp repen från hennes handleder. Hon kommer inte smita någonstans” säger pappa
”Ja Sam” säger Mike som har kommit fram till mig igen

 

Mike tar tag i min arm och börjar dra mig bort från min pappa och ut från det stora rummet. Jag vill inte göra det men jag kollar ändå bak på min pappa en sista gång och han ler bara och ser så lycklig ut. Jag drar ett djupt andetag innan jag vänder fram mitt ansikte igen och går med Mike.

 

Justins Perspektiv:

 

Jag och Jazzy har kommit tillbaka till huset och Jazzy sitter i baksätet och gråter lite grann. Jag har inte hjärtat till att säga åt henne att hålla käften fast hennes gråtande stör mig – för hon tror just nu att hon är den enda som saknar Hanna – men fan va fel hon har i det. Det är för fan mitt fel att hon blev kidnappad och jag har inte en susning om hur jag ska berätta det för Nolan när vi kommer in. Jag parkerar bilen på min vanliga plats och sen öppnar jag dörren och hoppar ur bilen. Jag går bak till baksätet där Jazmyn sitter och jag drar upp hennes dörr och kollar in på henne där hon fortfarande sitter och gråter. Hon kollar upp på mig när hon reagerar på att jag har öppnat dörren.

 

”Torka tårarna och säg inget till Nolan” säger jag och tittar argt på henne
”Men om han frågar vart Hanna är då?” frågar Jazmyn och kollar på mig
”Då säger vi att hon är hos Samantha & Tina – inget annat”

 

Jazmyn nickar och börjar sen torka bort sina tårar innan hon hoppar ur bilen med alla påsarna och även Hannas mobil. Jag sträcker fram min ena hand och tar Hannas mobil ifrån Jazzy innan jag stänger dörren bakom henne. När dörren väl är stängd bakom Jazzy så börjar vi båda gå upp mot huset. När vi kommer fram till dörren öppnar jag den och puttar in Jazmyn genom dörren. När vi kommer in så puttar jag bort Jazzy mot trappan.

 

”Gå upp och lägg Hannas påsar på hennes rum och gå sen in på ditt rum och stanna där” säger jag till henne

 

Jazzy nickar och börjar sen gå upp för trappan så tyst hon bara kan så att Nolan inte ska höra henne. Jag går in till köket och lägger ner Hannas mobil på köksbänken innan jag går bort till kylskåpet och drar fram en ölflaska och knäpper upp den innan jag för den mot läpparna och börjar dricka av den. Jag hör snart hur någon kommer in till köket och jag vänder mig om och ser att det är Nolan. Jag fortsätter att hålla i min flaska medan jag går bort till köksbänken och plockar åt mig Hannas mobil och låter den åka ner i fickan innan jag vänder mig mot Nolan.

 

”Tja Nolan” säger jag och nickar mot honom
”Tja. Har du sett Hanna?” frågar Nolan
”Hon stack till Samantha & Tina efter att hon och Jazzy hade shoppat klart”
”Verkligen? För jag fick precis ett sms från en viss person som jag inte ville få ett sms från”
”Vem då…?”
”Titta på detta” säger Nolan och sträcker fram sin mobil till mig

Jag tar emot Nolans mobil och läser medelandet som han har fått.

 

”Käraste Nolan. Jag och din pappa har anlänt till Los Angeles och vi har just nu Hanna hos oss. Hon kommer att bo hos oss framöver och vi hoppas att du och dina små vänner inte kommer och stör oss. Vi vill väl inte att något ska hända lilla Hanna. Pussar & kramar mamma”

 

”Fuck…” säger jag tyst
”HUR FAN KUNDE DU LÅTA DEM TA HENNE?!” skriker Nolan mot mig
”Nolan – det var inte med flit. Hon blev sur och gick ut och Jazzy var inte klar…” börjar jag förklara
”Du visste om att dem fanns där ute och jag sa åt dig att hålla koll på min syster när du följde med dem!”
”Du är inte ledaren här – du kan inte säga åt mig vad jag ska och inte ska göra”
”Nej det vet jag, men hade du förlåtit mig om det hade varit Jazzy som hade försvunnit?!”
”Nolan – calm down”
”Calm down?! Jag kommer fan inte lugna ner mig – min lillasyster är kidnappad och jag kommer kanske aldrig mer se henne!”

 

Jag sa inget – för jag visste att han hade rätt. Jag hade aldrig förlåtit honom om Jazzy hade blivit kidnappad och jag kan förstå att han är förbannad på mig att Hanna är kidnappad…

 

”Okej – vad ska vi göra då?” frågar jag honom
”Vi samlar hela gänget förutom Jazzy och Jaxon och försöker komma på en plan för att få tillbaka henne. Om hon har sin mobil på sig så borde vi kunna spåra henne” säger Nolan
”Mobilen blir tyvärr ett problem…”
”Varför det?”

