Justins Perspektiv:

Jag och killarna sitter ännu en gång i vardagsrummet och diskuterar hur vi ska lösa allt med Hanna. Problemet är att vi nu har förlorat Hannas mobil och vi hittar inte den någonstans. Jag kan bara tänka mig att Jazzy och Jaxon har tagit den och jag är så jäkla irriterad på dem, hur fan kan dem bara göra något så dumt?

”Så vad fan ska vi göra nu när Jaz och Jax har tagit mobilen?” frågar Nolan argt
”Jag vet inte – det är väl fan inte mitt problem att dem har tagit den?!” frågar jag lika argt
”Dem är dina syskon – du borde ha koll på dem!”
”Jag kan inte ha koll på dem dygnet runt!”
”Det borde du ha!”
”Fuck off Nolan! Du har ingen rätt att säga åt mig vad jag ska göra!”
”Det har jag visst det!”
”Jag är ledaren här och jag bestämmer!”
”Du gör inget vidare bra arbete av det!”
”Okej, då går vi ut och letar efter Jazzy och Jaxon och tar tillbaka mobilen och säger åt dem att dem inte får lämna huset. Alfredo kan stanna och vakta dem. Eller hur Alfredo?” frågar jag och kollar på Alfredo
”Absolut” säger Alfredo

Jag nickar och sen reser jag mig upp från soffan och det gör även dem andra killarna och vi går ut i hallen och drar på oss våra skor innan vi lämnar huset. Vi går bort till våra bilar och jag tar den svarta batbilen medans dem andra sätter sig i den stora bilen och vi kör ut från infarten. Medan jag sitter i bilen så ringer mobilen och jag tar upp den och ser att det är Nolan och jag sätter på högtalaren.

”Vad?” frågar jag irriterat
”Vart ska vi leta?” frågar Nolan
”Vad sägs om torget?”
”Visst”

Jag lägger på igen och börjar köra mot torget. Det är inte säkert att dem kommer vara där, men vart annars ska vi börja leta? Jag kommer fram till torget och parkerar bilen och det gör även Nolan som kör den andra bilen och vi kliver ur våra bilar. Jag kollar ut när jag kommer ut från bilen och ser nästan direkt Jazzy stå och prata med några ungdomar. Jag kollar mot Nolan och nickar bort mot Jazzy medan han nickar åt andra hållet och där ser jag Jaxon stå och prata med några andra. Jag nickar mot Jazzy igen vilket innebär att jag går fram till henne och Nolan nickar mot mig innan han och dem andra går mot Jaxon.
Jag går fram till Jazzy och tar tag i hennes arm vilket får henne att rycka till och ge ifrån sig ett skrämt skri.

”Va fan tror du att du håller på med?!” morrar jag in till hennes öra

Jazzy rycker sig loss och snurrar runt och tittar på mig och hon andas tungt innan hon lyfter upp bilden som hon har på Hanna – vilket får mig att dra den ifrån henne och sen tittar jag på ungdomarna som fortfarande står kvar vid Jazzy.

”Vad står ni och glor på? Get lost!” säger jag argt till dem och dem går snabbt iväg
”För fan Justin! Jag hade en ledtråd!” säger Jazzy argt
”Jaså, vadå?”
”Det tänker jag inte säga till dig”
”Jazzy – för helvete”
”Jag tänker inte berätta något för dig om du är en sån jävla idiot!”

Jag tänkte precis svara henne när Nolan och killarna kom fram till mig med ett hårt grepp om Jaxons arm och Chaz håller en bild i sin hand också.

”En bild på Hanna?” frågar jag Chaz
”Ja, hur visste du det?” frågar Chaz
”Jazzy här hade en likadan”
”Vart tusan fick ni tag på den bilden?” frågar Nolan argt och klämmer hårdare på Jaxons arm
”Fan Nolan! Släpp min arm!” utbrister Jaxon
”Berätta bara vart ni fick bilden ifrån” säger jag argt
”Från hennes mobil. Vi gick till ett företag här och skrev ut bilden!” säger Jazzy högt

Jag suckar och skakar på huvudet innan jag tar tag i Jazzy’s arm och sen tar jag även tag i Jaxons arm och drar med dem båda bort till Nolans bil och nästan slänger in dem båda i bilen innan jag går ifrån bilen och går bort till min egen bil innan jag kör iväg och jag märker att Nolan kör efter mig. När jag kommer fram till huset parkerar jag min bil på min parkeringsplats och väntar på att Nolan ska parkera sin bil. Jag går ut från bilen och smäller igen dörren så hårt jag bara kan och vänder mig sen mot Nolan och dem andra. Och jag kollar extra noga på Jazmyn och Jaxon.

”Ni två – in med er nu!” morrar jag mot Jazzy & Jaxon

Dem kollar båda argt på mig innan dem går mot dörren och in genom den till hallen där dem båda sparkar av sig sina skor. Jag går in efter dem och tar sen tag i mobilen från Jazzy’s hand och går sen bort från dem båda. Jag hör hur dem andra killarna kommer in men jag vill inte prata med någon av dem så istället går jag upp för trappan och upp till mitt sovrum där jag stänger in mig själv. Jag lägger ner mobilen på mitt nattduksbord och sparkar sen av mig mina skor innan jag lägger mig ner i sängen. Jag drar en kudde fram och lägger den över huvudet och skriker rakt in till den – fuck varför ska allt vara så svårt idag?
    Jag lägger ifrån mig kudden och drar Hannas mobil till mig och låser upp den och börjar sen kolla igenom alla meddelande och samtal hennes mobil har fått. Alla samtal är från personer som hon känner till för alla har namn på sig. En som däremot verkar ringa ofta är en kille som heter Sebastian och han skickar även många sms till henne. Jag kollar upp vilka sms dem skickar mellan varandra och ser att det handlar om droger. Hanna har ofta smsat honom efter att hon har slutat jobba för att få sömntabletter och andra tabletter och droger som hon tog. Jag suckar lite när jag ser hur mycket hon brukar be om och hur hon brukar betala för det. Jag suckar ännu en gång innan jag lägger ifrån mig mobilen och bara blundar. Jag vill rädda Hanna, men hur fan ska jag lyckas med det? Det var den stora frågan och jag hade inget bra svar på den frågan.

 Hannas Perspektiv:

Jag vet inte hur länge jag har legat i min ensamhet i sängen när jag hör att dörren öppnas. Jag sätter mig direkt upp och drar täcket närmare mig när jag ser att det är min mamma som kommer in med en bricka i händerna.

”Hej gumman” säger Sara med ett leende
”Hej…” säger jag tyst och biter mig sen i underläppen. Jag borde inte prata med henne.
”Jag har med lite lunch till dig”
”Vad är klockan?”
”Runt halv 1 – du verkar vara hungrig så jag tänkte att jag skulle göra lite lunch till dig”

Jag tittar på brickan som Sara nu sätter ner på sängbordet bredvid sängen och jag ser att det är en bit kött, två potatisar och lite sås.

”Jag är vegetarian” säger jag fast det är en lögn
”Oh… Men ät inte av köttet då” säger Sara och ler
”Men köttsaften har spridit sig i såsen och potatisen ligger i såsen, så jag kan tyvärr inte äta det” säger jag – jag tänker inte äta något som dem ger mig. Vem vet vad det kan vara i?
”Jag kan göra något vegetariskt till dig”
”Nej tack – jag vill inte ha något”
”Du måste äta”
”Nej tack”
”Lilla gumman – om du inte äter något, så kommer du inte orka med allt senare”
”Vadå senare?”
”Vi har lite överraskningar till dig, jag & pappa”
”Snälla… Inget mer… Bara… Bara låt mig åka hem…”
”Detta är ditt hem nu Hanna. Du måste acceptera det”

Jag svarar henne inte – utan vänder bara bort huvudet från henne, men jag känner ändå att hon sätter sig ner på sängen.

”Bråka inte med oss Hanna. Vi vill bara att du ska må bra” säger Sara
”Jag skulle må bättre om ni lät mig komma ut härifrån” säger jag
”Det lär inte hända och det vet du”
”Berätta era överraskningar då”
”Vi har pratat med John och du är välkommen tillbaka till strippklubben”
”Jag vill inte tillbaka dit”
”Det spelar ingen roll – du ska tillbaka”
”Mamma…”
”Jag bryr mig inte om hur mycket du bönar och ber sötnos, du ska tillbaka till strippklubben”
”Mamma… Snälla…”

Sara svarar inte men hon reser sig upp från sängen och går bort till dörren, men lämnar kvar brickan med mat på och stänger sen dörren efter sig när hon lämnar rummet. Jag drar ett par djupa andetag innan jag lägger mig ner i sängen med täcket fortfarande hårt omkring mig. Jag vill inte tillbaka till strippklubben – jag vill inte dansa framför män längre. Jag bryr mig inte hur mycket pengar jag tjänar på det, visst det var bra pengar att använda till sprit & droger, men jag vill inte tillbaka till det. Och om jag kände mina föräldrar rätt och tro mig det gör jag – så skulle dem ta alla pengarna för sig själva. Det spelar ingen roll om jag gömde dem i mina underkläder – dem skulle inte ha några problem med att gå igenom dem om dem trodde att jag gömde några pengar från dem. Medan jag ligger och tänker på det så hör jag hur någon knackar på dörren.

”Kom in…” säger jag tyst men tydligen inte tyst nog för dörren öppnas. ”Mike…”
”Hej… Hanna – jag är ledsen men dina föräldrar vill att du ska byta om till detta” säger Mike och lägger fram mina gamla strippkläder på sängen
”Hur kan du vara med på vad dem gör?”
”Det är jag inte. Du får inte säga något till dina föräldrar men jag håller på och letar efter Justin…”
”Tack…” andas jag ut

Mike nickar bara och sen lämnar han rummet igen. Jag tittar ner på mina strippkläder innan jag drar ett djupt andetag och släpper ner täcket och kollar först på min kropp. Jag var inte tillåten att dra på mig nya kläder efter att pappa hade våldtagit mig och jag känner mig helt hemsk. Hur kunde jag vara så dum och gå ut innan Justin & Jazzy var klara? Jag försöker att inte tänka på det när jag börjar dra på mig mina strippkläder. Dem svarta stringtrosorna, en svart genomskinlig bh utan band, ett par svarta tighta hotpants och en svart bandeu ovan på det. Jag ser inte mina stripparskor så jag antar att jag inte ska ha några skor på mig. Jag går mot dörren och öppnar den sakta innan jag går ut från rummet och börjar gå ner för trappan och jag hör mycket folk sitta inne i vardagsrummet. Jag drar ett par djupa andetag innan jag går in till vardagsrummet och ser en massa människor och hör även musik i bakgrunden.

”Titta – där kommer vår stjärna!” hör jag Sam ropa glatt

Jag tittar på alla och biter mig hårt i underläppen för att ingen ska se hur rädd hur jag. När jag kollar på alla människor ser jag att några av dem är Sara & Sams gamla vänner och några av dem är mina gamla klienter från strippklubben och en av dem är Sebastian. Jag stirrar på honom och ser att han flinar tillbaka mot mig. Jag vänder bort blicken från honom och tittar ner på marken.

”Hanna” säger Sara

Jag kollar upp mot Sara men säger ingenting utan tittar bara på henne och hon kommer fram och lägger sin ena hand mot min kind och smeker den sakta. Jag vänder bort mitt huvud men Sara tar tag i min kind och vänder tillbaka sitt huvud mot sig igen.

”Du får inte lov att vända bort ditt ansikte när någon rör vid dig” säger Sara
”Jag vill inte göra detta…” säger jag tyst
”Du har inget val. Du ska göra detta vare sig du vill det eller inte”

Jag säger inget men står helt still och ser hur Sara ler mot mig innan hon går bort till stereon som står längst bort i rummet och jag fattar direkt vad som kommer att hända den minuten hon sätter igång musiken. Jag biter mig hårt i underläppen men säger inget. Sara sätter på musiken och jag kollar mot Sam.

”Stå inte bara där Hanna – börja dansa” säger Sam

Jag suckar tyst för mig själv men sedan börjar jag dansa runt i vardagsrummet. Jag kolla inte mot någon utan dansar bara runt alla i vardagsrummet och kommer snart ner på golvet och börjar åla mig runt på golvet. Personerna i rummet började klappa för mig och jag suckar tyst för mig själv – jag hatar att höra det. Jag kommer upp från golvet och börjar gå runt bland alla män och jag känner hur dem rör vid mig och jag biter ihop hårt för att inte skrika rakt ut när dem rör vid mig. Snart känner jag hur en man tar tag i min midja och drar ner mig i hans knä och jag fortsätter att bita ihop för att inte göra något dumt. Jag känner hur mannen börjar föra sina händer längst sin midja och sen ner mina ben och jag kollar upp i taket när mannen fortsätter att smeka mig längst insidan av benen. Jag kollar rakt fram och ser hur Sebastian stirrar på mig med ett äckligt flin på läpparna. Jag biter mig hårdare i underläppen när jag känner hur mannen nu för sina fingrar innanför mina shorts och jag vet inte vad jag ska göra.

”Det räcker nu Jacob” säger Sam

Mannen som tydligen heter Jacob drar upp sina fingrar från mina shorts och släpper taget om mig så jag ställer mig upp igen och vänder blicken mot Sam.

”Du kan ta av dig kläderna nu Hanna” säger Sam

Jag kollar lite försiktigt ner på golvet innan jag börjar ta av mig shortsen och sen drar jag av mig min bandeu och sen står jag endast i underkläderna.

”Visst ser hon bra ut?” frågar Sam med ett leende

Jag kollar inte upp från golvet men jag hör hur dem andra männen håller med Sam och en liten lättad suck lämnar mina läppar för att nu vet jag att jag i alla fall fortfarande ser bra ut och att dem inte hatar mig.

”Så Hanna…” säger Sam
Jag kollar upp på Sam och försöker dölja ett litet leende som jag har på läpparna. ”Ja?” frågar jag
”Jag vill att du suger av alla män här inne tills dem kommer”
”Alla?”
”Ja, alla. Är det ett problem?”
”Nej, förlåt…”
”Då kan du börja”

Jag kollar runt på alla män och sen går jag fram till Sebastian. Han är den enda jag känner inne i rummet förutom mina föräldrar och Mike som jag har sett står i ena rummet vid en av dörrarna men jag undviker att kolla på honom. Jag sjunker ner framför Sebastian och ser hur han flinar mot mig och jag undviker att kolla på hans ögon istället börjar jag knäppa upp hans jeans och drar sen ner gylfen och han lyfter på sig så att jag kan dra ner hans jeans och kalsonger. Jag ser att han redan är hård så jag tar tag i hans manlighet och för den mot munnen och börjar suga av honom och jag känner hur han tar tag i mitt hår och börjar föra mitt huvud fram och tillbaka. Jag försöker att undvika att ta tag i honom för jag vet att han gillar det hårt men jag är inte alls sugen på att ta det hårt men jag vill ändå att han ska komma fort så att jag kan få gå vidare. Det sitter 10 män inne i rummet och då räknar jag inte med mina föräldrar eller Mike.
    Jag fortsätter att suga av honom och snart känner jag hur han spänner sig och sen sprutar mig i munnen och jag försöker att svälja allt fort för jag kan tänka mig att min far kommer bli sur på mig om jag inte sväljer allt. När jag har sväljt allt så går jag vidare till nästa man och efter en halvtimme har jag sugit av alla män förutom min egen far och svalt allt. Jag reser mig upp igen och kollar på Sam och han ser nöjd ut.

”Bra – då kan du lämna oss igen” säger han

Jag nickar och lämnar rummet och börjar gå upp mot mitt sovrum när jag känner någon ta tag i min arm så jag vänder mig om och ser att det är Mike.

”Vad?” frågar jag tyst
”Dem letar efter dig…” säger Mike lika tyst
”Vilka då?”
”Justin och resten av gänget. Jag träffade Jazzy och Jaxon, dem letar efter dig”
”Oh, tack gode gud…” viskar jag fram
”Jag ska försöka hjälpa dem så mycket jag kan – men du får inte visa att du vet om det. Då kommer allt bli förstört och dina föräldrar kommer flytta på dig”
”Jag lovar, jag kommer bete mig som vanligt”

Mike nickar och släpper sen taget om min arm och jag går vidare upp mot mitt rum där jag sätter mig på sängen, jag känner mig så himla äcklig just nu – men jag vet att när jag kommer tillbaka till strippklubben så kommer det vara så varje dag igen. Jag hoppas på ett vis att Alfredo kommer komma tillbaka till klubben och se att jag jobbar där och på så vis kunna rädda mig på det viset. Men jag visste också att dem aldrig skulle kunna koppla ihop att jag var där igen, men kanske skulle jag kunna be Samantha & Tina om hjälp. Att dem kanske skickar ett medelande till Justin och säger vart jag är. Jag reser mig upp från sängen och drar på mig mina vanliga kläder eftersom mina strippkläder ligger där nere. Jag lägger mig ner på sängen och lägger armarna över huvudet, för att försöka hålla tårarna inne. Jag känner mig som en hemsk person och jag känner att jag skulle behöva någon sorts drog nu för att kunna slippa känna så här. Jag känner också att jag skulle behöva Nolan, Justin och alla andra just nu för att kunna må bra igen.

---

Här slutar detta kapitlet, jag vet att det har tagit mig evigheter att skriva ett nytt kapitel men jag har helt enkelt inte haft någon lust och jag kan inte lova när nästa kapitel kommer ut. Men jag hoppas att ni gillar detta kapitlet och jag vill gärna veta vad ni tror ska komma att hända. Kommer Hanna bli räddad från hennes föräldrar eller kommer hon vara deras fånge för alltid.
Jag har sett att många har lagt till frågor i slutet så här kommer min fråga.

Fråga: Vilken är er favorit serie som handlar om att lösa mord?
Svar: Mina favoritserier som handlar om att lösa mord måste vara alla CSI, Criminal Minds och Castle :)

Jag har bestämt mig för att ta en paus från skrivandet - jag kommer säkert fortsätta skriva på min dator, men endast när jag har lust. Just nu har jag ingen lust att skriva på novellen men jag hoppas att det återkommer och jag hoppas att ni står kvar min sida när jag återvänder. Ni som läser och kommenterar betyder otroligt mycket för mig och jag är så tacksam för att ha er som mina läsare.

Men nu vet ni i alla fall att jag tar en ordentlig paus från bloggen och jag kommer förhoppningsvis återvända så snart som möjligt men jag lovar inget - men läs gärna flera gånger på dem kapitlena som finns och jag kommer tillbaka.

xoxo

 

Jag funderar på att ta en paus från skrivandet på denna bloggen. Jag har ingen inspiration just nu och jag vill inte svika er genom att låta er komma in här och tro att det kommer finnas ett nytt kapitel.

Men ni får gärna kommentera vad ni tycker om att jag förmodligen kommer ta en paus.

Det var allt jag hade att säga just nu, men jag älskar er alla swaggies <3

 

Författarens kommentarer:

Det ni läser inom kursiv text är flashbacks :)

 

---

 

Nolans Perspektiv:

 

När jag har svarat i mobilen på ett nummer jag inte kände igen och sen hörde jag Hanna skrika i andra ändan av telefonen. Sen hör jag även min pappas röst och då förstår jag vad som händer. Jag säger till Alfredo att spåra samtalet och sen sätter jag på högtalaren och alla hör hur Hanna skriker tills hon helt plötsligt slutar skrika och bara gråter istället.

