Jag sitter och väntar på att få gå på planet mot New York. Jag har stängt av mobilen – men på någon nivå hoppas jag ändå att någon ska komma och stoppa mig. Jag vill egentligen inte lämna Los Angeles – det var bara en sak som jag sa. Just nu låter det väldigt dumt – men jag ville bara komma hemifrån. Jag känner att jag endast behövde någon som kom för att säga åt mig att stanna. Ja jag vet att både Samantha & Tina hade sagt åt mig att inte åka – men jag kan inte bara lyssna på dem och jag vet att jag inte har någon riktig relation med en kille – men hade jag haft det så hade jag hoppats att den personen hade kommit för att stoppa mig.

 

”Alla som ska med planet till New York kan gå till gate 5 nu. Gate 5 nu. Planet avgår om 15 minuter. Jag säger det igen. Planet går om 15 minuter”

 

Jag reser mig upp och kollar en sista gång runt men jag ser ingen som jag känner så jag börjar gå mot gate 5. På en nivå hade jag nog hoppats att Justin skulle vara där, men det var bara en dum dröm. Jag menar – jag har inte ens en riktig relation med honom. När jag står vid gaten bakom några människor vrider jag hela tiden på huvudet för att kolla om någon har kommit, men ingen.

 

Justins Perspektiv

 

*Två timmar innan Hanna tar flyget*

 

Jag vaknar av att någon bankar högt och irriterat på dörren. Jag grymtar och vänder mig i sängen och drar kudden över huvudet. Vem det nu än är kan väl vänta några timmar till med att väcka mig. Jag drar min iPhone till mig och ser att klockan är 8 på morgonen och jag grymtar till ännu en gång och drar kudden tätare över huvudet.

 

”Fuck! Justin gå upp!” hör jag Alfredo ropa utanför dörren
”Hon är 8, fuck off Fredo!” ropar jag tillbaka
”Hannas rumskompisar är här och behöver prata med dig NU!”
”Fuck…” säger jag tyst för mig själv. ”Ja, jag kommer! Låt mig bara duscha först!” ropar jag ut till honom
”Bara dra på dig kläderna och kom ner!”

 

Jag svarar inte honom men går upp från sängen i alla fall. Festen var helt galen igår och slutade vid 5 tiden i morse och jag hade behövt några mer timmars sömn, men sen när bryr sig Alfredo om det? Jag drar på mig ett par jeans och en tröja innan jag öppnar dörren och börjar gå ut. Alfredo står inte kvar vid dörren så jag inser att han har gått ner till vardagsrummet där nere för jag hör röster komma där nere ifrån.
Jag går sakta ner och drar händerna genom håret för att få det att ligga rätt till och jag tar ner mina händer när jag kommer in till vardagsrummet. Jag ser Tina – som jag hade haft sex med sitta i soffan och hon har rödgråtna ögon och Samantha – som jag pratade med är uppe och går fram och tillbaka över golvet.

 

”Okej, vad var så viktigt?” frågar jag
Samantha vänder sig mot mig. ”Det är ditt fel…” säger hon argt
”Vad? Vad är mitt fel?”
”Men egentligen så är det inte bara ditt liv. Utan det är Alfredos och Nolans fel” säger hon och kollar på Fredo & Nolan
”Samantha, vad händer?” frågar jag
”Hanna. Hon har flytt. Hon åker till New York idag. Om två timmar tar hon flyget”
”Vänta… Va?” säger Nolan och kollar på henne
”Vem av er skickade pengar till Hanna igår?”
”Inte jag” säger jag och dem andra skakar också på sina huvud
”Någon skickade 9000$ till henne igår och hon använder dem nu när hon ska till New York”
”Vad vill ni att vi ska göra?” frågar jag och kollar på henne
”Åk efter henne och stoppa henne. Hon vill egentligen åka, det enda Hanna vill ha i livet är kärlek och efter vad som hände när hon flydde hemifrån så behöver hon det…” säger Tina tyst från där hon sitter
”Så vadå, jag eller rättare sagt vi ska släppa allt bara för Hanna?” frågar jag och kollar på båda tjejerna
”Du ska åka och stoppa henne. Hon vet inte om det än, men vi kan se att hon börjar få djupa känslor för dig. Det gör att hon blir lätt arg på dig och du skulle ha sett henne efter att du och Tina hade haft sex och hur hon var när jag berättade att jag hade pratat med dig… Hanna vill inte jobba som strippa eller sälja sin kropp för sex. Hon vill vara med en person som älskar henne för den hon är… Och jag tror att djupt inne så känner du exakt samma sak Justin…” säger Samantha