 

Jag suckar och drar fram Hannas mobil från min ficka och sträcker fram den till Nolan. Nolan tar emot den och suckar hårt innan han tittar upp på mig.

 

”Okej… Då samlar vi gänget då” säger Nolan och lämnar köket

 

Jag suckar och dricker upp det sista ur min ölflaska innan jag ställer ner den på köksbänken och lämnar köket. Jag ser hur Nolan har fått alla killar att samla sig i vardagsrummet och precis när jag ska gå in där ser jag Jaxon stå lutad mot en av väggarna.

 

”Jax” säger jag och kollar på honom
”Justin…” säger Jaxon och kollar upp på mig
”Gå upp till din syster och vänta där”
”Jag vill vara med på mötet för att hitta Hanna”
”Nej. Gå Jaxon. Håll din syster sällskap. Hon är helt förstörd”
”Men…”
”No! Gå nu Jaxon”

 

Jaxon suckar men han vänder sig bort och går bort till trappan och upp för den och när jag ser att han är längst upp går jag in till vardagsrummet för att prata med dem andra killarna.

 

Hannas Perspektiv:

 

Jag ligger i sängen i det rummet som min pappa hade skickat till mig och jag förstår inte varför han är så snäll mot mig – det var han aldrig innan… Jag önskar även att jag hade min mobil så att jag kunde ringa eller i alla fall smsa Nolan & Justin och berätta vart jag är så att dem kan komma och rädda mig. Jag snurrar runt i sängen och tittar upp i taket när jag ligger på sängen och jag bra väntar på att något ska hända. Jag vet att jag inte kommer må bra så länge jag är här och jag hoppas bara att Nolan kommer och hämtar mig snart. Jag vet annars inte hur länge jag kommer klara mig. Jag vänder bort blicken mot dörren när jag hör hur den öppnas och när jag ser att det är min pappa som kommer in så sätter jag mig upp och drar mig mot en av hörnorna i sängen.

 

”Hej gumman” säger pappa och ler
”Hej…” säger jag tyst och biter mig i hårt i underläppen
”Jag tänkte att vi skulle ha ett samtal” säger pappa och kommer längre in på rummet

 

Jag svarar honom inte utan kryper bara längre upp i hörnan av sängen när pappa kommer närmare sängen. Jag tittar upp och ser att Mike stänga dörren bakom min pappa och då börjar jag ana att det är något som kommer att hända. Jag vänder bort blicken från pappa och kollar ner på mina ben som jag har dragit upp framför mig – men blicken kommer snart upp mot min pappa igen när han sätter sig ner på sängen.

 

”Jag och din mamma har skickat ett sms till Nolan och sagt att du kommer bo med oss nu framöver” börjar pappa säga
”Va…?” frågar jag tyst
”Du tror väl inte att jag har glömt alla våra mysiga stunder”
”No! You can’t!” utbrister jag och stirrar på honom

 

Pappa ler bara mot mig och sen knäpper han med sina fingrar och dörren öppnas igen och Mike kommer in och han flinar stort.

 

”Mobilen Mike” säger min pappa

 

Mike kommer fram till sängen och ger en mobil till min pappa och jag tittar bara på dem båda men när Mike kollar på mig och har ett ännu större flin på läpparna så vänder jag ner blicken mot sängen igen. Jag hör min pappa trycka in ett mobilnummer men jag säger inget utan håller mig bara långt bort från honom. Jag ser att pappa trycker igång högtalaren på mobilen och sen lägger ifrån sig den innan han börjar flytta sig närmare mig.

 

”No! Låt mig vara! Du får inte!” skriker jag mot honom

 

Pappa flinar bara mot mig innan han tar tag i mina ben och börjar dra mig närmare honom och samtidigt börjar jag sparka mot honom när jag hör en röst svara i andra telefon och jag känner igen rösten.

 

”Nolan! Nolan!” skriker jag medan jag fortsätter att sparka mot min pappa
”Shh nu gumman” säger pappa bara och fortsätter att dra mig närmare honom

 

Jag fortsätter att skrika, sparkas och riva min pappa medan jag hör Nolan ropa mitt namn flera gånger och snart hör jag honom även säga åt någon annan i gänget att försöka få reda på vart samtalet kommer ifrån.

 

”NOLAN!” skriker jag ännu en gång

 

Min pappa lyfter sin högra hand och knyter ihop den till en knytnäve innan han smäller till mig rakt i ansiktet vilket får mig att skrika ännu högre och sen spottar jag ut blodet jag hade fått i munnen.

 

”Var nu lugn gumman lilla – du minns väl att det inte gör så ont när du är avslappnad…” säger pappa och smeker samma kind som han hade smällt till.