 

”Hanna! Stå emot det!” säger jag högt in till telefonen innan jag vänder mig mot Alfredo. ”Hur fan går det med spårningen?!”
”Jag hittar dem inte! Det är något med mobilen – den går inte att spåra!” utbrister Alfredo
”Fuck!”

 

Jag hör snart hur Hanna gråter högre och snart hör jag även min pappas röst i mobilen.

 

”Tänk inte ens tanken på att komma och leta efter Hanna, Nolan – det kommer bara bli värre om du och ditt gäng kommer och letar efter henne” säger pappa
”Du låter henne vara Sam – jag kommer mörda dig om Hanna blir ännu mer skadad!” säger jag argt
”Säg bye bye Hanna”
”Nolan… Snälla, rädda mig…” säger Hanna tyst i bakgrunden
”Hanna, jag kommer – det tar inte lång tid – vi kommer allihopa” säger jag till henne

 

Jag hör inte Hanna säga något fören pappa har lagt på vilket gör att jag vänder mig mot dem andra killarna.

 

”Så va fan ska vi göra nu?!” skriker jag mot dem alla
”Vi kommer hitta henne Nolan” säger Chaz och försöker låta lugn
”HUR FAN KOMMER VI HITTA HENNE?! ALFREDO KUNDE INTE SPÅRA SAMTALET OCH VI VET INTE VART DEM ÄR! HANNA KAN DÖ!”
”Okej Nolan – lugna ner dig innan jag smäller till dig” säger Justin

 

Jag drar ett par djupa andetag och sätter mig sen ner i soffan med en tung suck och sen lägger jag mitt huvud i mina händer som jag har satt på mina ben. Jag är så jävla förbannad på mig själv – hur fan kunde jag lita på Justin att han skulle kunna ta hand om min lillasyster?

 

”Okej – är det någon som har en plan?” frågar Justin
”Varför säger vi inte åt polisen?” frågar Ryan
Jag kollar upp från mina händer. ”Polisen?! Tror du att dem kan hjälpa oss? Dem lär säkert komma på något för att lägga det på oss och säga att vi planerade det!” säger jag argt
”Nolan – om du tänker bli arg varje gång någon av oss säger något så tänker jag personligen låsa in dig på ditt rum” säger Justin och kollar argt på mig

 

Jag suckar och stirrar argt på dem innan jag vänder bort blicken från honom och kollar ner i mina händer igen. Jag vet att Justin har rätt med att jag inte kan bli arg varje gång någon säger något – men det handlar fortfarande om min lillasyster och jag kan bara inte förlora henne. Hon är min enda familj sedan jag lämnade Sara och Sam – våra föräldrar.
Anledningen till att jag gick med Justins gäng var för att jag behövde komma någon annanstans ifrån mina föräldrar. Efter att Hanna hade försvunnit eller om man skulle tro mina föräldrar att hon hade flyttat till våra släktingar, så bestämde jag mig också för att lämna dem. Jag tänkte inte låta dem börja ta mer kontroll över mitt liv än vad dem redan hade. Dem enda vännerna jag hade i skolan var just Mitch, Ryan & Chaz. Ryan & Chaz hade känt Justin sen innan och vi bestämde att vi skulle sticka så fort som möjligt. Mitch bestämde sig för att följa med oss och när vi hittade Justin och Alfredo så bodde dem i ett hus som höll på att falla ihop men vi lärde oss alla hur vi skulle göra för att få pengar för att kunna flytta ifrån det ruttna huset och in till det huset vi bor i nu.

 

”Så även om vi kontakatar polisen – hur ska vi förklara att vi vet att det är Hannas föräldrar som har kidnappat henne? Nolan har rätt – dem kommer lägga det på oss” hör jag Mitch säga
”Så vad ska vi göra? Jag menar – vi kan ju inte bara lämna henne hos dem hemska människorna” säger Alfredo
”Nej det kan vi inte – men vi har inga idéer om vart hon är!” säger Justin och nu låter han väldigt förbannad

 

Jag ställer mig upp från soffan och dem vänder sig alla om och tittar på mig.

 

”Nolan?” frågar Justin försiktigt
”Jag hatar att säga detta – men jag tror det bästa vore att vänta på att Sam eller Sara ringer mig igen…”
”Va?!” frågar Alfredo och kollar argt på mig
”Det finns inget annat vi kan göra… Vi har ingen koll på vart hon är och vi har ingen chans till att spåra henne eftersom vi har hennes mobil”
”Så vi ska bara lämna henne där…” säger Chaz
”För tillfället, ja…”

 

Jag kollar på alla killarna men säger inget mer utan sätter mig bara ner i soffan igen och sätter ännu en gång mitt huvud i mina händer och suckar djupt.

 

Jazzy’s Perspektiv:

 

Jag och Jaxon står nere vid vardagsrumsdörren och lyssnar på vad Nolan och dem andra säger och jag biter mig hårt i underläppen för att inte ge ifrån mig något ljud när dem bestämmer sig för att lämna Hanna hos sina föräldrar.

 

”Vi måste göra något…” viskar Jaxon
”Vadå?” viskar jag tillbaka

 

Jaxon svarar inte men drar bort mig från vardagsrummet och upp för trappan igen. Jag följer tyst med honom – men jag förstår inte varför vi går upp igen – vi borde gå in och skälla ut Nolan & dem andra för att dem bara ger upp hoppet om Hanna. Jaxon kommer in på mitt rum och tvingar ner mig på sängen.

 

”Jaxon – vi kan inte bara ge upp!” utbrister jag
”Vi ska inte ge upp – vi ska leta upp Hanna själva” säger Jaxon
”Ska vi?”
”Ja – med hjälp av Samantha & Tina, dem borde veta något”
”Vi vet inte vart dem bor Jax…”
”Jo – jag vet…”
”Va?!”
”Shh Jazzy – Justin och dem andra får inte veta det. Vi sticker om någon timme. Under den tiden ska du försöka få tillbaka Hannas mobil”
”Hur tusan ska jag göra det? Justin har den och han lär ju inte bara ge tillbaka den”
”Charma någon av dem andra killarna – jag bryr mig inte, vi måste ha tillbaka den”

 

Jag tittar upp på honom och nickar och Jaxon nickar lugnt tillbaka innan han lämnar mitt rum. Jag tittar efter honom innan jag suckar djupt och lägger mig ner på sängen. Hur tusan ska jag få tag på Hannas mobil från Justin eller någon av dem andra killarna? Jag sätter mig upp igen och reser mig sen upp och går av sängen – jag har fortfarande ingen idé om hur jag ska få tag i mobilen, min enda chans är till att någon av killarna råkar lämna mobilen någonstans så att jag kan ta den utan att dem märker det.

 

Hannas Perspektiv:

 

Jag ligger på sängen invirad i ett täcke och gråter tyst – jag har legat och gråtit i sängen i ungefär 2 timmar. När pappa hade lagt på samtalet med Nolan så hade han rört vid min kind och sen kysst mig på läpparna innan han lämnade rummet. Han hade även tagit med sig mobilen så att jag inte skulle kunna ringa någon – han förstod att jag skulle ringa Nolan om han hade lämnat mobilen. Jag känner hur ont jag har i hela kroppen efter att min pappa hade våldtagit mig – det var så länge sen det hade hänt och jag förstod bara inte varför det hände igen. Sam – min pappa verkade verkligen glad över att se mig igen och jag trodde att han hade ändrat sig och inte var lika hemsk fortfarande.

 

Jag hör snart hur dörren öppnas igen och jag vänder blicken mot dörren medan jag drar täcket närmare mig för att personen som kommer in inte ska se min kropp. Jag hör hur personen harklar sig och jag kollar upp och ser att det är Mike som står i dörröppningen.

 

”Hanna…” säger Mike och ler mot mig
”Vad vill du nu…?” frågar jag tyst och biter mig hårt i underläppen
”Jag vill prata med dig”

 

Mike kommer fram till sängen och sätter sig ner på den medan jag drar mig upp i en sittande position med täcket fortfarande runt omkring mig så att Mike inte ska titta på min kropp.

 

”Jag vet att du är arg på mig för att jag förde hit dig…” börjar Mike med att säga
”Arg? Jag kan inte ens börja beskriva hur jag känner mig” säger jag men sen blir jag tyst igen och biter mig hårt i underläppen
”Jag vill be om ursäkt för det – men du måste förstå att jag hade mina anledningar till varför jag gjorde det”
”Berätta varför du gjorde det då…”
”Mitt liv har inte varit helt perfekt och jag planerade att flytta till L.A. för att kunna få ett ärligt jobb. Din mamma kommer fram till mig när jag står för att kunna gå på en tv-serie audition och hon säger att hon behöver hjälp med en grej och att hon kommer ge mig 20 000$ om jag hjälper till att kidnappa dig”
”20 000$?”
”Ja… Hanna – du måste förstå att hade jag känt dig sen innan så hade jag inte gjort det. Du verkar vara en snäll tjej och om jag hade fått veta mer om varför jag skulle kidnappa dig så skulle jag ha sagt nej…”
”Det spelar ingen roll Mike… Det är över nu… Jag kommer aldrig komma ut härifrån…” säger jag och vänder mig bort från Mike och kollar in i väggen
”Du kommer komma ut härifrån Hanna. Jag kommer fixa det” säger Mike

 

Jag svarar honom inte utan fortsätter bara att kolla in i väggen och snart hör jag hur Mike reser sig upp från sängen och sen lämnar han rummet. Jag tittar tillbaka mot dörren men säger inget utan låter bara tårarna rinna ner för kinderna igen.

 

Mikes Perspektiv:

 

När jag har gått ut från Hannas rum suckar jag och lutar huvudet mot väggen och jag hör hur Hanna gråter igen – jag hatar detta – jag hatar att jag var tvungen att hjälpa Sam & Sara med kidnappningen. Jag hatar att höra tjejer gråta och av någon anledningen känner jag en sorts närhet till Hanna som gör det ännu svårare för mig att se henne att gråta. Jag går bort från Hannas dörr och går mot rummet som jag har blivit tilldelad av Sara och när jag väl kommer in på rummet så sätter jag mig på sängen och sätter sen mina armar på mina ben och lutar huvudet mot mina händer och drar ett djupt andetag.

 

”Mamma – snälla mamma nej… Jag vill inte… Snälla mamma” ber jag tyst och kollar på henne
”Mike – du vet vad du gjorde var en dum grej – du måste straffas för det” säger min mamma
”Inte badkaret… Snälla…”

 

Min mamma säger ingenting men tar tag i mina armar och börjar dra ut mig från mitt sovrum och jag börjar direkt skrika och sparka och försöker komma loss från min mammas grepp men hon är starkare än mig och snart kommer vi in till badrummet. Min mamma trycker ner mig på golvet startar samtidigt vattnet som forsar ner i badkaret.

 

”Mamma, snälla… Jag lovar att jag kommer vara snäll… Jag lovar” säger jag och gråter
”Det är för sent för det nu Mike – du skulle ha tänkt på det tidigare” säger min mamma
”Mamma… Snälla…”

 

Min mamma svarar inte utan stänger bara av vattnet och sen lyfter hon upp mig medan jag sparkar och skriker och sen stoppar hon ner mig i vattnet. Jag skriker ännu högre när jag känner det kalla vattnet komma mot min kropp. Min mamma lägger sin andra hand mot min mun innan hon trycker ner mig under vattnet. Jag börjar sparka och försöker komma loss men min mamma är starkare än vad hon ser ut att vara. Efter vad som känns att vara timmar så kommer jag äntligen upp ur vattnet – och då hostar jag häftigt och känner hur tårarna bara rinner ner för mina kinder.

 

”Har du lärt dig din läxa nu Mike?” frågar min mamma
”Ja… Jag lovar mamma – det har jag” svarar jag och hostar till fler gånger

 

Min mamma nickar och lämnar sen rummet. Jag sitter fortfarande i badkaret i hopp om att hon ska komma tillbaka och ge mig en handduk och sen torka av mig men inget händer.

 

Jag drar ett djupt andetag innan jag lägger mig ner på sängen – det var länge sen jag hade tänkt på min mamma och det gjorde ont när jag började tänka på henne. Det är därför det gör dubbelt så ont när jag ser hur skadad Hanna blir av båda sina föräldrar. Jag hade bara min mamma hos mig, men jag blev skadad enormt mycket av henne. Jag visste aldrig vem min pappa var och jag vill fortfarande inte veta vem han är – eftersom han lämnade mig ensam med ett monster som kallar sig för min mamma.
Jag reser mig upp från sängen och går bort till mitt skrivbord där min mobil ligger. Jag plockar upp mobilen och stoppar ner den i min jeansficka innan jag lämnar rummet. Jag kollar bort mot Hannas rum och drar ett djupt andetag innan jag går fram till hennes dörr igen och knackar lätt på den. Jag hör inget från Hanna men jag öppnar ändå dörren försiktigt och kollar in och ser att Hanna har somnat med täcket fortfarande tätt omkring sig. Jag drar ännu ett djupt andetag innan jag lämnar rummet och stänger dörren tyst bakom mig.

 

”Mike!” hör jag Sara ropa nedifrån
”Ja?” ropar jag tillbaka
”Kan du komma ner?”

 

Jag suckar och börjar gå ner för trappan och kommer fram till vardagsrummet där jag ser Sara sitta i soffan med Sam bredvid sig. Jag kollar på dem båda med en frågande blick.

 

”Jag hörde att du prata med Hanna innan” säger Sara
”Hon behövde någon att prata med” svarar jag bara lugnt
”Och du bestämde själv att prata med henne?”
”Jag är den enda som är i hennes ålder”
”Lilla rara, söta Mike. Hanna ska inte ha någon att prata med och jag tror att det vore bäst om du höll dig borta från hennes rum från och med nu”
”Och jag vill ha din mobil” säger Sam och sträcker fram sin högra hand
”Det kan du glömma på en gång Sam. Jag behöver min mobil” säger jag
”Så att du kan kontakta Hannas bror? Jag tror knappast det Mike”
”Jag lär inte kontakta Hannas bror, jag kunde inte bry mig mindre om Hanna blev hittad eller inte”
”Okej. Du får behålla din mobil för tillfället. Men ser jag Nolan eller någon annan från hans gäng komma hit så lär du dö tillsammans med Hanna” säger Sam
”Jag förstår. Kan jag gå nu?” frågar jag och kollar på dem båda

 

Sara kollar snabbt på Sam innan hon kollar upp på mig och nickar. Jag nickar mot dem båda och sen går jag ut från vardagsrummet och vidare mot hallen och sen ut från huset.

 

Jazzy’s Perspektiv:

 

Jag står ännu en gång utanför vardagsrummet och jag kollar försiktigt in och ser att alla utom Justin och Nolan är där inne. Jag är så gott som hundra procent säker på att det är Nolan eller Justin som har mobilen och eftersom dem inte är i vardagsrummet så kan dem vara i köket eller något annat rum. Jag går bort mot köket och kollar in och ser att varken Nolan eller Justin är där men jag ser att mobilen ligger på köksbänken. Jag biter mig lätt i underläppen innan jag smiter in till köket tyst och tittar mig hela tiden omkring men ser ingen annan komma in så jag går snabbt fram till köksbänken och drar till mig Hannas mobil innan jag lämnar köket väldigt snabbt. Jag smiter bort till trappan igen och springer upp för den för att se om Jaxon är på sitt rum – så jag går bort till hans rum och knackar försiktigt på dörren.

 

”Jax?” frågar jag tyst mot dörren
”Kom in Jazzy” hör jag Jaxon säga

 

Jag öppnar dörren och går in på rummet och ser att Jaxon ligger på sängen och jag biter mig lätt i underläppen innan jag stänger dörren bakom mig och går bort till Jaxon.

 

”Detta är värdelöst Jazzy. Vi kommer aldrig få tillbaka Hanna” säger Jaxon
”Varför säger du så?” frågar jag och sätter mig ner på hans säng
”Vi kommer aldrig få tag på Hannas mobil och jag har pratat med både Samantha & Tina och dem vill inte hjälpa oss”
”Vem säger att vi aldrig kommer få tag på Hannas mobil?”
”Justin och Nolan kommer inte släppa blicken från den jävla mobilen och det finns inte en chans att du kommer kunna få tag på den”
”Jaså?” frågar jag och plockar fram mobilen och visar den för Jaxon
”Hur fan lyckas du Jazzy?” frågar Jaxon chockat
”Den låg i köket och ingen hade koll på den”

 

Jaxon drar ett djupt andetag innan han ler och drar mig in till hans famn och kramar mig hårt. Jag skrattar lite tyst innan Jaxon släpper taget om mig igen.

 

”Okej – så vi har Hannas mobil. Nu måste vi bara försöka komma på hur vi ska få tag på Hanna. Om dema andra inte kommer göra något så måste vi göra det” säger Jaxon
”Jax – vi har bara hennes mobil, det innebär inte att vi kommer hitta henne. Det vore lättare om Hanna hade haft mobilen på sig för då hade vi kunnat söka efter henne med såna olika saker” säger jag
”Jag kan försöka prata med Tina eller Samantha igen…”
”Eller så försöker vi lista ut själva vart hon är. Vi kan kanske hitta någon annan som vet vart Hanna är som kan hjälpa oss”
”Så vad säger du?”
”Att vi ska leta upp Hanna själva och inte tänka på vad Justin kommer att säga om det”
”Okej. Då gör vi det” säger Jaxon

 

Jag ler mot Jaxon innan jag reser mig upp från sängen och kollar mot Jaxon som också reser sig upp och sen lämnar vi båda rummet.

Jag kommer avsluta kapitlet här för jag har ingen inspiration och detta kapitlet tog all evighet att skriva. Förlåt för att kapitlet suger och jag förstår om ni inte kommer kommentera på det. Men jag är evigt tacksam för att ni fortfarande kommer in och läser på bloggen. Jag älskar er alla swaggies <3

Jag har precis skaffat ask.fm så om ni vill fråga mig något där om novellen så skriv bara :)

 

Jag kommer svara på alla frågor jag får där :)

xoxo

Justins Perspektiv:

 

Jag och Jazzy hade rest oss upp när Jazzy tillslut hade druckit upp sin chai-latte. Jag hade försökt få henne att dricka upp den snabbare men hon tänkte att Hanna säkert skulle komma tillbaka och nu var vi alla fall äntligen på väg upp. Jag hoppas fan att Hanna står utanför bilen och röker annars vet jag inte vad jag gör. Det är inte som att jag börjar få känslor för henne men jag skulle behöva en cigarett själv och jag har inga kvar så om Hanna står och röker så kan jag sno en av henne. Jag reagerar inte på att Jazzy går förbi mig och snabbare mot min bil.

 

”JUSTIN!” skriker Jazzy

 

Jag springer snabbt fram till henne och ser att hon står bland alla Hannas kassar och även hennes mobil ligger på marken – med skärmen spräckt men ingen Hanna någonstans.

 

”Hon kan inte bara ha försvunnit!” utbrister Jazzy vilket får mig att titta på henne
”Jag sa åt dig att vi skulle ha gått efter henne när hon gick ut från Starbucks!” säger jag argt
”Du kunde ha gått själv – det var du och dem andra killarna som var oroliga för att Hanna skulle bli kidnappad…”
”Om hon nu har blivit kidnappad – så är det inte bara jag som råkar ut för Nolans vrede – utan det är även du Jazzy!”
”Det var inte mitt fel!” utbrister Jazzy argt
”Hade vi gått efter Hanna direkt så hade detta inte hänt!” säger jag argt

 

Jazzy stirrar bara surt på mig innan hon böjer sig ner och plockar upp Hannas kassar och även hennes mobil. Jag kommer närmare henne och drar mobilen ifrån henne.