 

Jag svarar inte henne utan börjar bara tänka på vad hon hade sagt. Varför var hon arg för att jag hade haft sex med Tina. Tina hade själv sagt att hon hade gått med på det – men hon hade ju inte sett speciellt glad ut när hon kom ut till köket och sett mig & Tina hångla. Och hon hade ju ringt Alfredo för att få hem mig – när jag hade kommit till henne. Kan det visa sig att hon verkligen har känslor för mig? Ska jag åka till flygplatsen och försöka få hem henne och kanske erbjuda henne en plats i mitt hem eller ska jag bara låta henne åka? Jag blir så förvirrad av alla tankar och det gör så att jag vänder mig mot väggen bakom mig och smäller till med knytnäven mot den hårt så att det gör ont i hela handen, men jag känner det knappt för det enda jag tänker på är Hanna och hur hon måste känna nu.

 

”Justin…?” frågar Samantha försiktigt
”När flyger hon?” frågar jag
”Uhm… Jag tror planet lyfte vid 10… Hon är där reda nu”
”Åk hem med er”
”Justin…” börjat Tina säga
”Åk hem!” säger jag argt till dem

 

Tina reser sig upp från soffan och går fram till Samantha och dem går båda ut från vardagsrummet när jag vänder mig mot Chaz & Ryan.

 

”Gå med dem & se till att dem kommer hem” säger jag

 

Chaz tänker börja säga något men jag skakar bara på huvudet och dem går båda ut efter tjejerna och jag vänder mig mot Alfredo och sträcker ut handen för att få nyckeln till bilen. Och när dem ligger i min hand stormar jag ut till hallen och drar på min jacka och sätter ner fötterna i ett par supras innan jag springer ut till bilen för att köra mot flygplatsen.
När jag väl sätter mig i bilen så börjar jag tänka – va fan håller jag på med? Sen när börjar jag lyssna på tjejer? Sen när börjar jag känna ett intresse för en tjej jag knappt känner? Jag märker inte hur jag börjar köra fören ett ljus lyser mig mitt i ögonen och jag rycker till och ser att det är bilen framför mig som har bromsat så jag bromsar också. Jag kollar runt vart jag är för att försöka komma på vart jag ska köra och sen kommer jag på vart jag är.

 

 

Fan, jag vet inte vad jag kommer göra om jag kommer försent – men ännu en gång varför bryr jag mig egentligen? Jag har aldrig riktigt brytt mig men ändå så trycker jag hårdare på gasen i bilen för att komma till flygplatsen snabbare. När jag väl kör in på flygplatsen har det så gott som gått en timme och jag hoppas att jag hinner att stoppa Hanna innan hon åker iväg. Jag låser bilen och springer för att betala en biljett till bilen så att den inte försvinner medan jag letar efter Hanna. När biljetten är betalad och inlagd i bilen börjar jag snabbt springa in på flygplatsen. Jag vet inte riktigt vart jag ska leta men jag börjar springa mot den stora tavlan där det står vart alla flyg är och vilken gate man ska gå i om man ska iväg. Jag ser att New York står på gate 5 så jag börjar springa dit och medan jag gör det försöker jag hålla ögonen öppna för att försöka se Hanna.
Jag närmare mig gaten och ser inte Hanna och jag ser hur dem håller på att stänga dörrarna för gaten.

 

”Vänta!” ropar jag och kommer fram precis innan dem stänger dörren
”Sir, har du en biljett?” frågar kvinnan
”Nej, men jag behöver prata med en tjej som precis gick på planet”
”Tyvärr. Har du ingen biljett så kan du inte komma på planet. Jag måste be dig att gå nu”
”Fuck, kom igen!” säger jag och drar upp en bunt med sedlar och visar den för kvinnan
”Du måste gå nu sir. Annars ropar jag på vakterna”

 

Jag grymtar till argt och högt innan jag stoppar ner pengarna i fickan igen och går bort från gaten. Fan också… Hur ska jag förklara det för Samantha & Tina att jag kom försent? Hur ska jag förklara det för resten av gänget?