 

Jag lägger ner båda mina händer på madrassen och gråter bara högt medan pappa börjar dra av mig mina jeans. Jag fortsätter att gråta men jag gör inget motstånd fast jag hör Nolans röst från andra sidan telefonen att göra motstånd så mycket som jag bara kan.

 

”I’m sorry…” viskar jag mot telefonen och sen blundar jag när jag känner hur min pappa trycker in sig i mig

 

---

 

Nu avslutar jag kapitlet här – jag ville få ut det till er så fort som möjligt. Jag hoppas verkligen att ni gillar det. Jag vill inte vara en sån som skriver och sen ber om en massa kommentarer, men jag ser att ni är en del som dagligen kollar på min blogg så vore jag en hemsk bloggare som bad om 10 kommentarer till nästa kapitel? Det räcker om ni skriver Bra eller Mer – men jag vill hemskt gärna att ni skriver vad ni tycker är bra med kapitlet och även vad ni tycker är dåligt. Jag tar allt till mig. Tack till alla som är inne och läser och allting.
Jag älskar er alla – mina underbara läsare!

Jag har en fråga till er - mina läsare. Vill ni att novellen ska sluta lyckligt eller olyckligt? Jag har några ideér på hur jag ska avsluta novellen, men jag vill gärna veta hur ni vill att den ska avslutas. Nej - novellen är inte ens nära slutet, men jag vill ändå gärna veta :)

 

xoxo

Jag hade tänkt svara på frågorna genom video men jag är jätteförkyld och har knappt någon röst så då känns det inte rätt att svara på en fråga genom video och ni kanske inte riktigt hör vad jag säger. Så nu får ni svaren här.

 

Jag vill inte ge ut mitt efternamn tyvärr

 

Nej jag har inget husdjur, har däremot en katt som bor hemma hos pappa som heter Zvinto

 

Jag vet faktiskt inte hur lång novellen kommer bli, hur lång vill ni att den ska bli?

 

Jag heter Emma :)

 

Jag blir faktiskt 23 idag :D

 

Jag är inte säker på att jag förstår din fråga. Men jag skriver den först och främst på Word och sen så lägger jag in den på den här sidan och kollar igenom den och fixar så att allt ser rätt ut och sen så publicerar jag bara den :)

 

Jag får inspiration från allt möjligt. Allt från att läsa, skriva, lyssna på musik, se på tv-serier - ja allt möjligt. För mig är det bara att försöka ta till mig all sorts inspiration jag får från allt. Speciellt nu när jag skriver den här novellen så försöker jag sitta och titta på Criminal Minds eller någon av alla CSI som det finns.

 

Mitt bästa tips jag kan ge till dem som vill skriva är bara att börja skriva. Skriv vad ni vill - är ni inte nöjda med det, radera det och börja om igen. Läs också mycket, för det kan göra mycket för att få ork och även försöka skriva. Starta en blogg - gör den kanske privat så att endast du kan se den - och skriv mycket på den.

 

Ja det här var dem frågorna jag fick och jag är så otroligt tacksam för dem :) Jag hade tänkt försöka få ut nästa kapitel till idag eftersom det är min födelsedag men jag har inte haft tid. Men jag ska se om jag kanske hinner få ut det ikväll eller om ni kanske får det imorgon innan jag åker till min pappa för mitt och brödernas kalas.

 

xoxo Emma

Alla kommentarer till frågestunden kommer inte publiceras fören på fredag - jag vet inte om jag ska svara genom att bara skriva eller om ni kanske vill ha ett videoinlägg med alla svar? Jag är värdelös på att redigera videoinlägg så isåfall blir det nog mest en bara babbel i den när jag svarar :P

Puss & kram

Jag tänkte om det kanske finns några där ute som fortfarande läser min blogg som kanske vill ha en frågestund. Ni kan fråga vad som helst om bloggen, om mig ja pretty much vad som helst :) Jag kommer svara på det mesta :D

Frågestunden pågår från idag till på fredag så fråga på så försöker jag svara någon gång på fredag :D

xoxo

Jag känner hur någon lägger sin hand på min axel och börjar rycka i mig för att jag ska vakna – så jag tar upp min ena hand för att slå till den personen men istället trillar jag själv ner på golvet. Ja grymtar till argt och öppnar ögonen och ser Jaxon stå lutad över mig.

 

”Vad är det Jaxon?” frågar jag och suckar
”Jag tänkte att du kanske ville gå och lägga dig i din säng istället. Soffan kan inte vara så himla bekväm” säger Jaxon med ett leende
”Vad är klockan?”
”No idea”
”Jaja… Är Nolan här någonstans?”
”Ja, han är på sitt rum”

 

Jag nickar och reser mig upp från golvet och sträcker på mig och känner hur det knakar i ryggen och jag stönar till. Jag hör hur Jaxon skrattar till bakom mig så jag vänder mig om och stirrar argt på honom.