 

”Vi kan kanske lokalisera henne på något vis…” säger jag fundersamt
”Hur då? Vi har hennes mobil!” säger Jazzy och kollar på mig

 

Jag svarar henne inte utan går bara bort till bilen men jag vet om att hon går efter mig så jag låser upp bilen och sätter mig i förarsätet medan Jazzy sätter sig i baksätet med alla kassar.

 

Hannas Perspektiv:

 

Jag känner hur någon skakar om mig och jag gnäller till – jag vill inte vakna än. Jag vill sova lite till. Men när jag väl vaknar till så känner jag att jag inte ligger i någon säng utan på något hårt. Justins soffa brukar inte vara så här hård. När jag öppnar ögonen ser jag ingenting, det är en massa blurr framför ögonen.

 

”Hon vaknar nu” hör jag en mans röst säga

 

Jag känner inte igen rösten och jag blundar sen öppnar jag ögonen igen och kollar framför mig. Jag ser att jag sitter i någon sorts buss – men där finns inga säten och jag sitter på golvet. Jag känner hur ont jag har i kroppen och när jag försöker röra mina armar och ben så inser jag att dem är fastknutna hårt med rep. Jag försöker dra mig loss lite i alla fall – men känner snart att det är lönlöst. Jag sitter alldeles för hårt fast.

 

”Sara – hon är vaken nu!” hör jag säga mansröst säga

 

Sara – det är ju min mammas namn, för helvetet säg inte att Justin och Nolan hade rätt med att min egen mamma skulle kidnappa mig… Va fan skulle det vara bra för?!

 

”Oh så bra att du är vaken Hanna” hör jag en kvinnoröst säga
”Mamma…” säger jag och kollar upp på henne
”Hur mår du gumman?” frågar hon med ett leende
”Jag hade mått mycket bättre om du ville släppa loss mig”
”Det går tyvärr inte gumman. Vi vill inte att du ska rymma din väg”
”Vart tar ni mig? Och vilka är ni?”
”Lilla gumman – vi kan inte prata om det. Du får se när vi anländer”

 

 

Min mamma vänder sig sen bort från mig och går bort till personen som sitter bakom ratten och börjar prata tyst med honom/henne. Jag sitter kvar på golvet och försöker komma loss från repen igen. Jag vet att det inte går men jag fortsätter ändå att försöka – jag måste komma loss från repen och komma tillbaka till Justin. Jag hatar mig själv för att jag gick ut från Starbucks – jag skulle bara ha stannat hos dem och väntat tills Jazzy var färdig med sitt drickande. Även om jag ibland kan känna att jag hatar Justin så är det ändå honom jag vill ha nära mig just nu.

 

”Vi är framme Sara!” hör jag samma mansröst säga igen
”Bra. Mike, sätt en ögonbindel framför Hannas ögon så att hon inte ser något” säger min mamma

 

Jag suckar där jag sitter men ser sen mannen som heter Mike komma fram till mig – nu när jag får en ordentlig blick så ser jag att han inte kan vara mycket äldre än dig.

 

 

”Snälla släppa mig…” ber jag tyst
”Du vet att jag inte kan göra det. Din mamma betalar mig stora pengar för att göra detta” svarar han mig
”Snälla…”

 

Mike svarar mig inte utan drar istället fram en ögonbindel som han sätter framför mina ögon och sen knyter han ihop den på baksidan. Jag kan inte se någonting genom denna jävla ögonbindel och jag förstår att dem säkerligen har planerat detta länge. Jag har ingen aning om hur dem har planerat detta, men det måste ha på gått ändå ett tag. Min mamma måste ha spionerat på mig ett tag för när jag träffade henne för några dagar sen så verkade hon inte ens minnas hur hemskt mitt liv har varit.

 

”Upp med dig!” hör jag Mike säga och sen drar han upp mig

 

Jag biter ihop för att inte skrika men jag känner i alla fall att mina ben inte är ihop knutna längre. Under den lilla tiden jag fick sitta själv medan dem parkerade bestämde jag mig själv för att inte säga ett ord – vad dem än gör så kommer jag inte säga ett ord. Jag tänker beskydda Nolan och resten av gänget – för det enda orsaken jag kan komma på till att min mamma kidnappa mig är för att hon vill ha pengar och hon vet att hon kan få det av Nolan.
När Mike har fått upp mig ordentligt på fötterna börjar han putta ut mig från bussen och jag känner hur jag blir nerlyft istället för puttad ner för avsatsen i bussen. Jag gör inget motstånd och säger heller inget när någon puttar mig för att jag ska gå framåt. Jag följer med utan att göra något motstånd – det känns lättare så. Det kommer säkerligen bara bli värre när jag väl kommer in till vilket ställe vi än är vid – jag är nästan hundra procent säker på att min pappa kommer vara där, varför vet jag inte men jag känner det bara på mig.

 

”In” hör jag en annans mansröst säga och puttar in mig genom en dörr

 

Jag går rakt fram men säger ingenting utan biter mig bara hårt i underläppen för att inte skrika rakt ut för jag känner hur ont det gör att gå när mina ben har varit ihopknutna så länge. Jag känner snart hur jag blir stoppad och jag står still fast jag känner hur mina ben bara vill vika ihop sig.

 

”Så Hanna, jag kommer ta av dig ögonbindeln nu – men jag vill att du står still tills jag säger åt dig” hör jag min mamma säga
”Okej” säger jag bara
”Lova mig att du står still tills jag säger åt dig”
”Ja mamma – jag lovar”

 

Min mamma säger inget mer men jag känner på mig att hon ler. Jag tyckte aldrig om när min mamma log när jag var liten för då visste jag att något skulle hända. Något som oftast inkluderar min pappa. Jag vill inte att min pappa ska vara här – jag vet vad som kommer hända då. Jag kommer bli misshandlad tills jag blir förstörd och jag kommer inte klara av det. Jag kommer inte klara av misshandeln igen. Min mamma drar snart bort min ögonbindel och jag blinkar några gånger för att kunna se vart jag är.
När jag väl ser rummet som jag står i så blir jag direkt osäker på varför jag står här och varför där finns så många människor i rummet. Men jag blir ännu mer osäker när jag ser att min pappa står i ena ändan av rummet och det får mig att dra ett djupt andetag. Nej…

 

”Hey gumman” säger pappa och ler mot mig

 

 

Jag svarar honom inte utan tittar ner på golvet istället men jag känner hur någon tar tag om min nacke och lyfter upp min nacke så att jag blir tvungen att titta rakt fram på min pappa. Jag försöker dra loss min nacke från personens grepp men personen håller för hårt fast.

 

”Trevligt att se dig igen gumman” säger pappa
”Inte så speciellt trevligt att se dig” svarar jag

 

Min pappa kommer fram till mig och jag biter mig direkt hårt på insidan av kinden för jag är beredd på att få ett slag mot kinden. Men det enda som händer är att pappa smeker min kind sakta. Jag släpper taget om insidan av min kind och känner hur det kommer lite blod i munnen som jag sväljer och tittar sen rakt upp på min pappa.

 

”Jag är så glad för att jag får se dig igen min älskade flicka” säger pappa
”Va?” frågar jag chockat
”Du förstår inte hur mycket din mor och jag har saknat dig”

 

Jag säger inget men vänder sakta ner blicken mot golvet. Jag vill inte titta på honom för jag vill inte känna mig säker nära honom igen för då vet jag att jag bara kommer få en massa stryk igen.

 

”Ni kan ta min dotter till hennes rum och knyt upp repen från hennes handleder. Hon kommer inte smita någonstans” säger pappa
”Ja Sam” säger Mike som har kommit fram till mig igen

 

Mike tar tag i min arm och börjar dra mig bort från min pappa och ut från det stora rummet. Jag vill inte göra det men jag kollar ändå bak på min pappa en sista gång och han ler bara och ser så lycklig ut. Jag drar ett djupt andetag innan jag vänder fram mitt ansikte igen och går med Mike.

 

Justins Perspektiv:

 

Jag och Jazzy har kommit tillbaka till huset och Jazzy sitter i baksätet och gråter lite grann. Jag har inte hjärtat till att säga åt henne att hålla käften fast hennes gråtande stör mig – för hon tror just nu att hon är den enda som saknar Hanna – men fan va fel hon har i det. Det är för fan mitt fel att hon blev kidnappad och jag har inte en susning om hur jag ska berätta det för Nolan när vi kommer in. Jag parkerar bilen på min vanliga plats och sen öppnar jag dörren och hoppar ur bilen. Jag går bak till baksätet där Jazmyn sitter och jag drar upp hennes dörr och kollar in på henne där hon fortfarande sitter och gråter. Hon kollar upp på mig när hon reagerar på att jag har öppnat dörren.

 

”Torka tårarna och säg inget till Nolan” säger jag och tittar argt på henne
”Men om han frågar vart Hanna är då?” frågar Jazmyn och kollar på mig
”Då säger vi att hon är hos Samantha & Tina – inget annat”

 

Jazmyn nickar och börjar sen torka bort sina tårar innan hon hoppar ur bilen med alla påsarna och även Hannas mobil. Jag sträcker fram min ena hand och tar Hannas mobil ifrån Jazzy innan jag stänger dörren bakom henne. När dörren väl är stängd bakom Jazzy så börjar vi båda gå upp mot huset. När vi kommer fram till dörren öppnar jag den och puttar in Jazmyn genom dörren. När vi kommer in så puttar jag bort Jazzy mot trappan.

 

”Gå upp och lägg Hannas påsar på hennes rum och gå sen in på ditt rum och stanna där” säger jag till henne

 

Jazzy nickar och börjar sen gå upp för trappan så tyst hon bara kan så att Nolan inte ska höra henne. Jag går in till köket och lägger ner Hannas mobil på köksbänken innan jag går bort till kylskåpet och drar fram en ölflaska och knäpper upp den innan jag för den mot läpparna och börjar dricka av den. Jag hör snart hur någon kommer in till köket och jag vänder mig om och ser att det är Nolan. Jag fortsätter att hålla i min flaska medan jag går bort till köksbänken och plockar åt mig Hannas mobil och låter den åka ner i fickan innan jag vänder mig mot Nolan.

 

”Tja Nolan” säger jag och nickar mot honom
”Tja. Har du sett Hanna?” frågar Nolan
”Hon stack till Samantha & Tina efter att hon och Jazzy hade shoppat klart”
”Verkligen? För jag fick precis ett sms från en viss person som jag inte ville få ett sms från”
”Vem då…?”
”Titta på detta” säger Nolan och sträcker fram sin mobil till mig

Jag tar emot Nolans mobil och läser medelandet som han har fått.

 

”Käraste Nolan. Jag och din pappa har anlänt till Los Angeles och vi har just nu Hanna hos oss. Hon kommer att bo hos oss framöver och vi hoppas att du och dina små vänner inte kommer och stör oss. Vi vill väl inte att något ska hända lilla Hanna. Pussar & kramar mamma”

 

”Fuck…” säger jag tyst
”HUR FAN KUNDE DU LÅTA DEM TA HENNE?!” skriker Nolan mot mig
”Nolan – det var inte med flit. Hon blev sur och gick ut och Jazzy var inte klar…” börjar jag förklara
”Du visste om att dem fanns där ute och jag sa åt dig att hålla koll på min syster när du följde med dem!”
”Du är inte ledaren här – du kan inte säga åt mig vad jag ska och inte ska göra”
”Nej det vet jag, men hade du förlåtit mig om det hade varit Jazzy som hade försvunnit?!”
”Nolan – calm down”
”Calm down?! Jag kommer fan inte lugna ner mig – min lillasyster är kidnappad och jag kommer kanske aldrig mer se henne!”

 

Jag sa inget – för jag visste att han hade rätt. Jag hade aldrig förlåtit honom om Jazzy hade blivit kidnappad och jag kan förstå att han är förbannad på mig att Hanna är kidnappad…

 

”Okej – vad ska vi göra då?” frågar jag honom
”Vi samlar hela gänget förutom Jazzy och Jaxon och försöker komma på en plan för att få tillbaka henne. Om hon har sin mobil på sig så borde vi kunna spåra henne” säger Nolan
”Mobilen blir tyvärr ett problem…”
”Varför det?”

 

Jag suckar och drar fram Hannas mobil från min ficka och sträcker fram den till Nolan. Nolan tar emot den och suckar hårt innan han tittar upp på mig.

 

”Okej… Då samlar vi gänget då” säger Nolan och lämnar köket

 

Jag suckar och dricker upp det sista ur min ölflaska innan jag ställer ner den på köksbänken och lämnar köket. Jag ser hur Nolan har fått alla killar att samla sig i vardagsrummet och precis när jag ska gå in där ser jag Jaxon stå lutad mot en av väggarna.

 

”Jax” säger jag och kollar på honom
”Justin…” säger Jaxon och kollar upp på mig
”Gå upp till din syster och vänta där”
”Jag vill vara med på mötet för att hitta Hanna”
”Nej. Gå Jaxon. Håll din syster sällskap. Hon är helt förstörd”
”Men…”
”No! Gå nu Jaxon”

 

Jaxon suckar men han vänder sig bort och går bort till trappan och upp för den och när jag ser att han är längst upp går jag in till vardagsrummet för att prata med dem andra killarna.

 

Hannas Perspektiv:

 

Jag ligger i sängen i det rummet som min pappa hade skickat till mig och jag förstår inte varför han är så snäll mot mig – det var han aldrig innan… Jag önskar även att jag hade min mobil så att jag kunde ringa eller i alla fall smsa Nolan & Justin och berätta vart jag är så att dem kan komma och rädda mig. Jag snurrar runt i sängen och tittar upp i taket när jag ligger på sängen och jag bra väntar på att något ska hända. Jag vet att jag inte kommer må bra så länge jag är här och jag hoppas bara att Nolan kommer och hämtar mig snart. Jag vet annars inte hur länge jag kommer klara mig. Jag vänder bort blicken mot dörren när jag hör hur den öppnas och när jag ser att det är min pappa som kommer in så sätter jag mig upp och drar mig mot en av hörnorna i sängen.

 

”Hej gumman” säger pappa och ler
”Hej…” säger jag tyst och biter mig i hårt i underläppen
”Jag tänkte att vi skulle ha ett samtal” säger pappa och kommer längre in på rummet

 

Jag svarar honom inte utan kryper bara längre upp i hörnan av sängen när pappa kommer närmare sängen. Jag tittar upp och ser att Mike stänga dörren bakom min pappa och då börjar jag ana att det är något som kommer att hända. Jag vänder bort blicken från pappa och kollar ner på mina ben som jag har dragit upp framför mig – men blicken kommer snart upp mot min pappa igen när han sätter sig ner på sängen.

 

”Jag och din mamma har skickat ett sms till Nolan och sagt att du kommer bo med oss nu framöver” börjar pappa säga
”Va…?” frågar jag tyst
”Du tror väl inte att jag har glömt alla våra mysiga stunder”
”No! You can’t!” utbrister jag och stirrar på honom

 

Pappa ler bara mot mig och sen knäpper han med sina fingrar och dörren öppnas igen och Mike kommer in och han flinar stort.

 

”Mobilen Mike” säger min pappa

 

Mike kommer fram till sängen och ger en mobil till min pappa och jag tittar bara på dem båda men när Mike kollar på mig och har ett ännu större flin på läpparna så vänder jag ner blicken mot sängen igen. Jag hör min pappa trycka in ett mobilnummer men jag säger inget utan håller mig bara långt bort från honom. Jag ser att pappa trycker igång högtalaren på mobilen och sen lägger ifrån sig den innan han börjar flytta sig närmare mig.

 

”No! Låt mig vara! Du får inte!” skriker jag mot honom

 

Pappa flinar bara mot mig innan han tar tag i mina ben och börjar dra mig närmare honom och samtidigt börjar jag sparka mot honom när jag hör en röst svara i andra telefon och jag känner igen rösten.

 

”Nolan! Nolan!” skriker jag medan jag fortsätter att sparka mot min pappa
”Shh nu gumman” säger pappa bara och fortsätter att dra mig närmare honom

 

Jag fortsätter att skrika, sparkas och riva min pappa medan jag hör Nolan ropa mitt namn flera gånger och snart hör jag honom även säga åt någon annan i gänget att försöka få reda på vart samtalet kommer ifrån.

 

”NOLAN!” skriker jag ännu en gång

 

Min pappa lyfter sin högra hand och knyter ihop den till en knytnäve innan han smäller till mig rakt i ansiktet vilket får mig att skrika ännu högre och sen spottar jag ut blodet jag hade fått i munnen.

 

”Var nu lugn gumman lilla – du minns väl att det inte gör så ont när du är avslappnad…” säger pappa och smeker samma kind som han hade smällt till.

 

Jag lägger ner båda mina händer på madrassen och gråter bara högt medan pappa börjar dra av mig mina jeans. Jag fortsätter att gråta men jag gör inget motstånd fast jag hör Nolans röst från andra sidan telefonen att göra motstånd så mycket som jag bara kan.

 

”I’m sorry…” viskar jag mot telefonen och sen blundar jag när jag känner hur min pappa trycker in sig i mig

 

---

 

Nu avslutar jag kapitlet här – jag ville få ut det till er så fort som möjligt. Jag hoppas verkligen att ni gillar det. Jag vill inte vara en sån som skriver och sen ber om en massa kommentarer, men jag ser att ni är en del som dagligen kollar på min blogg så vore jag en hemsk bloggare som bad om 10 kommentarer till nästa kapitel? Det räcker om ni skriver Bra eller Mer – men jag vill hemskt gärna att ni skriver vad ni tycker är bra med kapitlet och även vad ni tycker är dåligt. Jag tar allt till mig. Tack till alla som är inne och läser och allting.
Jag älskar er alla – mina underbara läsare!

Jag har en fråga till er - mina läsare. Vill ni att novellen ska sluta lyckligt eller olyckligt? Jag har några ideér på hur jag ska avsluta novellen, men jag vill gärna veta hur ni vill att den ska avslutas. Nej - novellen är inte ens nära slutet, men jag vill ändå gärna veta :)

 

xoxo

Jag hade tänkt svara på frågorna genom video men jag är jätteförkyld och har knappt någon röst så då känns det inte rätt att svara på en fråga genom video och ni kanske inte riktigt hör vad jag säger. Så nu får ni svaren här.

 

Jag vill inte ge ut mitt efternamn tyvärr

 

Nej jag har inget husdjur, har däremot en katt som bor hemma hos pappa som heter Zvinto

 

Jag vet faktiskt inte hur lång novellen kommer bli, hur lång vill ni att den ska bli?

 

Jag heter Emma :)

 

Jag blir faktiskt 23 idag :D

 

Jag är inte säker på att jag förstår din fråga. Men jag skriver den först och främst på Word och sen så lägger jag in den på den här sidan och kollar igenom den och fixar så att allt ser rätt ut och sen så publicerar jag bara den :)

 

Jag får inspiration från allt möjligt. Allt från att läsa, skriva, lyssna på musik, se på tv-serier - ja allt möjligt. För mig är det bara att försöka ta till mig all sorts inspiration jag får från allt. Speciellt nu när jag skriver den här novellen så försöker jag sitta och titta på Criminal Minds eller någon av alla CSI som det finns.