 

 

Hannas perspektiv

 

Jag sitter på planet och har dragit på mig ett par solglasögon fast det inte alls är ljust i planet utan mest för att ingen ska märka att jag gråter – jag vill inte att någon ska se det, för det kommer se jävligt dumt ut. Jag hade på en nivå hoppats att Justin skulle ha kommit och stoppat mig från att åka – men det var bara en dum tanke. Varför skulle han ens göra det? Jag menar – det fanns ingen som kunde tvinga honom att komma och han visste ju inte ens om att jag skulle flytta idag.
Jag lutar mig mot fönstret och drar ett par djupa andetag. Jag blundar snart och väntar bara på att flyget ska landa så att jag kan börja leta efter ett nytt jobb & ett nytt ställe att bo på.

 

*2 timmar senare*

Jag har äntligen kommit fram till New York och när jag går av planet så skiner solen mig rakt in i ögonen och jag drar på mig solglasögonen igen för att slippa få solen i ögonen. När jag väl har fått tag i mina väskor så drar jag upp min mobil från min innerficka i jackan & sätter igång den för att se om någon har ringt mig eller smsat mig. Så fort den är igång så trillar det in en massa samtal och sms. Mest från Samantha & Tina – men även några från okänt nummer. Jag bestämde mig för att ringa Samantha – bara för att säga att jag var framme nu.

 

”Hanna?!” skriker Samantha mig i örat
”Ja, Sam. Jag är framme nu” säger jag
”Fan, då missa han dig!”
”Va? Vem missade mig?”
”Justin! Justin kom till flygplatsen för att hämta tillbaka dig…”
”Berättade du för Justin att jag åkte till New York?!” frågar jag argt
”Nej, jag berättade att du flydde! Och han åkte till flygplatsen för att stoppa dig, men då hade du tydligen redan åkt iväg!”
”Fan dig Sam! Jag sa ju åt dig att inte berätta för någon! Va fan ska jag göra om han kommer till New York och försöker tvinga hem mig?!” skriker jag åt henne
”Du ska komma hem med honom! New York är inte vart du ska vara. Du ska vara här i LA!” skriker hon tillbaka
”Låt mig bara vara Samantha. Kontakta aldrig mig mer – jag vill aldrig mer höra från dig eller från Tina…” säger jag och sen lägger jag på

 

Jag går vidare ut från flygplatsen och sträcker upp en hand för att stoppa en taxi och när den stannar så vet jag inte vad jag ska säga när chauffören frågar mig vart jag ska och jag drar ett par djupa andetag.

 

”Närmaste strippklubb” säger jag bara

 

Chauffören tittar bara bak på mig men svarar inte utan bara börjar köra. Jag lutar mig tillbaka i bilen och stirrar ut genom det ena fönstret – va fan ska jag göra om jag inte får jobb i New York? Jag kan inte bara åka hem igen. Jag har inget hem längre… Chauffören stannar snart framför en strippklubb och jag betalar honom den exakta summan innan jag går ur bilen och drar med mig mina väskor. Jag går fram till den vanliga dörren och smiter igenom och ler lite när jag hör hur män vrålar efter tjejerna på scenen. Jag går fram till baren och tittar på barmannen.

 

”Vart är er chef?” frågar jag försiktigt
”I bakrummet. Varför vill du prata med honom?” frågar han och kollar på mig
”Jag vill prata med honom om ett jobb…”
”Är du inte lite för ung?”
”Nej! Kan jag få prata med din chef eller inte?”
”Okej” säger barmannen

 

Jag kollar efter honom och lutar mig sen bara mot bardisken och kollar på tjejerna som dansar på scenen. Jag känner mig säker här inne – strippklubbor är speciella för mig. Jag tillhör dem. Jag märker snart att barmannen kommer tillbaka och jag tittar på mannen som går bredvid honom. Mannen ser ut att vara i min ålder och jag förstår inte varför han är ägaren för klubben.