 

”Vad är nu så roligt?” frågar jag surt
”Inget. Sorry” säger han bara med ett flin

 

Jag skakar bara på huvudet innan jag går förbi Jaxon och vidare mot Nolans rum. Jag tänker inte på att jag kanske ska knacka så jag öppnar bara dörren.

 

”Hanna!” skriker Nolan
”Förlåt! Det var inte meningen!” utbrister jag och backar ut från rummet med ena handen över ögonen
”Bara stäng dörren Hanna!”

 

Jag stänger dörren med en smäll och gnuggar hårt i mina ögon – det där var nog det hemskaste jag har sett i hela mitt liv. Min storebror hade sex – hur fan ska jag någonsin få ut den hemska bilden ur mitt huvud? Jag vänder mig mot trappan och börjar springa upp för den istället – jag måste säga till Justin att dem måste börja respektera att det även bor tjejer i deras hus och inte bara dem längre. Jag menar – hur skulle han reagera om Jazmyn sprang in på hans rum medan han hade sex med någon slampa?
Jag kommer fram till Justins sovrum och knackar på dörren – jag tänker inte göra samma misstag som jag gjorde nere hos Nolan. När Justin inte öppnar så börjar jag banka på dörren och snart rycks den upp och jag ser att Justin står med bara en handduk runt sin midja och jag blundar fort.

 

”Förlåt… Jag kommer tillbaka senare” säger jag och börjar backa undan men eftersom jag blundar så ser jag inte vart jag går så går jag rakt in i en vägg. ”Aj!” utbrister jag högt
”Hanna – är du okej?” frågar Justin oroligt bakom mig
”Ja – jag mår bra. Snälla säg att du har på dig något mer än en handduk”
”Allvarligt Hanna?” frågar Justin med ett skratt

 

Jag skakar bara på huvudet och håller ena handen framför ögonen medan jag puttar bort Justin och jag känner hans tonade kropp under min hand och jag rycker bort handen lika fort igen innan jag börjar gå mot min skrubb. Jag puttar upp min dörr och smäller igen den bakom mig när jag är inne i min skrubb. Jag slänger mig på min säng och skriker rakt ner i min kudde – detta är den värsta dagen i mitt liv. Först träffar jag min mamma, sen hamnar jag på golvet medan Jaxon skrattar åt mig, sen går jag in på Nolan som har sex och till sist ser jag Justin utan tröja.
Okej, såklart har jag sett killar utan tröja innan och jag har även sett Justin utan tröja innan men det blev bara för mycket idag med allt annat. Jag vänder mig i sängen så att jag ligger på ryggen istället och kollar rakt upp i taket.

 

”Hanna!” hör jag snart Nolan ropa
”Vad?” ropar jag tillbaka
”Kom ner till köket – vi måste prata!”

 

Jag stönar och drar kudden över huvudet en sista gång innan jag slänger iväg den mot ena väggen innan jag reser mig upp och går bort till dörren och smiter ut genom den innan jag går ner för trappan och bort till köket för att möta Nolan. Jag håller ena handen för ögonen för att jag är inte säker på att något annat händer i köket.

 

”Du kan ta ner din hand Hanna” säger Nolan och suckar

 

Jag tar sakta ner min hand och ser att Nolan har alla kläder på sig och sitter bredvid Alfredo och jag sätter mig ner på stolen framför dem.

 

”Okej – så vad ville du?” frågar jag uttråkat och lutar mig tillbaka i stolen
”Först och främst – knacka innan du går in på mitt rum nästa gång” säger Nolan
”Oh – prata inte om det. Jag vill inte höra det!” utbrister jag
”Det jag eller rättare sagt jag eller vi vill prata om är att jag har berättat för killarna om att vår mamma är här och vi har bestämt oss för att du inte kommer få lämna huset utom någon av oss är med dig”
”WHAT?! Nej! Ni kan inte göra så mot mig!”
”Hanna – det är för att vi vill skydda dig” säger Alfredo
”Nej! Glöm det! Det lär inte hända! Jag vill inte ha någon jävla vakt runt mig!” utbrister jag argt

 

Jag reser mig upp argt och samtidigt så åker stolen bak som jag har suttit på så den smäller ner i golvet och sen lämnar jag argt köket och går in till vardagsrummet. Där ser jag Jazmyn och Jaxon sitta i soffan och titta på något på MTV. Jag suckar och går fram till dem och sätter mig ner bredvid Jaxon.