 

Mitt bästa tips jag kan ge till dem som vill skriva är bara att börja skriva. Skriv vad ni vill - är ni inte nöjda med det, radera det och börja om igen. Läs också mycket, för det kan göra mycket för att få ork och även försöka skriva. Starta en blogg - gör den kanske privat så att endast du kan se den - och skriv mycket på den.

 

Ja det här var dem frågorna jag fick och jag är så otroligt tacksam för dem :) Jag hade tänkt försöka få ut nästa kapitel till idag eftersom det är min födelsedag men jag har inte haft tid. Men jag ska se om jag kanske hinner få ut det ikväll eller om ni kanske får det imorgon innan jag åker till min pappa för mitt och brödernas kalas.

 

xoxo Emma

Jag tänkte om det kanske finns några där ute som fortfarande läser min blogg som kanske vill ha en frågestund. Ni kan fråga vad som helst om bloggen, om mig ja pretty much vad som helst :) Jag kommer svara på det mesta :D

Frågestunden pågår från idag till på fredag så fråga på så försöker jag svara någon gång på fredag :D

xoxo

Jag känner hur någon lägger sin hand på min axel och börjar rycka i mig för att jag ska vakna – så jag tar upp min ena hand för att slå till den personen men istället trillar jag själv ner på golvet. Ja grymtar till argt och öppnar ögonen och ser Jaxon stå lutad över mig.

 

”Vad är det Jaxon?” frågar jag och suckar
”Jag tänkte att du kanske ville gå och lägga dig i din säng istället. Soffan kan inte vara så himla bekväm” säger Jaxon med ett leende
”Vad är klockan?”
”No idea”
”Jaja… Är Nolan här någonstans?”
”Ja, han är på sitt rum”

 

Jag nickar och reser mig upp från golvet och sträcker på mig och känner hur det knakar i ryggen och jag stönar till. Jag hör hur Jaxon skrattar till bakom mig så jag vänder mig om och stirrar argt på honom.

 

”Vad är nu så roligt?” frågar jag surt
”Inget. Sorry” säger han bara med ett flin

 

Jag skakar bara på huvudet innan jag går förbi Jaxon och vidare mot Nolans rum. Jag tänker inte på att jag kanske ska knacka så jag öppnar bara dörren.

 

”Hanna!” skriker Nolan
”Förlåt! Det var inte meningen!” utbrister jag och backar ut från rummet med ena handen över ögonen
”Bara stäng dörren Hanna!”

 

Jag stänger dörren med en smäll och gnuggar hårt i mina ögon – det där var nog det hemskaste jag har sett i hela mitt liv. Min storebror hade sex – hur fan ska jag någonsin få ut den hemska bilden ur mitt huvud? Jag vänder mig mot trappan och börjar springa upp för den istället – jag måste säga till Justin att dem måste börja respektera att det även bor tjejer i deras hus och inte bara dem längre. Jag menar – hur skulle han reagera om Jazmyn sprang in på hans rum medan han hade sex med någon slampa?
Jag kommer fram till Justins sovrum och knackar på dörren – jag tänker inte göra samma misstag som jag gjorde nere hos Nolan. När Justin inte öppnar så börjar jag banka på dörren och snart rycks den upp och jag ser att Justin står med bara en handduk runt sin midja och jag blundar fort.

 

”Förlåt… Jag kommer tillbaka senare” säger jag och börjar backa undan men eftersom jag blundar så ser jag inte vart jag går så går jag rakt in i en vägg. ”Aj!” utbrister jag högt
”Hanna – är du okej?” frågar Justin oroligt bakom mig
”Ja – jag mår bra. Snälla säg att du har på dig något mer än en handduk”
”Allvarligt Hanna?” frågar Justin med ett skratt

 

Jag skakar bara på huvudet och håller ena handen framför ögonen medan jag puttar bort Justin och jag känner hans tonade kropp under min hand och jag rycker bort handen lika fort igen innan jag börjar gå mot min skrubb. Jag puttar upp min dörr och smäller igen den bakom mig när jag är inne i min skrubb. Jag slänger mig på min säng och skriker rakt ner i min kudde – detta är den värsta dagen i mitt liv. Först träffar jag min mamma, sen hamnar jag på golvet medan Jaxon skrattar åt mig, sen går jag in på Nolan som har sex och till sist ser jag Justin utan tröja.
Okej, såklart har jag sett killar utan tröja innan och jag har även sett Justin utan tröja innan men det blev bara för mycket idag med allt annat. Jag vänder mig i sängen så att jag ligger på ryggen istället och kollar rakt upp i taket.

 

”Hanna!” hör jag snart Nolan ropa
”Vad?” ropar jag tillbaka
”Kom ner till köket – vi måste prata!”

 

Jag stönar och drar kudden över huvudet en sista gång innan jag slänger iväg den mot ena väggen innan jag reser mig upp och går bort till dörren och smiter ut genom den innan jag går ner för trappan och bort till köket för att möta Nolan. Jag håller ena handen för ögonen för att jag är inte säker på att något annat händer i köket.

 

”Du kan ta ner din hand Hanna” säger Nolan och suckar

 

Jag tar sakta ner min hand och ser att Nolan har alla kläder på sig och sitter bredvid Alfredo och jag sätter mig ner på stolen framför dem.

 

”Okej – så vad ville du?” frågar jag uttråkat och lutar mig tillbaka i stolen
”Först och främst – knacka innan du går in på mitt rum nästa gång” säger Nolan
”Oh – prata inte om det. Jag vill inte höra det!” utbrister jag
”Det jag eller rättare sagt jag eller vi vill prata om är att jag har berättat för killarna om att vår mamma är här och vi har bestämt oss för att du inte kommer få lämna huset utom någon av oss är med dig”
”WHAT?! Nej! Ni kan inte göra så mot mig!”
”Hanna – det är för att vi vill skydda dig” säger Alfredo
”Nej! Glöm det! Det lär inte hända! Jag vill inte ha någon jävla vakt runt mig!” utbrister jag argt

 

Jag reser mig upp argt och samtidigt så åker stolen bak som jag har suttit på så den smäller ner i golvet och sen lämnar jag argt köket och går in till vardagsrummet. Där ser jag Jazmyn och Jaxon sitta i soffan och titta på något på MTV. Jag suckar och går fram till dem och sätter mig ner bredvid Jaxon.

 

”Hej tjejen” säger Jaxon och ler
”Hej” säger jag och ler tillbaka
”Vad hände i köket?” frågar Jazmyn
”Min bror och hans kompisar – vilket inkluderar din bror är dumma i huvudet” säger jag
”Då har jag fått all information jag behöver. Vill du gå ut och shoppa idag? Vi kan ha en tjej dag” säger Jazmyn med ett leende
”Absolut. Kan du prata med din bror om det?” frågar jag och ler mot henne
”Ja det gör jag”

 

Jazmyn ställer sig upp och lämnar vardagsrummet och jag drar upp mina ben framför mig innan jag lutar mitt huvud mot Jaxons axel. Innan jag ens hinner reagera har Jaxon lagt sin arm över min axel så att jag kommer närmare honom. Jag biter mig lätt i underläppen men säger inget, utan istället kryper jag själv närmare honom så att han kan lägga sin arm närmare om mig.
Snart hör jag någon harkla sig bakom oss och jag tittar upp från där jag ligger lutad mot Jaxon och ser då Justin stå och stirra på oss. Jag drar ett djupt andetag och sätter mig sen rakt upp från Jaxons famn och kollar på Justin.

 

”Vad det något du ville?” frågar jag och lutar mitt huvud lite på sned
”Jag vill prata med dig – nu” säger Justin

 

Jag suckar och kollar snabbt på Jaxon och ler mot honom innan jag reser mig upp från soffan och går bort till Justin som tar tag i min handled och drar mig ut från vardagsrummet. Jag försöker dra mig loss från hans grepp – men det är alldeles för hårt och jag kommer inte loss.

 

”Justin – släpp mig!” utbrister jag till slut

 

Justin stannar och kollar sen ner mot min handled som han fortfarande håller i och sen släpper han taget om min handled. När jag kollar ner på min handled ser jag att jag har fått märken efter där Justin höll fast i mig.

 

”Fan dig Justin! Varför kunde du inte bara snällt be mig gå ut från vardagsrummet istället för att dra mig ut som om jag vore ett djur?!” fräser jag åt honom
”Va fan tror du att du gjorde med min lillebror?” frågar han mot mig minst lika argt
”Jag gjorde ingenting med Jaxon! Jag lutade mig mot hans axel och det var han som drog mig närmare honom! Om du vill skälla ut mig för något som Jaxon gjorde så är du dummare än vad jag trodde!”
”Det var inte det jag skulle skälla ut dig för – jag ville prata med dig om en annan grej”
”Vad?!”
”Jag fick höra från Jazzy att du och hon ville gå ut och ha en tjej dag”
”Ja… Det stämmer”
”Jag tycker inte det är en bra idé att bara du och hon går ut”
”Så vad tänker du göra åt det?”
”Jag tänkte följa med er”
”Hur fan är det en tjej dag om en kille följer med?”
”Jag bryr mig inte – ni eller rättare sagt du går inte ut själv. Inte efter att du träffade din mamma”
”Va fan skulle min mamma kunna göra mot mig? Kidnappa mig?!”
”Ja varför inte?”
”För helvete Justin – jag och Jazzy kan klara oss bra själva”
”Det lär inte hända – ni får inte gå själva”
”Men kan vi inte ta med oss Fredo istället?”
”Är det något fel på mig?”
”Justin…”
”Men allvarligt talat? Är det något fel på mig eftersom ni vill ha med mig?”
”Du lär bara förstöra allt. En tjej dag ska det bara vara tjejer på. Jag kan ringa Samantha och Tina och be dem följa med"
”Nej. Jag följer med er”
”Fine. Följ med då, men du ska gå bakom oss – minst 10 meter”
”Thanks babe” säger Justin och flinar mot mig

 

Innan jag ens hinner reagera har Justin dragit mig närmare honom och kysst mig. Jag drar mig snabbt loss från honom och drar upp ena handen för att smälla till honom men stoppar sen mig själv och tar ner handen igen när jag kommer på vadet vi har slagit vad om.

 

”Var det inte bra nog för dig babe?” frågar Justin med ett flin
”Far åt helvetet” säger jag bara och går förbi honom
”Vart tror du att du ska?”
”Upp och göra vid mig för att gå ut med Jazzy och tyvärr dig”
”Skynda dig då”

 

Jag stirrar argt på honom innan jag börjar gå upp för trappan – rätt långsamt bara för att reta Justin, men tillslut kommer upp och jag går mot min skrubb. När jag kommer in till min skrubb drar jag av mig mina kläder och drar fram ett par korta jeansshorts som jag drar på mig innan jag även drar fram ett svart linne som jag även drar på mig. Jag funderar på om jag ska ha på mig min skinnjacka eller om jag ska strunta i det. Tillslut bestämmer jag mig för att strunta i det och slänger tillbaka jackan på sängen och börjar istället rota bland mina skor för att se vilka jag ska ha på mig. Tillslut får jag fram ett par svarta ballerinaskor som jag drar på mig innan jag börjar gå ut från rummet. Det är då jag kommer på att jag säkerligen ser ut som skit i ansiktet – efter att ha sovit på soffan. Jag drar upp min sminkpåse och sen smiter jag ut från mitt rum och in till badrummet för att se att jag verkligen ser ut som skit i ansiktet.
Jag sätter igång kranen och splashar sen vattnet i ansiktet och skrubbar hårt för att få bort allt smink från ansiktet. När jag ser att jag är helt ren i ansiktet torkar jag av ansiktet innan jag börjar plocka upp en massa saker från min sminkväska. Först tar jag på mig min conceler innan jag tar på mig puder. När pudret är på och jag är nöjd med hur det ser ut så tar jag upp min eyeliner och drar på det och sen tar jag även på mig ögonskugga och sen drar jag några drag med min mascara. Jag blinkar några gånger så att jag ser att mascaran och ögonskuggan ligger som den ska. Sen drar jag även upp mitt röda läppstift och tar det på mina läppar och jag smackar med mina läppar så att det ser bra ut. När jag är nöjd så ler jag mot mig själv och kollar även så att jag inte har något läppstift på tänderna innan jag packar ner mitt smink igen och sen lämnar jag badrummet.
När jag kommer ut från badrummet så kollar jag inte riktigt vart jag går så ännu en gång känner jag att jag går in i någon. Jag suckar högt och tittar upp och ser att det är Alfredo.

 

”Hey” säger Alfredo med ett leende
”Hej Fredo” säger jag och ler mot honom
”Jag hörde att du och Jazzy skulle ut på en tjej dag med Justin”
”Ja – Juju är som en tjej så vi funderade på om vi skulle hitta några klänningar till honom”
”Haha, det vore något!”
”Haha, ja visst vore det” säger jag med ett leende
”Om du får Justin att testa någon klänning – se till att ta bild då” säger Alfredo och flinar
”Det ska jag verkligen göra”
”Men vi ses senare – och gör inget dumt”
”Jag lovar att vi inte ska göra något dumt”

 

 

Alfredo ler mot mig en sista gång innan han lämnar mig och går ner för trappan igen. Jag kollar efter honom innan jag går tillbaka till min skrubb och drar fram min axelväska och stoppar ner min plånbok efter att jag har kollat så att ligger där i hänger jag väskan på min högra axel innan jag drar till mig min iPhone och även mina solglasögon som jag sätter på mitt huvud och sen lägger jag ner mobilen i fickan. När jag är säker på att jag har allt med mig så lämnar jag min skrubb och går ner för trappan för att se om Jazzy är klar. När jag kommer ner för trappan ser jag att hon står och väntar på mig vid slutet av trappan.

 

”Hej Jazzy” säger jag med ett leende
”Hej” säger Jazzy och ler mot mig
”Är ni tjejer redo?” frågar Justin och kommer mot oss
”Ja” säger Jazzy och suckar

 

Jag kollar också mot Justin och nickar med en tung suck. Justin flinar mot oss båda innan han går mot dörren. Jag och Jazzy följer efter honom men säger inget. Jag kan se att Jazzy är lika irriterad som jag för att Justin följer med oss – men vi har ju inget annat val. Jävla Nolan som var tvungen att berätta för alla killarna att min mamma hade hittat mig. Justin vet ju om det mesta som har hänt i mitt liv – men Nolan tror fortfarande inte på mig angående våldtäkterna, han känner bara till misshandeln.
Våldtäkterna hände ju bara när jag var ensam hemma med pappa – men jag är ändå säker på att mamma känner till det, men hon ville aldrig prata om det, vilket alltid gjorde mig så himla frustrerande. Varför kunde inte min mamma reagera mer på när jag berättade för henne om våldtäkterna? Varför sa hon bara att jag hade drömt det? Varför sa hon att min pappa älskade mig överallt annat på jorden och aldrig skulle skada mig?

 

”Hanna?” hör jag snart en röst säga
Jag rycker till och kollar upp mot Justin. ”Va?” frågar jag
”In i bilen”

 

Jag kollar mot bilen och ser att Jazzy redan sitter i baksätet så jag sätter mig bredvid henne och drar på mig bältet. Jag kollar sen ner i mitt knä och kollar inte upp fören jag hör hur Justin drar på med gasen och kör iväg. Jag drar upp mobilen från mina jeans och låser upp den innan jag går in på mina medelande. Jag letar upp Sebastians nummer och funderar på om jag ska smsa honom och fråga om jag kan få komma över senare.

 

”Vem smsar du?” frågar Jazzy mig och kollar mot min mobil
”En kompis” säger jag och flinar lite lätt mot henne
”En kille?”
”Kanske det”
”Hanna!” säger Jazzy med ett flin
”Jag kan berätta mer sen”

 

Jag kollar fram mot Justin och Jazmyn fattar vad jag menar så hon låtsats dra en nyckel framför munnen för att visa att hon kommer vara tyst. Jag nickar och ler mot henne och vänder sen fram blicken mot Justin igen och ser att han stirrar argt på mig genom spegeln. Jag skickar ett leende mot honom och ger honom även en slängkyss vilket får han att flina lite. Jag lutar mig tillbaka i sätet igen och lägger ner mobilen i fickan utan att ha skickat iväg ett sms till Sebastian. Jag undrar bara lite hur Justin skulle reagera om jag bestämde mig för att åka till Sebastian igen. Inte för att jag borde bry mig om vad Justin tänker – det är inte som att han är min pojkvän. Jag skaffar inte pojkvänner och jag hade även sagt till mig själv att jag aldrig skulle kyssa en kille – men det har jag ju gjort nu.

 

”Vi är framme Hanna” säger Jazmyn och petar lite på mig

 

Jag rycker till igen och jag knäpper av mig bältet innan jag tar mig ut ur bilen med min väska. Jag ställer mig bredvid Jazzy medan Justin låser bilen och när allt det är klart tar Jazzy tag i min arm och drar med mig in till gallerian. Jag följer med henne in och tänker inte ens på om Justin följer med oss in.

 

”Så vart ska vi gå först?” frågar jag Jazzy
”Victorias Secret!” säger Jazzy högt och skrattar

 

Jag skrattar högt åt henne och följer bara med henne mot Victorias Secret och när vi väl kommer in till affären drar Jazzy med mig bort till underkläderna. Jag följer med henne – men säger inget om det utan går bara med henne med ett leende på läpparna. När vi kommer bort till underkläderna släpper Jazzy taget om mig och börjar rota bland bh:arna. Jag står och tittar på henne – men säger inget om det. Jag är inte på humör för att köpa snygga underkläder eftersom jag bara gjorde det för några dagar sen när jag var ute med Alfredo.

 

”Hanna – vad tycker du om denna?” frågar Jazzy och håller upp en svart genomskinlig bh
”Snygg” säger jag med ett leende

 

Jazzy ler tillbaka mot mig och sen börjar hon plocka på sig fler underkläder och tittar varje gång upp på mig när hon tar en ny och lyder vad jag tycker om det genom att jag skakar eller nickar på huvudet. Jag känner att Justin står bakom mig men han säger inget och det är jag tacksam för. Han ska inte behöva bestämma vad hans syster ska ha på sig även om vissa underkläder kanske var lite väl slampiga.

 

”Ska du inte ha några Hanna?” frågar Jazzy och kollar på mig
”Nej – jag har några hemma” säger jag med ett litet skratt

 

Jazzy skrattar lite hon också innan hon börjar gå mot kassan. Jag börjar följa efter henne när någon tar tag i mig och vänder mig om. Jag tänker på om jag ska skrika men då ser jag att det är bara Justin. Jag hade redan glömt bort att han stod bakom mig.

 

”Vad?” frågar jag
”Sen när köpte du såna underkläder?” frågar Justin med ett flin
”Det skulle du allt vilja veta va?”
”Vart det när du var med Alfredo?”
”Kanske det – du behöver inte bry dig om det”
”Ge mig en kyss så glömmer vi det”

 

Jag flinar och tar sen min ena hand runt hans nacke och för ner hans ansikte mot mig och kysser han hårt. Justin tar tag om min midja och drar mig närmare honom. Jag tar upp båda mina händer i hans hår och drar mina fingrar över hans skalp och hör hur han stönar in i min mun och då släpper jag honom.

 

”Nöjd?” frågar jag med ett flin
”Knappast” säger Justin
”Det är allt du får idag – du får vara nöjd med det”

 

Jag går bort från Justin och går istället fram till Jazzy där hon nu står utanför affären och väntar på oss båda. Jag kommer fram till henne och krokar min arm med hennes och vi går vidare med Justin bakom oss.