 

”Hej” säger han till mig
”Hej, jag söker ett jobb” säger jag
”Vi går till mitt kontor” säger han

 

Jag nickar och plockar upp mina väskor från golvet innan jag börjar gå efter mannen mot hans kontor och när vi väl kommer in där sätter jag ner mina väskor på golvet och kollar på mannen igen. Mannen säger inget men han går runt sitt bord och sätter sig ner i stolen som han har där och jag sätter mig ner i stolen framför honom och korsar mina ben. Jag kollar försiktigt på mannen, men väntar på att han ska säga något först.

 

”Så du sökte efter ett jobb?” fråga han
”Ja, som strippa…” säger jag tyst
”Är du inte lite ung för det? Jag tar inte in minderåriga. 20år ska du vara eller äldre”
”20? I LA måste man bara vara 18 för att jobba…”
”Hur gammal är du då?”
”17…” svarar jag och det är ju sanningen
”Tyvärr, det går inte. 20 eller äldre” säger mannen
”Snälla. Bara för en natt eller något! Jag har ingen annanstans att ta vägen och jag behöver pengarna!”
”Tyvärr. Du får gå nu”

 

Jag stirrar på mannen men sen reser jag mig upp från stolen och går och lyfter upp mina väskor och börjar sen gå ut från hans kontor och jag fortsätter raka vägen ut från strippklubben. När jag kommer ut i ljuset drar jag ner mina solglasögon för ögonen igen och börjar bara gå – jag vet inte vart jag ska gå. Jag känner inte till New York och jag har ingen aning om vart jag ska ta vägen. Jag försöker se om jag kan hitta ett hotell att bo på, men jag ser inget jag kan tänka mig att gå in på. Dem flesta ser för dyra ut och även om jag har en del pengar så vill jag inte slösa det på att bo på hotell i en natt kanske. Jag sätter mig ner på en tom bänk som jag hittar och drar upp mitt cigarett paket och min tändare och när jag har satt cigaretten mellan läpparna och tänt den med tändaren lägger jag ner tändaren i paketet igen innan jag lägger ner paketet i andra fickan inne i jackan. Sen sträcker jag ner handen i andra fickan och drar upp min iPhone för att kolla om Samantha hade ringt mig något mer – men det hade hon inte. Så jag bestämde mig för att ringa det nummer jag inte kände igen istället.

 

 

”Hallå?” hör jag en mansröst svara
”Justin…?” frågar jag förvånat
”Hanna! För helvete!” hör jag honom säga och sen fortsätter han att svära i bakgrunden
”Justin!” utbrister jag
”Är du i New York nu?!”
”Ja, det är jag… Jag fattar fortfarande inte varför Samantha berättade det för dig! Jag ville inte att du skulle veta det!”
”Hon gjorde bara det hon trodde var rätt! Du behöver inte skälla ut henne för det!”
”Jag fattar inte ens varför jag ringde detta numret, bara glöm bort mitt nummer och glöm ännu en gång bort att jag finns!”
”Fick du ett jobb på en strippklubb?”
”Varför bryr du dig?”
”Jag bryr mig inte. Jag önskar bara att du inte behövde jobba som strippa. Du vill ju inte göra det”
”Du vet ingenting om mitt liv. Bara låt det vara”
”Jag vet mycket mer än du tror. Hade du bara släppt in mig i ditt liv så hade det kunnat vara du, som hade berättat allt för mig”
”Varför skulle jag vilja släppa in dig i mitt liv? Du är en idiot och har inte en chans att vara med i mitt liv”
”Vem har egentligen en chans till att vara i ditt liv? Vad jag har hört så har du till och med slängt ut Samantha och Tina från det”
”Dem babblade. Och jag kan inte vara vänner med personer som babblar så fort jag säger något”
”Dem ”babblade” för att dem bryr sig om dig. För att dem vill ditt bästa”
”Fuck you Justin” säger jag och sen lägger jag på

Jag släcker cigaretten jag har rökt på medan jag har pratat med Justin och sen slänger jag iväg den innan jag börjar resa mig upp från bänken och drar upp mina väskor för att börja gå iväg från bänken och går vidare runt i New York.

 

--

Detta är inte alls bra! Jag hatar verkligen detta kapitlet, men jag hoppas att ni tycker om det. Så skriv gärna vad ni tycker. Älskar er för det babes <3