 

”Hej tjejen” säger Jaxon och ler
”Hej” säger jag och ler tillbaka
”Vad hände i köket?” frågar Jazmyn
”Min bror och hans kompisar – vilket inkluderar din bror är dumma i huvudet” säger jag
”Då har jag fått all information jag behöver. Vill du gå ut och shoppa idag? Vi kan ha en tjej dag” säger Jazmyn med ett leende
”Absolut. Kan du prata med din bror om det?” frågar jag och ler mot henne
”Ja det gör jag”

 

Jazmyn ställer sig upp och lämnar vardagsrummet och jag drar upp mina ben framför mig innan jag lutar mitt huvud mot Jaxons axel. Innan jag ens hinner reagera har Jaxon lagt sin arm över min axel så att jag kommer närmare honom. Jag biter mig lätt i underläppen men säger inget, utan istället kryper jag själv närmare honom så att han kan lägga sin arm närmare om mig.
Snart hör jag någon harkla sig bakom oss och jag tittar upp från där jag ligger lutad mot Jaxon och ser då Justin stå och stirra på oss. Jag drar ett djupt andetag och sätter mig sen rakt upp från Jaxons famn och kollar på Justin.

 

”Vad det något du ville?” frågar jag och lutar mitt huvud lite på sned
”Jag vill prata med dig – nu” säger Justin

 

Jag suckar och kollar snabbt på Jaxon och ler mot honom innan jag reser mig upp från soffan och går bort till Justin som tar tag i min handled och drar mig ut från vardagsrummet. Jag försöker dra mig loss från hans grepp – men det är alldeles för hårt och jag kommer inte loss.

 

”Justin – släpp mig!” utbrister jag till slut

 

Justin stannar och kollar sen ner mot min handled som han fortfarande håller i och sen släpper han taget om min handled. När jag kollar ner på min handled ser jag att jag har fått märken efter där Justin höll fast i mig.

 

”Fan dig Justin! Varför kunde du inte bara snällt be mig gå ut från vardagsrummet istället för att dra mig ut som om jag vore ett djur?!” fräser jag åt honom
”Va fan tror du att du gjorde med min lillebror?” frågar han mot mig minst lika argt
”Jag gjorde ingenting med Jaxon! Jag lutade mig mot hans axel och det var han som drog mig närmare honom! Om du vill skälla ut mig för något som Jaxon gjorde så är du dummare än vad jag trodde!”
”Det var inte det jag skulle skälla ut dig för – jag ville prata med dig om en annan grej”
”Vad?!”
”Jag fick höra från Jazzy att du och hon ville gå ut och ha en tjej dag”
”Ja… Det stämmer”
”Jag tycker inte det är en bra idé att bara du och hon går ut”
”Så vad tänker du göra åt det?”
”Jag tänkte följa med er”
”Hur fan är det en tjej dag om en kille följer med?”
”Jag bryr mig inte – ni eller rättare sagt du går inte ut själv. Inte efter att du träffade din mamma”
”Va fan skulle min mamma kunna göra mot mig? Kidnappa mig?!”
”Ja varför inte?”
”För helvete Justin – jag och Jazzy kan klara oss bra själva”
”Det lär inte hända – ni får inte gå själva”
”Men kan vi inte ta med oss Fredo istället?”
”Är det något fel på mig?”
”Justin…”
”Men allvarligt talat? Är det något fel på mig eftersom ni vill ha med mig?”
”Du lär bara förstöra allt. En tjej dag ska det bara vara tjejer på. Jag kan ringa Samantha och Tina och be dem följa med"
”Nej. Jag följer med er”
”Fine. Följ med då, men du ska gå bakom oss – minst 10 meter”
”Thanks babe” säger Justin och flinar mot mig

 

Innan jag ens hinner reagera har Justin dragit mig närmare honom och kysst mig. Jag drar mig snabbt loss från honom och drar upp ena handen för att smälla till honom men stoppar sen mig själv och tar ner handen igen när jag kommer på vadet vi har slagit vad om.

 

”Var det inte bra nog för dig babe?” frågar Justin med ett flin
”Far åt helvetet” säger jag bara och går förbi honom
”Vart tror du att du ska?”
”Upp och göra vid mig för att gå ut med Jazzy och tyvärr dig”
”Skynda dig då”

 