 

”Vart ska vi gå nu?” frågar jag
”Jag vet inte – jag tycker att vi bara ska gå in i en massa affärer utan att bry oss om något” säger Jazzy med ett leende
”Perfekt”

 

Vi går vidare till en massa affärer och springer in och ut och efter ungefär 2 timmar bär vi på ungefär 10 påsar var. Vi har nu börjat gå mot Starbucks för att kunna köpa oss en varm dricka och något att äta. När vi kommer in på Starbucks börjar jag och Jazzy gå fram till kassan men blir stoppade av Justin.

 

”Sätt er ner – så går jag och köper till er” säger Justin
”Okej… Då vill jag ha en stor chai-latte och en chokladmuffins” säger jag
”Detsamma” säger Jazzy

 

Justin nickar och sen går han iväg från oss och vidare mot kassan medan jag och Jazzy sätter oss ner vid ett bord och ställer ner alla kassarna bredvid oss.

 

”Varför är din bror så snäll helt plötsligt?” frågar jag Jazzy
”Jag vet inte… Det är något som inte stämmer…” säger Jazzy
”Vad tror du att han skulle vilja ha ut av det?”
”Jag vet inte – men om vi byter ämne… Vad händer mellan dig och min bror?”
”Vad menar du?”
”Kyssandes och allt det!”
”Det är ett dumt vad vi har slagit vad om…”
”Vadå?”
”Den som blir kär i den andra först – vinner. Så om jag vinner så behöver jag aldrig mer se Justin och om han vinner så har vi sex”
”Okej… Varför slog ni vad?”
”Jag minns faktiskt inte… Det lät bra för tillfället – men nu är jag inte så säker. Jag kysser aldrig killar och jag har redan kysst Justin flera gånger”
”Vems idé var det?”
”Hans. Vi hade ju nästan sex en gång – när jag skulle komma och jobba som strippa här, men det blev inget av det och sen dess har han bara varit efter mig”
”Men om du vinner så sticker du från Justins ställe och behöver aldrig mer se honom?”
”Det stämmer – men det betyder inte att jag aldrig mer kommer ha kontakt med er – speciellt dig och Jaxon”

 

Jazmyn nickar bara och säger inget mer för just då kommer Justin tillbaka till oss med en bricka med våra drickor på och även våra muffins. Det står även en tredje kopp på brickan och jag antar att den är till Justin själv. När han har ställt ner brickan ger han oss våra drickor och våra muffins innan han tar sin egen dricka och flyttat undan brickan sätter han sig ner bredvid mig och lägger sin arm bakom mitt armstöd. Jag säger inget om det utan tittar på bara på Jazzy som höjer på ögonbrynen men hon säger heller ingenting om det.

 

”Så vart vill damerna gå efter att ni har fikat klart?” frågar Justin och kollar på oss båda
”Vad tycker du Jazzy? Ska vi dra med honom runt i fler affärer eller ska vi åka hem?” frågar jag och kollar mot Jazzy
”Jag tycker vi åker hem – jag orkar nog inte bära på fler kassar nu” säger Jazzy med ett leende
”Okej – då blir det hem” säger Justin

 

Justin lyfter upp sin arm och lägger den över mina axlar så att jag blir tvungen att luta mig tillbaka och krossar mina ben över varandra och sen håller jag i min varma kopp med chai-latte som jag sakta dricker ur. Jag har inte ens rört vid min muffins som Justin drar till sig och börjar äta lite av.

 

”Hey!” utbrister jag och kollar på honom
”Du äter ju inte av den” säger Justin och kollar på mig
”Spelar ingen roll – ge mig den” säger jag och sträcker fram mig och drar till mig den
”Jag kan mata dig” säger Justin och flinar

 

Jag svarar honom inte utan tar bara min muffins ifrån honom och börjar äta av den utan att titta på Justin. Jag känner hur Justin stirrar på mig men jag säger inget om det utan äter bara upp hälften av min muffins innan jag skickar tillbaka den till Justin.

 

”Så – nu kan du få äta den” säger jag
”Är du säker på att jag inte ska mata dig med resten?” frågar han med ett flin
”Fuck off”

 

Jag vänder fram blicken mot Jazzy och hon ler lite smått och jag säger inget – men känner för att sticka fram tungan mot henne men jag håller tillbaka det. Justin tar upp muffinsen och för den mot min mun men jag flyttar bara undan huvudet och vägrar att titta på Justin.

 

”Kom igen babe – smaka” säger Justin
”Jag har ätit halva muffinsen redan” säger jag
”En liten bit bara”
”Nej! Jag vill inte ha mer av den jävla muffisen!”

 

Jag puttar undan Justins hand och reser mig upp och tar tag i mina kassar innan jag går ut från Starbucks. Jag känner hur Justin och Jazzy stirrar efter mig men jag vägrar att titta bak på dem utan går bara raka vägen ut. När jag kommer ut från Starbucks börjar jag gå raka vägen till Justins bil där jag tänker att jag ska vänta på dem. Men innan jag ens hinner komma fram till Justins bil för en vit skåpbil framför mig och jag hinner inte ens reagera fören jag har blivit indragen i bilen. Jag tappar kassarna utanför och även min mobil tappar jag när dem drar in mig.

 

”Va fan?!” utbrister jag

 

Mer hinner jag inte säga fören jag får en våt trasa över min mun och fast jag försöker stå emot den känslan jag får i kroppen när trasan kommer över munnen men tillslut svimmar jag.

 

---

 

Här slutar kapitel 12 – jag vet det är en cliffhanger men jag hoppas ni gillar det :) Kan ni tänka er vem det är som har tagit Hanna? Ge mig era funderingar och gissningar det blir så himla mycket roligare då – om ni säger vad ni tycker :D

Jag sitter i framsätet av Samanthas bil och Samantha sitter i förarsätet och Tina sitter i baksätet och vi har musik igång och vi sjunger alla med. Jag har saknat Tina & Samantha så himla mycket och det är skönt att äntligen få umgås med dem igen.

 

”Så vad ska vi göra?” frågar jag och kollar på Samantha
”Vi tänkte att vi skulle åka och köpa godis, läsk & hyra några filmer” säger Samantha och ler
”Okej, det låter bra”

 

Jag lutar mig tillbaka i bilen och drar upp mina ben framför mig och kollar ut genom fönstret när jag känner hur min mobil vibrerar. Jag tar upp den och ser att jag har fått sms från Justin.

 

Från: Justin
När kommer du tillbaka?

 

Till: Justin
Jag åkte precis Justin – lugna ner dig för helvete

 

Från: Justin
Gör mig inte arg Hanna – för då kommer jag och hämtar dig.

 

Jag svarar honom inte utan låser bara mobilen igen och lägger ner den i mina mjukisbyxor igen och lutar mig tillbaka och kollar ut genom fönstret igen. Jag drar ett par djupa andetag – det känns skönt att vara ute från Justins hus och bara kunna umgås med mina bästa vänner igen.

 

”Så, vad vill ni se för filmer?” frågar Tina
”Vi måste ha någon skräckfilm!” utbrister jag
”Du är så knäpp Hanna – jag tror allvarligt talat att du är den enda tjejen på hela universum som tycker om att titta på skräckfilm” säger Tina med ett skratt
Jag vänder mig om och räcker ut tungan mot henne innan jag vänder mig fram igen. ”Men vi kan väl alla ta vars en film och sen när vi kommer hem till er så kan vi lotta eller något om vilken film vi ska se först” säger jag
”Det låter toppen” säger Samantha och ler mot mig

 

Jag ler tillbaka och snart anländer vi till en godisbutik som jag känner till väldigt väl – vi brukade alltid gå till denna godisbutiken när jag bodde hos Samantha & Tina och vi var sugna på godis eller något sånt mitt i natten – för dem har öppet hela dygnet. Jag knäpper upp bältet när Samantha parkerar och sen hoppar jag ut från bilen och väntar på att Samantha & Tina också ska komma ut. Jag känner hur mobilen vibrerar i fickan, men jag ignorerar det – jag bryr mig inte om Justin eller någon annan vill prata med mig. Idag var kvällen som jag skulle spendera med mina bästa vänner.

 

”Okej, redo att gå in och köpa en massa saker?” säger Samantha med ett flin
”Haha. Alltid” säger jag och ler

 

Tina kommer fram till oss och krokade fast sin arm med min och jag gjorde detsamma med Samantha innan vi alla tre gick fram till dörren och vände oss sidledes för att kunna komma in samtidigt alla tre. När vi kommer in ser jag att Jonathan står i kassan.

 

 

”Hej Jonathan!” ropar jag högt så att han kollar upp
”Hej tjejer! Är det dags för en ny tjejkväll?” frågar han med ett stort leende på läpparna
”Absolut!” säger jag glatt tillbaka

 

Jonathan skrattar bara där han sitter bakom kassan och jag drar med mig Samantha & Tina bort till godiset.

 

”Ska vi plocka godis först och sen kolla på filmerna?” frågar jag och kollar på tjejerna
”Ja det tycker jag. Vad tycker du Tina?” frågar Samantha och vänder sig mot henne och det gör även jag

 

Jag kollar på Tina och ser hur hon kollar mot Jonathan – på ett försiktigt vis och jag puttar lite på Samantha så att hon också ska reagera på det. Samantha kollar på Tina och flinar mot mig innan hon tar tag i Tinas arm vilket gör att hon rycker till.

 

”Vad?” frågar Tina
”Ska vi plocka godis först?” frågar jag med ett leende
”Ja, absolut”

 

Jag ler bara mot henne innan vi går bort till godiset och jag plockar upp en godispåse och Samantha tar upp en skopa för att kunna ta upp godiset med det. Det brukar alltid vara så att Tina går runt och pekar på vad hon vill ha och sen plockar Samantha upp det och jag håller i påsen som vi lägger det i. När påsen börjar bli fylld viker jag ihop den och sen börjar vi gå bort mot läsken och där tar Samantha en 2L Cola Zero och en 2L Cola Light och sen börjar vi gå bort mot filmerna.

 

”Okej, så då vi alla vars en film och så väljer vi vilken film vi ska se när vi kommer hem” säger Samantha

 

Både jag och Tina nickar och sen går jag bort till dem romantiska filmerna medan Samantha och Tina går bort till dem respektive filmerna för att välja någon. Jag står och kollar på alla filmer och plockar sen ner ”The Last Song” som Miley Cyrus är med i. Jag älskar den filmen och gråter varje gång till den. Jag håller i filmen och sen går jag bort till Samantha och Tina. Samantha håller i ”The Woman in Black” och Tina håller i ”Finding Nemo”.

 

 

”Okej, ska vi gå till kassan?” frågar jag

 

Både Tina och Samantha nickar och vi börjar sen alla tre gå mot kassan där Jonathan sitter och läser någon sorts tidning. Jag kommer fram till kassan och sätter ner godispåsen på kassan och flinar mot Jonathan när han hoppar till.

 

”Hej tjejer” säger Jonathan med ett leende
”Hej. Vi är klara för att betala” säger jag med ett leende

 

Jonathan nickar och jag lägger ner filmen på kassan också samtidigt som Samantha ställer ner läsken och filmen hon valt och sen lägger även Tina ner sin film på kassan men hon säger inget utan vänder bara bort blicken. Jag kollar mot Samantha och flinar och hon flinar tillbaka för vi båda reagerar på hur Jonathan tittar på Tina.

 

”Hur mycket blir vi skyldiga Jon?” frågar jag med ett leende
”Jag bjuder på det” säger Jonathan
”Mot vadå?” frågar Samantha och flinar

 

Jonathan kollar på Samantha och mig och vi plockar upp alla saker och går ut från godisbutiken och puttar då fram Tina till kassan och hon kollar upp.

 

”Have fun” säger jag bara till henne

 

Tinas Perspektiv

 

Jag kollar efter Samantha och Hanna när dem lämnar butiken och sen kollar jag lite snabbt mot Jonathan och när jag ser att han ler så ler jag lite tillbaka mot honom.

 

”Så, hur går livet Tina?” frågar Jonathan med ett leende
”Det går bra…” säger jag med ett leende
”Strippar du fortfarande?”
”Ja… Jag har tänkt på att sluta – men vart ska jag då få pengar ifrån?”
”Jag kan kanske hjälpa dig, jag menar om du vill alltså”
”Va?” frågar jag chockat
”Glöm det… Det var inget…”
”Du döljer något för mig, vad händer i ditt huvud Jon?”

 

Jonathan drar ett par djupa andetag och sen kollar han på mig och jag biter mig lätt i underläppen och ler sen mot honom och väntar på att han ska berätta vad som döljer sig i hans huvud.

 

”Villdugåutpåendejtmedmig?” frågar Jonathan snabbt
”Va? Kan du repetera det?” frågar jag med ett leende
”Oh… Okej… Vill du gå ut på en dejt med mig?”
Jag biter mig lätt i underläppen och kollar ner på golvet innan jag kollar upp på Jonathan igen. ”Ja” säger jag med ett leende
”What?”
”Ja. Jag går gärna ut på dejt med dig Jon”
”Okej. Ehm, jag smsar dig imorgon då – så blir det en överraskning om vad vi ska göra”
”Det låter perfekt. Hej då”

 

Jag vinkar och sen går jag ut från godisbutiken och bort mot Samanthas bil och jag öppnar dörren till baksätet och sätter mig på sätet. Jag kollar ut genom fönstret när jag märker hur både Hanna och Samantha stirrar på mig.

 

”Så?” frågar Hanna otåligt
”Så vadå?” frågar jag och kollar på dem båda med ett leende
”Hände något?!” frågar Samantha otåligt
”Han smsar mig imorgon och så får jag se vad han har planerat för vår dejt” säger jag och ler vidare
”YES!” skriker både Hanna och Samantha högt och ger sen varandra en high 5.
”Ni är så barnsliga” säger jag och skrattar

 

Hanna och Samantha skrattar bara och sen tar Hanna fram ett paket med cigaretter och hon sträcker en cigarett bak till mig med tändaren så jag rullar ner rutan och tänder cigaretten innan jag skickar tillbaka tändaren till Hanna som tänder sin cigarett och sen ger tändaren till Samantha som också tänder sin cigarett. Samantha och Hanna har också sina rutor nerrullade.

 

Jag är den första som slänger ut min cigarett genom fönstret när jag har rökt upp hela och sen lutar jag bara mig mot rutan när jag har rullat upp den igen. Hanna och Samantha har också slängt ut sina cigaretter men båda deras rutor är fortfarande nerrullade.

 

”Okej. När vi kommer hem – ska vi direkt bestämma vilken film vi ska se?” frågar Samantha
”Ja, vi kan väl skriva ner namnet på filmerna på papper och vi skriver även ett nummer på dem och sen drar vi upp dem så får vi se vilken film vi ska se först” säger Hanna
”Ja, det låter som en bra idé. Och även om vi inte vill se den filmen först så ser vi den ändå” säger jag

 

Samantha och Hanna nickar och snart kör Samantha in på parkeringen och parkerar bilen. När hon har stängt av motorn så hoppar vi alla ur bilen och sen börjar vi gå mot min & Samanthas lägenhet.

 

Hannas perspektiv

 

När vi kommer in till Samantha & Tinas lägenhet drar jag av mig mina skor och går sen längre in i lägenheten. Det kändes skönt att vara tillbaka i lägenheten och inte vara tvungen att sitta inne hos Justin och lyda honom varje dag. Jag går in till köket och sätter mig på en av stolarna och fortsätter att le för mig själv. Jag kollar upp när Samantha & Tina kommer och dem sätter sig ner framför mig och Tina drar fram ett block som hon skickar fram mot mig.

 

”Ska jag skriva?” frågar jag
”Ja, du skriver snyggast” säger Tina med ett leende

 

Jag flinar bara lite innan jag skriver ”The Women in Black – 1”, ”Finding Nemo – 2”, ”The Last Song – 3” och sen börjar jag vika ihop lapparna.

 

”Vad ska vi lägga lapparna i?” frågar jag
”Jag vet!” säger Samantha och sträcker på sig och drar fram en kaffeburk.

 

Jag ler och lägger sen ner lapparna i burken innan Samantha sätter på locket igen och sen börjar hon skaka på den. När hon har skakat några gånger tar hon av locket och sträcker fram den mot Tina som tar ner sin hand i den och drar sen upp en lapp, sen får jag dra upp en lapp och till sist tar Samantha upp en lapp.

 

”Okej. Börja du öppna din lapp Tina” säger Samantha
Tina nickar och öppnar sin lapp. ”Nummer 3 – The Last Song”
”Okej, du Hanna” säger Samantha
Jag öppnar min lapp. ”Nummer 1 – The Women in Black” säger jag glatt
Samantha skrattar innan hon öppnar sin lapp. ”Nummer 2 – Finding Nemo”
”Perfekt. Då börjar vi med min älsklingsfilm och sen Finding Nemo och sen The Last Song” säger jag med ett leende

 

Tina och Samantha nickar och reser sig sen upp för att dra fram en skål för att hälla godiset i och plocka fram glas. Jag fortsätter att titta på dem när min mobil plingar till och jag drar upp den och suckar när jag ser vem det är som smsar mig.

 

Från Justin:
Nolan frågar efter dig

 

Till Justin:
Säg åt honom att fara åt helvetet

 

Jag lägger ner mobilen fickan igen innan jag reser mig upp från stolen och tar tag i glasen som Tina har tagit ner och sen börjar vi alla gå in till vardagsrummet. Jag sätter ner glasen på bordet innan jag sätter mig ner i samma fåtölj som jag alltid brukade sitta i och jag drar upp mina ben framför mig.

 

”Vet du vad jag kom att tänka på” sa Samantha och kollade mot mig
”Vad?” frågade jag och vred huvudet lite
”Vi skulle kanske ha delat upp godiset i tre skålar så att alla kunde ha vars sen”
”Men om jag hämtar tre små skålar så kan vi dela upp godiset”

 

Samantha nickar och ler och jag reser mig upp och går in till köket och jag börjar plocka ner tre små skålar innan jag går ut till vardagsrummet igen och jag sätter ner dem på bordet.

 

”Okej. Börja du med att plocka godis Han” säger Samantha med ett leende

 

Jag ler tillbaka innan jag tar den stora skålen mot mig och börjar plocka upp godis som jag vill ha och lägger det i den lilla skålen och när den är full reser jag mig upp och går bort till fåtöljen igen och sätter mig i den. Jag drar upp bena framför mig igen och sätter ner godisskålen bredvid mig och vrider lite på huvudet och kollar mot Samantha och Tina och jag ler lite. Det känns skönt att vara i deras lägenhet igen och känna mig älskad. Samantha & Tina har tagit hand om mig sen jag anlände till Los Angeles. Det var dem som skaffade jobbet till mig på strippklubben och dem hjälpte mig med allt.
Det var Samantha som presenterade mig för Sebastian och det var hon tillsammans med Sebastian som fick mig att börja med droger och börja ta betalt för sex med främlingar. Det var Samantha & Tina som lärde mig allt och jag förstörde allt när jag flydde till New York och blev arg på dem. Jag vet att denna kväll är bara en stor fejkad grej – dem vill egentligen inte fortsätta att vara mina vänner. Det skulle liksom inte förvåna mig om Justin hade betalat dem att vara mina vänner igen.

 

”Han? Vad tänker du på?” frågar Samantha och klickar med sina fingrar framför mitt ansikte
Jag rycker till. ”Inget” säger jag med ett leende
”Okej. Ska vi sätta i Woman in Black?”

 

Jag nickar bara och lutar mig tillbaka i fåtöljen medan Samantha fixar med filmen och snart halvlägger Samantha sig i soffan igen. Tina sitter i den andra fåtöljen och även hon har sina ben uppdragna framför sig.

 

*3,5 timme senare*

 

När alla tre filmer är slut ligger jag med benen uppe i fåtöljen medan magen är på golvet och jag håller fortfarande på att äta godis, medan både Samantha & Tina sover. Båda två hade legat med filtar högt över ansiktet medan vi hade sett Woman in Black – medan jag hade varit helt fascinerad av den och nästan skrattat åt dem läskiga scenerna för man såg hur fejkat det var. Men sen var det jag som var uttråkad medan vi tittade på Finding Nemo – barnfilmer var definitivt inget för mig och bara att se dem gjorde mig förbannad. Men sen satt vi alla tre vakna och pigga för The Last Song och vi grät allihopa när filmen var slut. Men när den filmen var slut så hade både Samantha & Tina somnat, medan jag var pigg. Jag visste inte riktigt vad jag skulle hitta på och jag ville inte väcka Samantha eller Tina – så jag bestämde mig tillslut för att ta upp min mobil och istället smsa Justin.

 

Till Justin:
Vad gör du?

 

Det tog inte många sekunder fören jag fick svar av honom och det fick mig att fundera lite – satt han med mobilen framför mig och väntade på att jag skulle smsa honom?

 

Från Justin:
Varför bryr du dig?

 

Till Justin:
För det såg nästan ut som att du väntade på att jag skulle smsa dig

 

Från Justin:
Vad vill du babe?

 

Till Justin:
Jag är uttråkad – Samantha & Tina sover och jag har inget att göra – förutom att äta godis

 

Från Justin:
Och det kan du sluta med direkt – jag tänker inte ha någon fet tjej

 

Till Justin:
Vet du vad? Jag är hellre uttråkad än pratar med dig. Så fuck of Justin

 

Jag lägger ner mobilen på golvet och drar sen ner bena från fåtöljen och reser mig upp och jag kollar ännu en gång mot Samantha & Tina men dem sover bara vidare. Jag suckar och går in till köket och drar fram samma block som jag hade skrivit på innan och jag tar även pennan och börjar skriva en lapp innan jag plockar upp min väska och sen smiter jag in till vardagsrummet igen och plockar upp min mobil innan jag lämnar lägenheten.
När jag väl står utanför lägenheten drar jag upp mitt paket cigaretter och sätter en mellan läpparna som jag tänder och drar ett par djupa bloss av. Jag ler lite för mig själv innan jag börjar kolla runt och sen börjar jag gå mot Starbucks som endast ligger några få minuter bort från Samantha & Tinas lägenhet. När jag väl kommer in där så går jag bort till kassan och ställer mig i kön i väntan på att jag ska få beställa.

 

När det är min tur så kollar jag på tjejen som sitter i kassan och jag ler lite mot henne.

 

”Vad ska du ha?” frågar hon surt
Jag drar ett djupt andetag för att inte fräsa mot henne. ”En stor chai-latte och en varm macka” säger jag bara
”Det blir 35$”

 

Jag suckar och drar fram en 40 dollar sedel och ger den till henne och sen får jag tillbaka 5 dollar och jag lutar mig mot bänken och väntar på att jag ska få min beställning. När jag tillslut får min chai-latte och varma macka går jag bort från kassan och går istället och sätter mig vid ett av dem tomma borden och drar av pappret från mackan och börjar äta av den.

 

”Hanna?” hör jag en röst fråga framför mig
”Vem undrar?” frågar jag utan att kolla upp
”Hanna – det är mamma” säger personen framför mig
Jag rycker till i hela kroppen och kollar upp och japp – där står min mamma. ”Vad fan gör du här?” frågar jag argt
”Jag har letat efter dig – jag kan inte fatta att jag äntligen har hittat dig. Oh min lilla flicka”

 

Jag reser mig upp och håller i min kopp och macka innan jag går förbi min mamma och lämnar Starbucks. När jag står utanför drar jag upp min mobil och ringer till Justin.

 

”Vad?” hör jag Justin säga argt i andra ändan
”Jag måste få prata med Nolan” säger jag
”Hanna?”
”Ge telefonen till Nolan… Please…”

 

Jag hör hur det låter i andra ändan och snart hör jag Nolans röst i telefonen.

 

”Hanna?” frågar han förvånat
”Har du sagt något till mamma om att jag bor i L.A.?” frågar jag
”Va? Nej”
”Hon är här nu. Jag vet inte om pappa också är här. Kom och hämta mig Nolan”
”Starbucks. Där den gamla övergivna fabriken ligger”
”Okej. Jag är där om 5 minuter”
”Tack” säger jag bara och sen lägger jag på

 

Jag lägger ner mobilen i fickan igen och tuggar i mig det sista av min macka innan jag slänger pappret på marken. Jag börjar dricka lite av min chai-latte när jag känner hur någon lägger sin hand på min axel och jag hoppar till och vänder mig om och ser mamma stå bakom mig.

 

”Vad vill du?” frågar jag argt
”Gumman, jag har saknat dig så himla mycket. Du har växt upp” säger mamma med ett leende
”Försvinn från mig. Jag vill inte se dig – jag hatar dig”
”Nej – du menar inte det. Jag förstår att du är lite upprörd, men du ska veta att både jag och pappa saknar dig så himla mycket”
”Ja visst – pappa saknar mig. Är det för att han vill misshandla mig mer?”
”Vad pratar du om? Pappa har aldrig misshandlat dig gumman”

 

Jag stirrar bara argt på henne innan jag skakar på huvudet och vänder bort mig från henne när jag ser en svart BMW komma körandes. Jag tar upp ena handen och vinkar mot den och bilen kör in och stannar bredvid. När fönsterrutan rullas ner ser jag att det är Nolan som sitter bakom ratten och han ler mot mig men sen försvinner hans leende när han ser mamma bakom mig.

 

”Nolan – älsklingsgubben” säger mamma
”Hanna, hoppa in i bilen – nu” säger Nolan

 

Jag kollar bak mot mamma en sista gång innan jag går runt bilen och öppnar passagerarsätet och sätter mig i bilen. Jag kollar på Nolan som fortfarande stirrar på mamma men när jag har stängt dörren bakom mig så släpper Nolan henne med blicken och börjar istället köra iväg från henne. Jag suckar och rullar ner fönsterrutan innan jag drar upp mitt cigarettpaket och drar upp en som jag tänder innan jag sätter den mellan läpparna.

 

”Ge mig en” säger Nolan

 

Jag tittar på Nolan men säger inget utan tar bara ut en cigarett och ger den till honom och sen ger han även tändaren. När Nolan har tänt sin cigarett så får jag tillbaka min tändare.

 

”Va fan gör hon här?” frågar han argt
”Va? Menar du mamma?” frågar jag och kollar på honom
”Ja – vem annars?”
”Jag vet inte… Men det var något konstigt med henne”
”Vad menar du?” frågar Nolan och kollar snabbt på mig
”Hon sa att hon och pappa saknar mig så himla mycket och då sa jag att det är säkert för att han vill misshandla mig mer och då sa hon helt allvarligt, helt lugnt – att pappa har aldrig misshandlat mig…”
”Va? Det är ju knäppt – man kan ju inte bara glömma hur du såg ut efter att pappa hade varit på dig”
”Jag vet…” säger jag och drar ett sista bloss på min cigarett innan jag slänger ut den genom rutan

 

Nolan suckar, men säger inget mer och det gör inte jag heller – men snart känner jag hur mobilen vibrerar i fickan. Jag drar upp den och drar ett djupt andetag när jag ser vems namn det är.

 

”Vad?” frågar Nolan och kollar mot mig igen
”Pappa ringer mig…” säger jag
”Svara inte – han förtjänar inte det”
”Men…”
”Nej Hanna – du ska inte svara”

 

Jag suckar och nickar och lägger ner mobilen i knäet och tar istället upp min kopp mot läpparna och dricker av det – chai-latten börjar bli kall och det irriterar mig lite men jag fortsätter att dricka av den ändå – jag har ju ändå betalat den och då kan jag lika gärna dricka upp den.

Snart kör Nolan in på parkeringen framför Justins ställe och jag drar av mig bältet och hoppar sen ur bilen. Jag slänger ifrån mig den tomma koppen och sen kollar jag mot Nolan när han kommer till mig.

 

”Ingen får veta att vi har träffat mamma – ingen Hanna” säger Nolan
”Vem skulle jag berätta det för?” frågar jag och kollar på honom
”Samantha & Tina”
”Jag kommer inte berätta det för någon – jag lovar”

 

Nolan nickar och sen går han in genom dörren och jag suckar lite innan jag följer efter honom. När vi kommer in drar jag av mig skorna innan jag går mot vardagsrummet och jag slänger mig i soffan. Jag hör hur Nolan stänger ytterdörren bakom sig – men sen blundar jag och somnar.

 

Här avslutar jag kapitlet. Jag vet att jag inte har skrivit på länge – men jag hoppas verkligen att ni gillar detta kapitlet och att ni fortsätter att läsa och kommentera. Jag ska försöka börja på nästa kapitel redan nu och hoppas att det inte tar lika lång tid att få ut.

Älskar er alla som finns kvar

<3

 

Så detta är dem personerna som är med i novellen :) Jag kommer säkert komma med fler bilder, men Johanna frågade om jag kunde visa hur mina personer ser ut så här är det :)

 

Kram!

När jag vaknar känner jag hur någon ligger nära mig och håller sin ena arm om min midja och jag känner att jag bara vill komma loss från personens grepp. Jag försöker dra mig loss sakta från personen men det får bara personen att hålla fast mig hårdare. Jag behöver verkligen gå på toa och fortsätter att försöka komma loss. När jag tillslut kommer loss så hör jag personen bakom mig stöna av trötthet. Jag vänder mig försiktigt om och ser att det är Justin och det får mig att stöna tyst. Jag går ut från sovrummet försiktigt och tyst och smiter in på toan. När jag är klar och har tvättat händerna börjar jag gå tillbaka till Justins sovrum och jag hoppas att han inte är vaken. Jag kommer in till rummet igen och ser att Justin inte har vaknat så jag går bort till mina jeans och drar upp mina mobil och ser att klockan är 10 på morgonen så jag bestämmer mig för att gå bort till min skrubb för att hitta något annat att ha på mig för nu har jag har gått i samma jeans, linne och underkläder två dagar i rad så det är dags att byta om. När jag kommer in till skrubben ser jag att mina väskor står på sängen så jag öppnar dem och börjar dra ut alla mina kläder och tillslut hittar jag ett par mjukisbyxor och en oversized långärmad tröja. Jag letar även fram nya underkläder och funderar på om jag ska se om jag kan få låna en handduk av Justin för att kunna duscha. Jag hade aldrig någon egen handduk när jag bodde hos Samantha för dem var alltid lånade – så varför inte fortsätta att låna när jag ändå bor hos Justin?
Jag går ut från mitt rum igen och går tillbaka till Justins sovrum och när jag kommer in ser jag att han sitter på sängkanten och när jag ställer mig i dörröppningen kollar han upp på mig. Han ser inte ens arg ut vilket gör mig förvirrad, men jag lutar mig mot dörröppningen och kollar bara på hans ansikte och undviker att titta på hans kropp.

 

”Morning” säger Justin
”God morgon…” svarar jag
”Sovit gott?”
”Ja… Uhm, skulle jag kunna få låna två handdukar för att kunna duscha?”
”Har du inga egna?”
”Nej… Justin, var lite schyst!”

 

Justin suckar och reser sig upp från sängen och går bort till en garderob och jag tittar efter honom men säger inget och rör mig inte från dörröppningen utan fortsätter bara att kolla på honom. När han vänder sig om vänder jag ner mitt huvud mot marken, jag vill inte att han ska se att jag tittar på honom – det känns bara som att jag går emot alla regler jag har fått lära mig sen jag bodde hemma.

 

”Här” säger Justin och ger mig två handdukar
”Tack” säger jag och tar emot dem innan jag lämnar rummet

 

Jag går mot badrummet och när jag kommer in där låser jag dörren och sen drar jag av mig t-shirten som jag hade sovit i och sen startar jag duschen och väntar på att mellan värmen ska komma och när det känns rätt går jag in i duschen och jag lyfter upp mitt huvud under slangen och låter vattnet rinna över ansiktet. Jag vänder mig sen om så att vattnet rinner ner för kroppen och sen tar jag en schampo flaska och häller ut en del i handen som jag sen börjar massera in i håret och jag ger ifrån mig ett läte av njutning när jag känner hur all smuts försvinner från håret när jag ställer mig under vattnet igen och låter allt schampo rinna ur håret. När allt schampo är ute från håret tar jag upp balsamet och börjar massera in även det i håret och sen sköljer jag även ut det. Det är så himla skönt att få stå i en dusch efter att haft sex med två personer och sen inte ha kunnat duscha efter det. Jag blundar försiktigt och låter vattnet rinna över kroppen igen innan jag tar ner en tvål och börjar tvätta hela kroppen, det är så himla skönt att duscha. När jag är helt klar går jag ut från duschen och virar den stora handduken runt min kropp och fäster den vid brösten och sen tar jag den andra handduken och virar den runt håret innan jag börjar gå ut från badrummet och mot min skrubb och när jag kommer in till skrubben ser jag Justin stå vid mina väskor.

 

”Justin?” frågar jag
”Fan vilken tid du tog på dig” säger Justin och vänder sig mot mig
”Jag har inte duschat på 2 dagar, jag hade all rätt att ta lång tid på mig. Vad gör du här inne?”
”Jag försökte hitta något du ska ha på dig idag”
”Jag har redan hittat kläder som jag ska ha på mig för idag”
”Jaså, vadå?”

 

Jag suckar och går förbi honom där han sitter på sängen och visar upp mina mjukisbyxor och min oversized långärmad tröja och pekar sen på underkläderna som ligger bredvid. Jag försöker undvika Justins blick när han ser underkläderna jag ska ha på mig. Bh:n är svart men samtidigt genomskinlig och trosorna täcker så gott som ingenting.

 

”Du kan spendera hela dagen i underkläderna” säger Justin med ett flin
Jag tittar upp på honom. ”Du är så jävla äcklig” svarar jag honom
”Det säger du nu ja, men när du väl blir förälskad i mig så kommer du inte tycka det”
”Vem har sagt att jag kommer bli förälskad i dig? Den dagen jag blir förälskad i dig är den dagen helvetet har frusit till is”
”Ska vi slå vad?”
”Om vadå?” frågar jag och håller handduken runt kroppen tätare runt mig
”Om du blir förälskad i mig eller inte”
”Hur gör vi det?”
”Vi gör det som ett spel. Vinner jag – genom att du blir kär i mig så knullar vi, varje dag. Men vinner du – genom att jag blir kär i dig så… Vad vill du ha då?”
”Vinner jag – genom att du blir kär i mig, så försvinner du ur mitt liv” säger jag
”Va?” frågar Justin chockat
”Jag vill inte ha någon kontakt med dig längre om du blir kär i mig”
”Du kan inte säga något sådant. Jag hade i alla fall en rimlig grej som vi skulle göra om jag vann – din grej är inte rimlig”
”Varför är inte mitt rimligt?” frågade jag
”För du kommer ju fortfarande bo kvar här – även om jag blir kär i dig” svarar Justin
”Jag är säker på att jag har hittat någon annanstans att bo när du väl blir förälskad i mig. Men kan du gå ut nu så att jag kan klä på mig?”
”Vi kan faktiskt börja med spelet direkt nu” säger Justin
”Va?” frågar jag och kollar på honom
”Du kan byta om framför mig och så börjar vi så. Och sen håller vi även på att vi får gå runt och kyssa varandra, kalla varandra smeknamn och hålla på med varandra” säger Justin
”Justin, det är en dum grej!”
”Varför då?”
”Vad händer om jag blir kär i dig – men du har någon annan?”
”Okej, då bestämmer vi att vi inte får vara med någon annan medan spelet pågår”
”Men du behöver väl någon att knulla om dagarna?” frågar jag
”Jag klarar mig och det får du också göra” svarar Justin

 

Jag tittar på honom men säger inget utan tar bara tag i mina underkläder och vänder ryggen mot Justin innan jag drar på mig trosorna och sen bh:n innan jag tar av mig handduken. Jag vänder mig mot sängen igen men tittar inte på Justin för jag kan känna att han flinar mot mig och istället drar jag på mig mina mjukisbyxor och sen drar jag på mig mina långärmade oversized tröja innan jag tittar upp på honom.

 

”Sätt upp håret” säger han
”Nej, jag vill ha det nersläppt” svarar jag honom
”Bara gör som jag säger Hanna”
”Absolut inte. Om du vill spela ”spelet” om vem som faller för den andra först så borde du veta att jag inte lär ta fler order från dig”
Justin reser sig upp och börjar gå mot mig. ”Du kommer fortfarande ta order från mig – vare sig du vill eller inte”
”Dra till helvetet!”
”Har varit där – inte riktigt min plats” säger han med ett flin
”Du är hemsk…” säger jag och skakar på huvudet

 

Justin flinar bara innan han lägger sin ena arm runt min midja och drar mig närmare honom och jag lägger mina händer mot hans bröst för att han inte ska komma närmare. Jag ser bara hur han flinar mot mig medan jag försöker backa undan från honom men Justin drar mig bara närmare honom.

 

”Om du vill vara med så måste vi kyssa varandra – på läpparna” säger Justin
”Jag kysser inte folk. Jag har aldrig gjort det och kommer aldrig att göra det” svarar jag honom
”Det är inte så farligt. Vadå har du aldrig gjort det förut?”
”Såklart jag har”
”Bevisa det”

 

Jag drar bort mina händer från Justins bröst och lägger dem runt hans hals istället och drar honom närmare mig och jag ser bara hans flin när jag drar ner hans huvud mot mitt och sen kysser jag honom. Jag tror att Justin blir lite chockad men sen börjar han kyssa mig tillbaka. Efter några minuter bryter jag loss från honom och flinar mot hans chokade min.

 

”Game on babe” säger jag bara innan jag lämnar rummet

 

Justins perspektiv

 

Jag tittar efter Hanna när hon går ut från rummet och sen skakar jag på huvudet – detta spelet kommer bli kul och jag kan redan se framför mig hur jag vinner. Hanna kommer inte kunna stå emot min charm och det kommer bli kul att spela mot henne. Jag lämnar snart Hannas rum och börjar gå ner mot vardagsrummet där jag ser Hanna sitta i soffan bredvid Jaxon och hon ler och fnittrar glatt mot honom.

”Jaxon?” frågar jag
Jaxon kollar upp. ”Vad Justin?” frågar han uttråkat
”Vart är Jazzy?”
”Hon skulle träffa någon – jag vet inte vem det var. Fick inget namn”
”Ge mig hennes nummer”

 

Jaxon suckar och kollar snabbt på Hanna innan han drar upp sin mobil och låser upp den innan han ger den till mig. Jag går in på kontakter och letar upp Jazzy’s namn och trycker på hennes nummer för att ringa henne.