Jag stirrar argt på honom innan jag börjar gå upp för trappan – rätt långsamt bara för att reta Justin, men tillslut kommer upp och jag går mot min skrubb. När jag kommer in till min skrubb drar jag av mig mina kläder och drar fram ett par korta jeansshorts som jag drar på mig innan jag även drar fram ett svart linne som jag även drar på mig. Jag funderar på om jag ska ha på mig min skinnjacka eller om jag ska strunta i det. Tillslut bestämmer jag mig för att strunta i det och slänger tillbaka jackan på sängen och börjar istället rota bland mina skor för att se vilka jag ska ha på mig. Tillslut får jag fram ett par svarta ballerinaskor som jag drar på mig innan jag börjar gå ut från rummet. Det är då jag kommer på att jag säkerligen ser ut som skit i ansiktet – efter att ha sovit på soffan. Jag drar upp min sminkpåse och sen smiter jag ut från mitt rum och in till badrummet för att se att jag verkligen ser ut som skit i ansiktet.
Jag sätter igång kranen och splashar sen vattnet i ansiktet och skrubbar hårt för att få bort allt smink från ansiktet. När jag ser att jag är helt ren i ansiktet torkar jag av ansiktet innan jag börjar plocka upp en massa saker från min sminkväska. Först tar jag på mig min conceler innan jag tar på mig puder. När pudret är på och jag är nöjd med hur det ser ut så tar jag upp min eyeliner och drar på det och sen tar jag även på mig ögonskugga och sen drar jag några drag med min mascara. Jag blinkar några gånger så att jag ser att mascaran och ögonskuggan ligger som den ska. Sen drar jag även upp mitt röda läppstift och tar det på mina läppar och jag smackar med mina läppar så att det ser bra ut. När jag är nöjd så ler jag mot mig själv och kollar även så att jag inte har något läppstift på tänderna innan jag packar ner mitt smink igen och sen lämnar jag badrummet.
När jag kommer ut från badrummet så kollar jag inte riktigt vart jag går så ännu en gång känner jag att jag går in i någon. Jag suckar högt och tittar upp och ser att det är Alfredo.

 

”Hey” säger Alfredo med ett leende
”Hej Fredo” säger jag och ler mot honom
”Jag hörde att du och Jazzy skulle ut på en tjej dag med Justin”
”Ja – Juju är som en tjej så vi funderade på om vi skulle hitta några klänningar till honom”
”Haha, det vore något!”
”Haha, ja visst vore det” säger jag med ett leende
”Om du får Justin att testa någon klänning – se till att ta bild då” säger Alfredo och flinar
”Det ska jag verkligen göra”
”Men vi ses senare – och gör inget dumt”
”Jag lovar att vi inte ska göra något dumt”

 

 

Alfredo ler mot mig en sista gång innan han lämnar mig och går ner för trappan igen. Jag kollar efter honom innan jag går tillbaka till min skrubb och drar fram min axelväska och stoppar ner min plånbok efter att jag har kollat så att ligger där i hänger jag väskan på min högra axel innan jag drar till mig min iPhone och även mina solglasögon som jag sätter på mitt huvud och sen lägger jag ner mobilen i fickan. När jag är säker på att jag har allt med mig så lämnar jag min skrubb och går ner för trappan för att se om Jazzy är klar. När jag kommer ner för trappan ser jag att hon står och väntar på mig vid slutet av trappan.

 

”Hej Jazzy” säger jag med ett leende
”Hej” säger Jazzy och ler mot mig
”Är ni tjejer redo?” frågar Justin och kommer mot oss
”Ja” säger Jazzy och suckar

 

Jag kollar också mot Justin och nickar med en tung suck. Justin flinar mot oss båda innan han går mot dörren. Jag och Jazzy följer efter honom men säger inget. Jag kan se att Jazzy är lika irriterad som jag för att Justin följer med oss – men vi har ju inget annat val. Jävla Nolan som var tvungen att berätta för alla killarna att min mamma hade hittat mig. Justin vet ju om det mesta som har hänt i mitt liv – men Nolan tror fortfarande inte på mig angående våldtäkterna, han känner bara till misshandeln.
Våldtäkterna hände ju bara när jag var ensam hemma med pappa – men jag är ändå säker på att mamma känner till det, men hon ville aldrig prata om det, vilket alltid gjorde mig så himla frustrerande. Varför kunde inte min mamma reagera mer på när jag berättade för henne om våldtäkterna? Varför sa hon bara att jag hade drömt det? Varför sa hon att min pappa älskade mig överallt annat på jorden och aldrig skulle skada mig?

 

”Hanna?” hör jag snart en röst säga
Jag rycker till och kollar upp mot Justin. ”Va?” frågar jag
”In i bilen”

 

Jag kollar mot bilen och ser att Jazzy redan sitter i baksätet så jag sätter mig bredvid henne och drar på mig bältet. Jag kollar sen ner i mitt knä och kollar inte upp fören jag hör hur Justin drar på med gasen och kör iväg. Jag drar upp mobilen från mina jeans och låser upp den innan jag går in på mina medelande. Jag letar upp Sebastians nummer och funderar på om jag ska smsa honom och fråga om jag kan få komma över senare.

 

”Vem smsar du?” frågar Jazzy mig och kollar mot min mobil
”En kompis” säger jag och flinar lite lätt mot henne
”En kille?”
”Kanske det”
”Hanna!” säger Jazzy med ett flin
”Jag kan berätta mer sen”

 

Jag kollar fram mot Justin och Jazmyn fattar vad jag menar så hon låtsats dra en nyckel framför munnen för att visa att hon kommer vara tyst. Jag nickar och ler mot henne och vänder sen fram blicken mot Justin igen och ser att han stirrar argt på mig genom spegeln. Jag skickar ett leende mot honom och ger honom även en slängkyss vilket får han att flina lite. Jag lutar mig tillbaka i sätet igen och lägger ner mobilen i fickan utan att ha skickat iväg ett sms till Sebastian. Jag undrar bara lite hur Justin skulle reagera om jag bestämde mig för att åka till Sebastian igen. Inte för att jag borde bry mig om vad Justin tänker – det är inte som att han är min pojkvän. Jag skaffar inte pojkvänner och jag hade även sagt till mig själv att jag aldrig skulle kyssa en kille – men det har jag ju gjort nu.

 

”Vi är framme Hanna” säger Jazmyn och petar lite på mig

 

Jag rycker till igen och jag knäpper av mig bältet innan jag tar mig ut ur bilen med min väska. Jag ställer mig bredvid Jazzy medan Justin låser bilen och när allt det är klart tar Jazzy tag i min arm och drar med mig in till gallerian. Jag följer med henne in och tänker inte ens på om Justin följer med oss in.

 

”Så vart ska vi gå först?” frågar jag Jazzy
”Victorias Secret!” säger Jazzy högt och skrattar

 

Jag skrattar högt åt henne och följer bara med henne mot Victorias Secret och när vi väl kommer in till affären drar Jazzy med mig bort till underkläderna. Jag följer med henne – men säger inget om det utan går bara med henne med ett leende på läpparna. När vi kommer bort till underkläderna släpper Jazzy taget om mig och börjar rota bland bh:arna. Jag står och tittar på henne – men säger inget om det. Jag är inte på humör för att köpa snygga underkläder eftersom jag bara gjorde det för några dagar sen när jag var ute med Alfredo.

 

”Hanna – vad tycker du om denna?” frågar Jazzy och håller upp en svart genomskinlig bh
”Snygg” säger jag med ett leende

 

Jazzy ler tillbaka mot mig och sen börjar hon plocka på sig fler underkläder och tittar varje gång upp på mig när hon tar en ny och lyder vad jag tycker om det genom att jag skakar eller nickar på huvudet. Jag känner att Justin står bakom mig men han säger inget och det är jag tacksam för. Han ska inte behöva bestämma vad hans syster ska ha på sig även om vissa underkläder kanske var lite väl slampiga.

 

”Ska du inte ha några Hanna?” frågar Jazzy och kollar på mig
”Nej – jag har några hemma” säger jag med ett litet skratt

 

Jazzy skrattar lite hon också innan hon börjar gå mot kassan. Jag börjar följa efter henne när någon tar tag i mig och vänder mig om. Jag tänker på om jag ska skrika men då ser jag att det är bara Justin. Jag hade redan glömt bort att han stod bakom mig.

 

”Vad?” frågar jag
”Sen när köpte du såna underkläder?” frågar Justin med ett flin
”Det skulle du allt vilja veta va?”
”Vart det när du var med Alfredo?”
”Kanske det – du behöver inte bry dig om det”
”Ge mig en kyss så glömmer vi det”

 

Jag flinar och tar sen min ena hand runt hans nacke och för ner hans ansikte mot mig och kysser han hårt. Justin tar tag om min midja och drar mig närmare honom. Jag tar upp båda mina händer i hans hår och drar mina fingrar över hans skalp och hör hur han stönar in i min mun och då släpper jag honom.

 

”Nöjd?” frågar jag med ett flin
”Knappast” säger Justin
”Det är allt du får idag – du får vara nöjd med det”

 

Jag går bort från Justin och går istället fram till Jazzy där hon nu står utanför affären och väntar på oss båda. Jag kommer fram till henne och krokar min arm med hennes och vi går vidare med Justin bakom oss.

 

”Vart ska vi gå nu?” frågar jag
”Jag vet inte – jag tycker att vi bara ska gå in i en massa affärer utan att bry oss om något” säger Jazzy med ett leende
”Perfekt”

 

Vi går vidare till en massa affärer och springer in och ut och efter ungefär 2 timmar bär vi på ungefär 10 påsar var. Vi har nu börjat gå mot Starbucks för att kunna köpa oss en varm dricka och något att äta. När vi kommer in på Starbucks börjar jag och Jazzy gå fram till kassan men blir stoppade av Justin.

 

”Sätt er ner – så går jag och köper till er” säger Justin
”Okej… Då vill jag ha en stor chai-latte och en chokladmuffins” säger jag
”Detsamma” säger Jazzy

 

Justin nickar och sen går han iväg från oss och vidare mot kassan medan jag och Jazzy sätter oss ner vid ett bord och ställer ner alla kassarna bredvid oss.