 

”Jazmyn” svarar Jazzy
”Jazzy, det är Justin. Vart är du?” frågar jag
”Ute”
”Kom tillbaka nu”
”Nej – jag är tillbaka om ungefär två timmar Juju. Oroa dig inte”
”Jazzy…” hinner jag bara säga innan jag hör hur hon lägger på

 

Jag suckar argt innan jag ger tillbaka mobilen till Jaxon som tar emot den och sen vänder sig mot Hanna igen. Jag kollar på dem båda för ungefär 5 sekunder innan jag går fram till Hanna och drar upp henne från soffan.

 

”Justin!” utbrister hon
”Gå ut till köket babe” säger jag och flinar mot henne
”Som jag sa innan – så kan du inte bestämma över mig längre ’babe’”

 

Jag flinar bara mot henne innan jag drar henne närmare mig och kysser henne ännu en gång – hon ska veta att jag bestämmer över henne och att hon ska göra som jag vill. Jag biter henne lätt i underläppen och flinar mot henne när hon öppnar munnen så att våra tungor möts och jag kysser henne med ett leende på läpparna. Men innan jag ens hinner reagera puttar Hanna undan mig och hon stirrar argt på mig när jag släpper taget om hennes arm och jag kollar bara på henne.

 

”Jag hatar dig” säger hon
”Vill du avsluta spelet redan nu?” frågar jag med ett flin
”Jag kommer vinna och sen behöver jag aldrig mer se dig igen”
”Fortsätt att tro det babe”

 

Jag stirrar efter henne med ett flin när hon smiter ut från vardagsrummet och kollar sen ner på Jaxon som fortfarande sitter i soffan men han skakar bara på huvudet innan han reser sig upp och går ut från vardagsrummet. Jag kollar efter honom men suckar sen innan jag slänger mig på soffan och lutar huvudet mot soffkanten innan jag blundar.

 

Jaxons perspektiv

 

När jag satt i soffan och kollade på hur Justin kysste Hanna – så vet jag inte riktigt vad jag kände. Jag vet att jag bara blev arg på Justin och jag flinade nöjt när jag hörde vad Hanna hade sagt om att hon hatade Justin men när hon sen gick ut så vände jag ner huvudet och tvingade bort flinet från läpparna innan jag kollade upp igen och såg Justin kollar på mig med ett flin så jag skakar bara på huvudet innan jag reser mig upp och lämnar vardagsrummet. Jag börjar gå upp för trappan och försöker hitta Hanna. Hon sa igår att hon hade en sovrum bredvid Justins rum så jag går till rummet som är bredvid Justins och knackar på den dörren.

 

”Kom in” hör jag Hanna säga inifrån

 

Jag öppnar dörren och går in och ser att hon håller på att tömma sina väskor på allt som ligger i dem och när hon hör att jag kommer in tittar hon upp på mig.

 

”Oh, hej Jaxon” säger hon
”Hej. Vad gör du?” frågar jag
”Packar upp mina grejer”
”Vad hände mellan dig & Justin där nere?”
”Det var inget…”
”Du säger att du hatar min bror men sen kysser du honom”
”Det är ett spel. Den som blir kär i den andra först förlorar”
”Okej… Varför?”
”Det var din brors idé. Du får fråga honom om det”
”Okej. Men vad får Justin om han vinner?”
”Om Justin vinner så har vi sex men om jag vinner så behöver jag aldrig mer se honom”
”Och ni började detta spelet idag?”
”Japp. Men jag vet bara om att han kommer bli förälskad i mig fören jag blir förälskad i honom”
”Hur kan du vara så säker på det?”
”Jag bara är det och jag kommer aldrig bli förälskad i Justin eller någon annan”

 

Jag kollar bara på henne och nickar innan jag sätter mig ner på sängen där det var tomt och jag fortsätter att kolla på henne – medan hon fortsätter att packa ur sina väskor.

 

”Har du bott hos Justin hela tiden?” frågar jag henne
”Nej – tre dagar kanske” svarar Hanna
”Hur kommer det sig att du hamnade här då?”
”Justin hämtade mig när jag var i New York och då hade jag ingenstans att ta vägen och då var jag tvungen att flytta in här”
”Men du sa att du hade två kompisar som strippade… Varför bor du inte hos dem?”
”Jag gjorde det innan – men när jag åkte till New York så sa jag på ett vis upp vår vänskap och sen blev det inte bättre när Sam babblade för Justin om att jag hade flytt”
”Så du flydde?”
”Ja, men det är allt jag tänker säga om det”
”Okej, du behöver inte prata mer om det. Jag förstår – men du borde också veta att när du väl vill prata om det så finns jag här” säger jag och ler mot henne
”Tack Jax. Det var väldigt snällt sagt av dig” säger Hanna med ett leende

 

Jag ler mot henne innan jag reser mig upp från sängen och börjar sen gå mot dörren. Jag vänder mig om en sista gång och ser hur bara hur hon försöker packa upp och sen lämnar jag rummet. Jag börjar gå ner för trappan igen och sen in till vardagsrummet där jag ser att Justin ligger i soffan, så jag går fram till honom och puttar på honom lite lätt och fortsätter att titta på honom när han öppnar ögonen och kollar upp på mig.

 

”Vad är det Jaxon?” frågar han
”Vad är detta för spel du och Hanna ska spela?” frågar jag
”Det har inte med dig att göra. Det är mellan henne och mig”
”Men du kan inte bara tvinga att göra henne saker som hon inte vill”
”Jaxon, varför lägger du dig i mitt liv?”
”För att du lägger dig i mitt och Jazzy’s liv”
Justin sätter sig upp och suckar. ”Ni kom till mig – inte tvärtemot eller hur?”
”Du letade efter oss, kommer du ihåg?”
”Hur vet du det?”
Jag sätter mig ner bredvid honom. ”Jag känner dig och om du minns rätt så var det så att den dagen du lämnade oss så bad du oss att följa med”
”Men det var aldrig meningen att ni skulle lämna er pappa. Ja visst, jag letade efter er – dem första två åren – men sen flyttade ni och då försökte jag glömma er” säger Justin
”Hur kunde du bara försöka glömma oss?! Vi är fortfarande dina syskon” säger jag argt
”Ni är mina halvsyskon Jaxon – ni kommer aldrig vara mina äkta syskon”

 

Jag kollar argt på honom innan jag reser mig upp och när jag står upp funderar jag på om jag ska slå honom eller bara gå. Jag bestämer mig tillslut bara för att gå – så jag går ut till hallen och drar på mig min jacka innan jag lämnar huset.

 

”Jaxon! Jaxon vänta!” ropar Justin efter mig

 

Jag svarar honom inte utan smäller bara igen dörren bakom mig och går vidare.

 

Hannas perspektiv

 

Jag har packat upp allt från mina väskor och nu sitter jag på sängen med min dator framför mig och jag har loggat in på Skype för att se om någon intressant är inne som jag kan prata med. Jag ser att Tina är inne – men jag vet inte om jag vågar ringa henne, för jag vet inte om dem är arga på mig fortfarande. Men innan jag ens hinner tänka på det ännu mer ser jag att Tina ringer mig så jag drar ett par djupa andetag och svarar sen henne.

 

”Hanna?!” frågar Tina glatt när hon ser mig
”Hej Tina…” säger jag försiktigt
”Är du hemma i LA igen?”
”Ja, jag bor hos Justin nu…”
”Sam! Sam, Hanna är hemma igen!” ropar Tina utanför skärmen
”Är ni inte arga på mig Tina?” frågar jag försiktigt
Tina tittar på mig och nu står även Samantha bakom henne. ”Herregud Hanna! Nej, vi är inte arga på dig!” säger Tina
”Verkligen inte!” säger Sam
”Jag var så elak mot er när jag fick höra att ni hade berättat för Justin att jag hade flytt…” sa jag
”Vi fick aldrig veta att du var elak…” säger Sam
”Jag skällde ut dig när du ringde Sam! När jag hade anlänt till New York”
”Du var upprörd, jag förstod det. Men det betyder inte att vi kommer vara arga på dig för resten av våra liv. Du är som vår syster Hanna!”
Jag biter mig hårt i underläppen för att inte börja gråta. ”Jag saknar er så mycket” säger jag försiktigt
”Vi kommer förbi ikväll och hämtar dig och sen har vi en tjejkväll hos oss” säger Tina och ler
”Det skulle vara jättekul. Men måste ni inte jobba ikväll?”
”Nej, vi är båda lediga idag och imorgon. Så vi kan definitivt ha en tjejkväll i kväll och sen sover du hos oss till imorgon och så kan vi hitta på något även imorgon” säger Samantha
”Tack så mycket tjejer. Jag älskar er så mycket” säger jag
”Vi älskar dig också” säger både Tina & Samantha tillsammans
”Men ni kan ringa mig när ni är på väg så packar jag ner pyjamas och lite andra saker”
”Absolut. Hälsa killarna” säger Tina och ler mot mig

 

Jag nickar bara och sen säger vi hej då och jag trycker ner Skype och hoppar av sängen för att gå till garderoben och börjar leta efter vad jag ska ha på mig när jag ska till Samantha & Tina senare ikväll. Jag drar fram en större handväska och börjar lägga ner ett av mina pyjamasshorts och sen även ett linne Jag hör inte hur dörren öppnas bakom mig – så jag rycker till när någon tar tag om mig runt midjan. Jag vänder mig om och ser att det är Justin vilket får mig att sucka.

 

”Vad vill du Justin?” frågar jag
”Vad håller du på med?” frågar Justin
”Jag ska till Samantha & Tina på tjejkväll. Dem hämtar mig om några timmar och jag försöker komma på vad jag ska ha med mig”
”Det har jag inte tillåtit”
”Du ville ju att jag skulle umgås med mina vänner. Och dem är båda lediga ikväll och då kommer jag umgås med dem”
”Nej. Om du ska ut med dem – så ska jag följa med dig”
”Det är väl ingen tjejkväll om en kille följer med?”
”Men jag tänker inte låta dig sticka iväg själv”
”Sen när blev du så orolig för mig ’babe’?” frågade jag retsamt
”Du är min tjej och jag tänker inte låta dig umgås med Samantha & Tina för ni kommer säkert sticka till strippklubben för att jobba!”
”Fuck off Justin! Du känner inte mina vänner – även om du tror att du gör det!”
”Du får inte gå Hanna”

 

Jag börjar putta på Justin för att han ska släppa taget om min midja och tillslut gör han det och jag går bort till min handväska igen och börjar lägga ner min sminkväska och jag känner hur Justin stirrar på min rygg men jag vägrar att kolla på honom.

 

”Justin – sluta glo på mig!” utbrister jag tillslut
”Jag får väl glo på dig hur mycket jag vill? Du är ju min tjej” säger han

 

Jag svarar honom inte men jag vänder mig mot honom och ler lite mot honom och börjar gå närmare honom och jag ser hur han kollar på min kropp och jag flinar lite för mig själv och sen när jag står tillräckligt nära honom lägger jag min ena hand runt hans nacke och för hans ansikte närmare mitt och sen kysser jag honom. Jag känner hur Justin lägger sina armar om min midja och drar mig närmare honom och jag för upp min andra hand i hans hår och låter den andra smeka hans nacke. Jag känner även hur båda Justins händer förs ner mot min rumpa och han lägger sina händer på den och trycker mig närmare. Jag använder min tunga och försöker få inträde till hans mun och han öppnar sin mun och vår kyss blir mer intensiv och när jag bestämmer mig för att avsluta den biter jag honom lätt i underläppen och backar sen undan från honom.

 

”Så du säger ja?” frågade jag honom – passar på att ta chansen medan han kanske är lite snurrig från kyssen i alla fall
”Mhm…” svarar Justin bara och går fram mot mig igen
”Tack Justin” säger jag med ett leende och går bort till min handväska igen
”Va?” frågar Justin och skakar lite på huvudet
Jag vänder mig mot honom igen. ”Inget” säger jag med ett leende

 

Justin fortsätter att kolla på mig men jag fortsätter bara att le innan jag vänder mig mot handväskan igen och funderar på om jag ska ha något mer med mig eller om jag ska gå ner till vardagsrummet och vänta på att Samantha & Tina kommer istället. Jag hinner inte tänka mer på det fören jag känner hur Justin lägger sina armar om min midja igen och vänder på mig så att jag tittar på honom igen.

 

”Vad?” frågade jag

 

Justin svarar inte men han böjer ner huvudet och kysser mig igen och jag suckar inombords men ändå så kysser jag honom tillbaka. Jag lägger mina händer på hans nacke och för den fram och tillbaka där försiktigt medan jag kysser honom och jag öppnar min mun när hans tunga försöker komma in och vi börjar kyssa mer intensivt när min mobil ringer. Jag går bort från Justin och ser hans arga blick men jag tittar inte på honom utan går bara bort till min mobil för att svara.

 

”Hallå?” säger jag
”Hej Hanna! Vi kommer snart till Justin!” hör jag Samantha ropa
”Hehe, okej. Kom bara in när ni kommer. Jag ska bara packa ner det sista och så möts vi i hallen”
”Okej! Love you babe!”

 

Jag skrattar bara och lägger på innan jag plockar upp min laddare från golvet och går och lägger ner även den i handväskan och sen plockar jag upp handväskan och hänger den över min vänstra axel och kollar mot Justin som nu står lutad mot min dörröppning. Jag går mot honom och för min ena hand och smeker honom över kinden och ler innan jag går ut från skrubben och sen börjar jag gå ner. Jag hör hur Justin går efter mig men jag säger inget om det utan går bara vidare ner till hallen och ser hur Samantha & Tina står där. Jag börjar le ett stort leende och springer fram till dem och vi kramar om varandra.

 

”Hej tjejer” säger Justin när han står vid oss
”Justin” säger Samantha & Tina
”Är Hanna inte tillbaka vid lunch imorgon så lär jag inte vara glad”
”Oh – sluta Justin. Du kan inte säga såna saker!” utbrister jag
”Kan jag visst det – så länge du bor här så är det jag som bestämmer”
”Men kom ihåg – att om jag vinner spelet så behöver jag aldrig mer se dig igen” svarar jag honom
”Men babe – jag kommer vinna och sen är du fast med mig” säger han och flinar mot mig

 

Jag svarar honom inte utan böjer mig bara ner för att dra på mig mina skor och när dem är på ställer jag mig upp ordentligt igen och kollar en sista gång bak på Justin och ler mot honom innan jag lämnar huset med Samantha & Tina.

---

 

Här slutar kapitel 10 – förlåt att det har tagit så lång tid, och att detta kapitlet suger och det inte heller finns några bilder med. Jag riktigt avskyr detta kapitlet och jag funderade flera gånger på att göra om det, men jag hade absolut ingen inspiration men nu får ni det i alla fall. Och jag hoppas att någon tycker om det i alla fall.

”Justin…” säger samma person igen

 

Jag kollar på Dem båda och sen innan jag vet ordet av det har jag slängt mina armar om dem båda och kramar dem hårt. När jag väl backar undan från dem ler dem båda lite försiktigt.

 

”Va tusan gör ni här?” frågar jag
”Vi saknade dig Justin…” säger samma person igen
”Herregud… Jazzy…”

 

 

 

”Jag då?” frågade den andra personen
”Jaxon, jag har saknat dig med” säger jag och ler

 

 

”Vet någon om att ni är här?” frågar jag dem
”Nej…” svarar Jaxon
”Justin! Ska jag stå i trappan hela dagen?!” hör jag Hanna ropa
”Fredo, kan du bara ta bort henne i några timmar?” frågar jag och kollar på honom

 

Alfredo nickar och reser sig upp och går ut till hallen och jag sätter mig ner framför Jaxon & Jazmyn istället. Jazmyn försöker sträcka på halsen för att titta ut mot Hanna och Alfredo och jag knäpper med mina fingrar framför hennes ansikte.

 

”Vad?” frågar hon och kollar på mig
”Har ni någonstans där ni kan bo?” frågar jag
”Ehm… Nej, inte direkt” svarar Jaxon
”Vart hade ni tänkt bo då?”
”Här” svarar Jazmyn
”Jazzy, jag vet inte om vi har plats”
”Kom igen Juju. Vi har inte setts på flera år och nu helt plötsligt vill du inte ha oss kvar här?”
”Det var inte så jag menade – ni får gärna stanna här. Och kalla mig inte Juju”
”Juju?” hörde jag Hanna säga från dörröppningen

 

Jag vänder mig mot henne och kollar på henne och ser Alfredo bakom henne och han rycker lite på axlarna och jag suckar innan jag vänder mig mot Jazmyn och Jaxon igen. Jaxon som alltid har varit den blyga har helt plötsligt rest sig upp för att gå och handla på Hanna.

 

”Hej, Jaxon” säger Jaxon
”Hanna” säger Hanna med ett leende
”Hanna – detta är mina småsyskon Jaxon & Jazmyn” säger jag
Hanna kollar på mig och nickar men leendet är borta. ”Så vad gör ni här?” frågar hon Jaxon
”Vi kom för att besöka Justin – men tydligen finns här inte plats till oss” svarade Jaxon
”Justin – allvarligt? Du ljuger för dina syskon?”
”Vad?” frågade Jazmyn
”Fredo berättade precis en intressant grej för mig…” börjar Hanna säga
”Shut up Hanna” säger jag och kollar argt på henne
”Varför?”
”Hanna – gå ut och kom tillbaka om två timmar”
”Nej! Du kan inte tvinga runt mig Justin!”

 

Jag reser mig upp och ler ursäktande till Jazmyn och Jaxon innan jag tar tag i Hanna och börjar dra ut henne från vardagsrummet – men när hon börjar bråka lyfter jag upp henne och slänger henne över min ena axel och går lätt ut från vardagsrummet. Jag känner hur Hanna bankar mig i ryggen med sina knytnävar men jag släpper inte ner henne fören vi står i hallen.

 

”Va fan var det bra för?!” frågar hon argt
”Gå ut och kom inte tillbaka fören om två timmar” säger jag bara
”Vart fan ska jag gå?” frågar hon argt
”Gå tillbaka till den personen du var hos igår – eller ännu bättre – gå till Samantha & Tina!”
”Nej. Jag vill inte gå någonstans. Helt plötsligt när jag inte vill gå så försöker du tvinga ut mig och när jag vill gå ut så får jag inte”
”Gå ut!” säger jag och jag höjer rösten
”Kan jag få hämta min skor i alla fall?!” frågar hon argt
”Fredo!” ropar jag mot vardagsrummet
”Vad?” ropar Alfredo tillbaka
”Gå och hämta Hannas skor!”

 

Jag hör hur Alfredo går ut från vardagsrummet och sen uppför trappan och efter ungefär två minuter kommer han tillbaka med Hannas skor och han kastar den mot mig och jag tar emot dem innan jag ger dem till Hanna som fortfarande tittar argt på mig, men hon drar ändå på sig skorna. När hon är klar väntar jag bara på att hon ska gå ut.

 

”Gå nu” säger jag till henne
”Vart ska jag gå då? Jag har inget körkort och allt ligger för långt bort för att kunna gå någonstans!” säger Hanna
”Alfredo, skulle du vilja köra Hanna någonstans?” frågar jag och kollar på honom
”Visst” säger Alfredo

 

Jag nickar och lämnar sen hallen och går tillbaka till vardagsrummet där Jazmyn & Jaxon sitter och jag sätter mig ner framför dem igen.

 

Hannas perspektiv

 

Jag går ut från Justins hus med Alfredo efter mig och jag håller min iPhone i min högra hand medan jag går vidare mot bilen. När jag står vid bilen väntar jag bara på att Alfredo ska komma och låsa upp den.