 

”Varför är din bror så snäll helt plötsligt?” frågar jag Jazzy
”Jag vet inte… Det är något som inte stämmer…” säger Jazzy
”Vad tror du att han skulle vilja ha ut av det?”
”Jag vet inte – men om vi byter ämne… Vad händer mellan dig och min bror?”
”Vad menar du?”
”Kyssandes och allt det!”
”Det är ett dumt vad vi har slagit vad om…”
”Vadå?”
”Den som blir kär i den andra först – vinner. Så om jag vinner så behöver jag aldrig mer se Justin och om han vinner så har vi sex”
”Okej… Varför slog ni vad?”
”Jag minns faktiskt inte… Det lät bra för tillfället – men nu är jag inte så säker. Jag kysser aldrig killar och jag har redan kysst Justin flera gånger”
”Vems idé var det?”
”Hans. Vi hade ju nästan sex en gång – när jag skulle komma och jobba som strippa här, men det blev inget av det och sen dess har han bara varit efter mig”
”Men om du vinner så sticker du från Justins ställe och behöver aldrig mer se honom?”
”Det stämmer – men det betyder inte att jag aldrig mer kommer ha kontakt med er – speciellt dig och Jaxon”

 

Jazmyn nickar bara och säger inget mer för just då kommer Justin tillbaka till oss med en bricka med våra drickor på och även våra muffins. Det står även en tredje kopp på brickan och jag antar att den är till Justin själv. När han har ställt ner brickan ger han oss våra drickor och våra muffins innan han tar sin egen dricka och flyttat undan brickan sätter han sig ner bredvid mig och lägger sin arm bakom mitt armstöd. Jag säger inget om det utan tittar på bara på Jazzy som höjer på ögonbrynen men hon säger heller ingenting om det.

 

”Så vart vill damerna gå efter att ni har fikat klart?” frågar Justin och kollar på oss båda
”Vad tycker du Jazzy? Ska vi dra med honom runt i fler affärer eller ska vi åka hem?” frågar jag och kollar mot Jazzy
”Jag tycker vi åker hem – jag orkar nog inte bära på fler kassar nu” säger Jazzy med ett leende
”Okej – då blir det hem” säger Justin

 

Justin lyfter upp sin arm och lägger den över mina axlar så att jag blir tvungen att luta mig tillbaka och krossar mina ben över varandra och sen håller jag i min varma kopp med chai-latte som jag sakta dricker ur. Jag har inte ens rört vid min muffins som Justin drar till sig och börjar äta lite av.

 

”Hey!” utbrister jag och kollar på honom
”Du äter ju inte av den” säger Justin och kollar på mig
”Spelar ingen roll – ge mig den” säger jag och sträcker fram mig och drar till mig den
”Jag kan mata dig” säger Justin och flinar

 

Jag svarar honom inte utan tar bara min muffins ifrån honom och börjar äta av den utan att titta på Justin. Jag känner hur Justin stirrar på mig men jag säger inget om det utan äter bara upp hälften av min muffins innan jag skickar tillbaka den till Justin.

 

”Så – nu kan du få äta den” säger jag
”Är du säker på att jag inte ska mata dig med resten?” frågar han med ett flin
”Fuck off”

 

Jag vänder fram blicken mot Jazzy och hon ler lite smått och jag säger inget – men känner för att sticka fram tungan mot henne men jag håller tillbaka det. Justin tar upp muffinsen och för den mot min mun men jag flyttar bara undan huvudet och vägrar att titta på Justin.

 

”Kom igen babe – smaka” säger Justin
”Jag har ätit halva muffinsen redan” säger jag
”En liten bit bara”
”Nej! Jag vill inte ha mer av den jävla muffisen!”

 

Jag puttar undan Justins hand och reser mig upp och tar tag i mina kassar innan jag går ut från Starbucks. Jag känner hur Justin och Jazzy stirrar efter mig men jag vägrar att titta bak på dem utan går bara raka vägen ut. När jag kommer ut från Starbucks börjar jag gå raka vägen till Justins bil där jag tänker att jag ska vänta på dem. Men innan jag ens hinner komma fram till Justins bil för en vit skåpbil framför mig och jag hinner inte ens reagera fören jag har blivit indragen i bilen. Jag tappar kassarna utanför och även min mobil tappar jag när dem drar in mig.

 

”Va fan?!” utbrister jag

 

Mer hinner jag inte säga fören jag får en våt trasa över min mun och fast jag försöker stå emot den känslan jag får i kroppen när trasan kommer över munnen men tillslut svimmar jag.

 

---

 

Här slutar kapitel 12 – jag vet det är en cliffhanger men jag hoppas ni gillar det :) Kan ni tänka er vem det är som har tagit Hanna? Ge mig era funderingar och gissningar det blir så himla mycket roligare då – om ni säger vad ni tycker :D