 

”Vart vill du åka Hanna?” frågar Alfredo
”Kan vi inte åka till Starbucks och sen kanske åka och shoppa?” frågar jag
”Absolut”

 

Alfredo låser upp bilen och jag hoppar in och sätter mig i passagerarsätet och lägger ner mobilen i jeansfickan innan jag drar på mig bältet och sen krossar jag benen och jag böjer mig fram och pillar på radion medan Alfredo drar på sig sitt bälte. När han börjar köra så lutar jag mig tillbaka och sen kommer min favoritlåt på och jag börjar sjunga med.

 

http://www.youtube.com/watch?v=UmzDyOAaRJE&feature=player_embedded

 

Jag ser hur Alfredo flinar mot mig men han säger inget så jag fortsätter bara att sjunga med och precis när låten tar slut så anländer vi till Starbucks. Jag knäpper upp mitt bälte och hoppar ur bilen och får ännu en gång vänta på Alfredo.

 

 

När Alfredo har låst bilen går vi båda in på Starbucks och beställer vad vi ska ha. Jag beställer en stor Chai latte och en chokladmuffins medan Fredo endast beställer kaffe. När jag drar upp mina pengar för att betala puttar Alfredo undan mig och säger åt mig att gå och hitta ett bord att sitta vid. Jag suckar och går bort till ett bord och sätter mig ner och väntar på att Alfredo ska komma till bordet. Jag lägger däremot mina händer runt koppen för att jag fryser lite om dem och ser snart Alfredo komma och sätta sig ner framför mig.

 

”Tack Fredo…” säger jag tyst
”För vad?” frågar Alfredo
”För att du följde med mig ut…”
”Ingen fara, det är bara kul att följa med dig. Inte ofta jag får umgås med en sådan söt tjej”
”Haha” säger jag bara

 

Alfredo flinar mot mig och jag flinar tillbaka innan jag börjar bryta av bitar från min chokladmuffins och börjar sakta äta av dem innan jag dricker lite av min chai latte. Jag märker hur Alfredo tittar på min chokladmuffins och jag flinar medan jag puttar fram den mot honom.

 

”Ät av den” säger jag med ett leende
”Är du säker?” frågar Alfredo
”Ja! Jag kan alltid köpa en till om jag vill”
”Tack”

 

Jag ler bara mot honom och lyfter upp min kopp och fortsätter att dricka ur den – fast försiktigt så att jag inte bränner mig och när allt är uppdrucket vänder jag blicken mot fönstret och kollar rakt ut men vänder blicken mot Alfredo när jag känner hur han stirrar på mig.

 

”Vad?” frågar jag irriterat
”Om jag frågar dig en sak, berättar du sanningen då?”
”Okej” säger jag bara
”Hur känner du egentligen för Justin?”
Jag stirrar på Alfredo innan jag biter mig i underläppen. ”Jag tycker inte illa om honom men jag gillar inte honom heller. Varför undrar du?”
”För när jag kom för att hämta Justin i morse så halvlåg du på honom och sov. Det såg väldigt mysigt ut”
”Jag har inget minne av vad jag gjorde i Justins sovrum och jag har inget minne av att jag har legat på honom heller”
”Okej”
”Då har jag en fråga till dig”
”Okej, shoot” säger Alfredo
”Hur länge har du känt Justin?”
”Uhmm… Jag tror 4 eller 5 år nu. Varför?”
”Har han alltid varit kriminell?”
”Nej…”
”Vad ändrades då? Varför blev han kriminell?”
”Du får fråga Justin om det. Jag kan inte berätta det för dig…”
”Okej… Ska vi åka & shoppa nu?” frågar jag och byter samtalsämne

 

Alfredo nickar och äter upp det sista av min muffins innan vi båda reser oss upp och börjar gå ut från Starbucks. När vi kommer ut står solen högt upp och jag ångrar att jag tog jeans på mig. Jag följer efter Alfredo och sätter mig i passagerarsätet och drar på mig bältet innan Alfredo börjar köra iväg. Efter bara några minuter anländer vi till gallerian och när Alfredo har parkerat går vi båda ut från bilen och jag börjar direkt gå in till gallerian med Alfredo efter mig.

 

”Vart vill du gå in först?” frågar Alfredo
”Victorias Secret!” utropar jag

 

Alfredo flinar bara men går med mig till Victorias Secret och när vi väl kommer in går jag bort till underkläderna. Jag behöver nya och det är väl bra om jag har med mig en kille som kan hjälpa mig att bestämma vilka som duger. Alfredo fortsätter att gå efter mig och stannar bakom mig när vi kommer fram till bh:arna. Jag börjar röra vid några och drar fram några extra noga för att kolla vad jag verkligen tycker om dem. Jag får fram två bh:ar som jag tycker om och jag vänder mig mot Alfredo och visar dem för honom.

 

 

”Vilken av dem?” frågar jag
”Den svarta” säger Alfredo

 

Jag nickar och hänger tillbaka den pricka bh:n innan jag börjar gå vidare mot kassan för att betala bh:n.

 

”Ska du inte ha något annat?” frågar Alfredo
”Nej… Jag tror inte det i alla fall” säger jag
”Jo, kom. Gå och kolla på string också”
”Varför…?” frågar jag och kollar på Alfredo
”För när du och Justin tillslut har sex så måste du ha snygga underkläder!” säger Alfredo helt självklart
”Jag kommer aldrig ha sex med Justin!” säger jag argt
”Jaså? Och varför inte?”
”För att han är en stor idiot! Han är helt jävla dum i huvudet!”

 

Alfredo flinar bara men tar tag i mig och börjar dra bort mig mot trosorna och jag står bara bredvid medan han letar efter några.

 

”Alfredo, det spelar ingen roll om du hittar några – jag kommer inte vilja ha dem!” säger jag
”Det säger du nu ja. Men okej, du köper din bh och jag hittar några andra sexiga underkläder som du kan komma och hämta när du ska ha sex med Justin” svarar Alfredo med ett flin
”Du är så jävla äcklig du också”
”Det tycker du egentligen inte. Du tycker om mig precis lika mycket som du tycker om Justin”
”Jag tycker inte om Justin! Hur många gånger måste jag säga det?!”

 

Alfredo flinar bara och puttar mig sen på ryggen för att få mig att gå mot kassan. Jag kollar bak på honom och ser att han fortsätter att kolla bland trosor men jag suckar och skakar bara på huvudet medan jag går fram till kassan och räcker fram bh:n och kvinnan i kassan ler mot mig vilket får mig att le tillbaka.

 

”Det blir 19 dollar och 50 cent” säger kvinnan i kassan
”Behåll växeln” säger jag när jag sträcker fram 20 dollar.

 

Kvinnan ler bara och jag får min bh i en påse som jag tar emot när jag känner hur Alfredo kommer upp bakom mig och jag går åt sidan och skakar bara på huvudet när jag ser alla trosor Alfredo lägger på disken.

 

”Är det till någon speciell?” frågar kvinnan bakom disken som flörtar med Alfredo
”Det kan man säga” svarar Alfredo och kollar mot mig med ett flin
”Jag går vidare så länge Alfredo” säger jag

 

Jag går ut från affären och hör inte summan som han betalar kvinnan och det är jag glad för – jag vill inte veta hur mycket han betalar för underkläder som jag aldrig kommer att använda. Jag går vidare inne i gallerian men jag hittar inte riktigt någon affär jag vill gå in till förens jag ser en stor skoaffär. Jag vet att jag egentligen inte borde köpa fler skor – men vilken tjej kan egentligen få för mycket skor? Jag går in där och ler när jag ser alla snygga högklackade skor. Jag går fram till dem och börjar kolla på dem alla och jag plockar upp ett par svarta högklackade, jag är inte så mycket för färg på varken skor eller kläder – men jag funderar på om jag kanske ska skaffa ett par mer färglada högklackade skor ändå bara för att se om det passar in bland alla mina andra saker.

 

”Hanna? Vart är du?” hör jag Alfredo ropa
”Här borta vid dem högklackade!” ropar jag tillbaka

 

Jag tittar upp och ser hur Alfredo komma bort till mig och jag fortsätter att röra vid dem olika skorna – men jag vet fortfarande inte vilka jag ska ha och om jag ens ska ha några. Jag ser hur Alfredo ställer sig bredvid mig

 

”Vilka ska du ha?” frågar Alfredo
”Jag vet inte om jag ska ha några…” svarar jag
”Jag kan betala om du ska ha några”
”Nej, jag ska inte ha några. Hur många timmar har det gått sen vi lämnade Justin?”
Alfredo kollar på klockan. ”En timme – vi har en timme kvar att slösa på något”
”Allvar? Bara en timme?”
”Vad vill du göra?”
”Låt mig testa några skor” säger jag med ett leende

 

Alfredo nickar och sätter sig ner på en av stolarna som man använder när man testar skor och jag tar fram 5 par högklackade skor innan jag sätter mig ner bredvid Alfredo och han kollar på dem alla och tar sen upp dem gula skorna.

 

 

”Allvar? Gula?” frågar Alfredo
Jag tar dem ifrån Alfredo. ”Det är bara för att se om jag kan använda dem” säger jag bara
”Du kan inte använda gula skor. Det finns inte en chans”
”Tro inte att du kan börja bestämma över mig nu precis som Justin tror att han kan göra”

 

Alfredo svarar inte men tar upp sin iPhone och tar sen skorna från mig igen och jag tar en bild på dem och när han skickar iväg det så flinar han mot mig innan han ger mig skorna igen.

 

”Skickade du precis en bild till Justin?!” frågar jag argt
Alfredo flinar. ”Kanske det” svarar han
”Jag hatar dig!”

 

Alfredo flinar bara och sen ringer hans telefon och jag slänger mig mot Alfredo för att få tag på mobilen men han reser sig upp och håller mobilen borta från mig medan han svarade.

 

”Justin?” frågar Alfredo med ett flin
”Fredo! Lägg på!” säger jag argt

 

Alfredo svarar inte mig utan går bara längre bort från mig och jag suckar innan jag tittar ner på dem gula skorna och går sen och ställer tillbaka dem innan jag sätter mig ner vid dem andra skorna igen. Jag drar av mig mina egna högklackade skor innan jag tar fram dem svarta med nitarna på och börjar dra på mig dem.

 

 

När jag har fått på mig dem reser jag mig upp för att känna efter om dem sitter bra och sen går jag fram och tillbaka lite grann för att se om dem passar bättre när jag går. Jag sätter mig ner igen och drar av mig med dem svarta innan jag tar dem blåa med vita skosnören mot mig.

 

 

Jag drar på mig dem skorna och reser mig ännu en gång för att se om dem passar bra och sen går jag ännu en gång fram och tillbaka för att se om även dem känns bra när jag går fram och tillbaka. Jag sätter mig ner igen och kollar ner på skorna – men när jag drar av mig dem bestämmer jag mig för att ställa tillbaka dem.

 

 

När jag sätter mig ner igen drar jag fram dem andra blåa skorna och drar loss snöret innan jag sätter ner fötterna i dem och det räcker med att jag kollar på dem innan jag drar av mig dem och går och ställer tillbaka dem på hyllan. Jag går ner och sätter mig på samma plats igen och drar till mig dem högklackade svarta knähöga stövlar och börjar dra på mig dem.

 

 

Jag reser mig upp när jag har dem på mig och ser Alfredo komma mot mig med ett stort leende på läpparna. Jag totalt ignorerar honom och går bara fram och tillbaka lite och sen när jag känner mig nöjd med det sätter jag mig ner igen.

 

”Vilka ska du ha?” frågade Alfredo
”Dem svarta” säger jag bara
”Justin sa åt mig att säga åt dg att du ska köpa dem gula”
”Oh – så nu tror han att han kan bestämma över mig via dig?”
”Köper inte du dem så köper jag dem”
”Du vet inte ens vilken skostorlek jag har. Bara låt det vara Fredo”
”Vill du att jag ska betala dina skor?”

 

Jag svarar honom inte men drar av mig dem svarta högklackade stövlarna innan jag drar på mig mina vanliga och sen reser mig upp och börjar gå mot kassan. Jag ser att Alfredo följer efter mig men jag bestämmer mig för att inte prata med varken honom eller Justin längre. Jag kommer fram till kassan och lägger upp dem på kassan och ler mot kassörskan som suckar uttråkat.

 

”Det blir 22 dollar” säger hon

 

Jag sträcker fram 22 dollar och sen får jag skorna i en påse och även kvittot innan jag går ut från affären och Alfredo följer efter mig.

 

”Är du redo att åka hem?” frågar Alfredo

 

Jag nickar bara och börjar gå ut från gallerian, men jag blir stoppad när Alfredo tar tag i min arm och jag kollar på honom – men säger inget.

 

”Varför är du arg?” frågar Alfredo
”Kan vi bara åka tillbaka till Justin så att jag kan få gå och lägga mig?” frågar jag utan att svara på hans fråga
”Ge mig dina påsar”
”Nej. Jag är inte svag – om du tror det”

 

Alfredo svarar inte men tar mina påsar från mig och när jag försöker ta tillbaka dem håller han bara hårt i min hand och börjar gå ut med mig från gallerian fast jag försöker dra loss min hand från honom. Vi kommer snart ut till parkeringen och Alfredo släpper taget om min hand och låser upp bilen. Jag går till passagerardörren och sätter mig i den och drar av mig mina högklackade skor innan jag drar upp mina ben framför mig och drar på mig bältet och tittar inte på Alfredo när han sätter sig i förarsätet. Jag vänder blicken mot fönstret och kollar ut när Alfredo startar bilen och börjar köra tillbaka. Jag är inte ens säker på att det har gått två timmar medan vi kör tillbaka till Justin – men jag bryr mig inte riktigt. Jag vill bara slänga mig i sängen i min skrubb och sova bort resten av dagen.

 

”Hanna! Vi är framme nu!” säger Alfredo och rör vid min axel

 

Jag rycker till och kollar på Alfredo och sen fram på huset och nickar när jag knäpper upp bältet och böjer mig ner och drar på mig mina högklackade skor innan jag öppnar dörren och går ut från bilen.

 

”Fredo, vart är mina påsar?” frågar jag
”Jag har dem. Bara gå in nu” säger han

 

Jag suckar och börjar gå mot ytterdörren och går in – men ser inte Justin någonstans så jag släpper upp ett andetag som jag inte trodde att jag hade hållit och böjer mig ner för att dra av mig skorna och när jag ställer mig upp igen står Justin framför mig och jag hoppar till men han flinar bara. Jag säger inget men går bara förbi honom men han stoppar mig genom att ta tag i mina arm för att jag inte ska gå vidare.

 

”Släpp mig Justin” säger jag
”Hur gick shoppingrundan?” frågade han med ett leende
”Bra. Inte för att du borde bry dig”
”Hanna – uppför dig”
”Ska jag uppföra mig? Först slänger du ut mig och sen säger du åt Alfredo att tvinga mig att köpa dem gula kilklackade skorna och nu håller du fast mig!”
”Gå till mitt rum och stanna där”
”Varför skulle jag göra det?”
”Bara gör som jag säger Hanna. Du går inte ut från mitt rum – fören jag säger att du får det!”

 

Jag svarar honom inte men rycker loss min arm från honom och går sen mot trappan och upp mot hans rum. Jag vill egentligen gå emot honom, men jag är för trött för att göra det så jag går in till hans sovrum och drar sen av mig mina jeans och även linnet och bh:n innan jag tar samma t-shirt som jag hade sovit i igår och drar på mig den innan jag lägger mig ner på hans säng. Jag drar en av kuddarna över huvudet och skriker rakt in till den. Jag är så jävla förbannad på Justin och även Alfredo – dem ska fan inte tro att dem kan bestämma över mig.

 

”Hanna!” hör jag någon säga från dörröppningen

 

Jag suckar och drar bort kudden från ansiktet och ser Jazmyn och Jaxon stå i dörröppningen.

 

”Hej, kom in” säger jag

 

Jazmyn & Jaxon kommer in och sätter sig på sängen och jag sätter mig upp i sängen och kollar på dem båda.

 

”Vad ville ni?” frågade jag
”Vi undrade bara om du ville följa med ut” säger Jazmyn
”Kan tyvärr inte. Er bror tvingar mig att stanna inne”
”Varför lyssnar du på Justin?”
”Jag vet inte – men jag är ändå för trött för att gå ut”
”Är du säker? Jag tänkte dra med Jaxon till strippklubben som är här i närheten”
”När ni går dit – försök kolla när Samantha eller Tina dansar. Dem är bäst”
”Hur vet du det?” frågade Jaxon
”Jag brukade dansa med dem” svarar jag
”Allvar? Strippade du?” frågar Jaxon chockat
”Ja, men av någon anledning så fick jag sparken och nu sitter jag här”
”Men varför bor du hos Justin?” frågar Jazmyn
”Jag har ingen annanstans att ta vägen” säger jag
”Men fick du inget eget sovrum?”
”Jo, det är en skrubb och ligger bredvid här. Men enligt Justin måste jag uppföra mig och därför måste jag stanna här”
”Han har inte ändrat sig en liten bit” säger Jaxon
”Hur menar du?” frågade jag
”Jaxon, du svarar inte på det” hör jag Justin säga från dörren
Jaxon och Jazmyn vänder sig om. ”Justin, kan Hanna få komma ut med oss?” frågar Jazmyn
”Nej, hon har en läxa att lära sig. Men ni kan gå ut och så hör ni av er när ni vill komma hem så hämtar antingen jag eller Fredo er” säger Justin

 

Jaxon och Jazmyn nickar och ler sen mot mig och jag ler tillbaka mot dem innan dem går av sängen och lämnar sovrummet. Jag tittar efter dem innan jag lägger mig ner i sängen igen och drar kudden över huvudet. Jag känner hur Justin sätter sig ner på sängen och drar bort kudden från mitt ansikte.

 

”Justin, ge mig kudden” säger jag
”Lyssna på mig Hanna” säger han
”Jag har lyssnat nog på både dig och Fredo. Kan jag bara få sova nu?”
”Nej. När jag kommer tillbaka om ungefär en timme så ska du fortfarande vara vaken och du ska tänka igenom allt du har gjort som jag har sagt att du inte får göra”
”VA?!”
”Jag kommer låsa dörren och jag kommer märka om du har sovit eller försökt smita ut”
”Jag hatar dig. Jag hatar dig så mycket att det inte ens går att beskriva”
”Ses om en timme” säger Justin och flinar

 

Jag svarar honom inte utan tittar bara argt på honom när han reser sig upp från sängen och går sen ut från rummet. Jag tittar efter honom när han stänger dörren och sen hör jag hur han låser den. Jag trodde fan inte att han var allvarlig! Jag menar – tror han verkligen att det kommer hålla mig inne på rummet?

 

”Kom ihåg – jag har koll!” ropar Justin genom dörren
”Dra åt helvetet Justin!” skriker jag mot honom

 

Jag hör bara hur Justin skrattar innan han börjar gå ner för trappan. Jag reser mig upp från sängen och börjar gå fram till dörren och trycker sen ner dörrhandtaget – dörrfanen är verkligen låst. Jag drar ett par djupa andetag innan jag sjunker ner på golvet vid dörren och tittar bara rakt fram. Okej, om Justin säger att jag måste vara vaken när han kommer tillbaka då ska jag fan vara vaken när han kommer tillbaka. Men han sa aldrig på vilket sätt jag måste vara vaken. Jag reser mig upp från golvet igen och går bort till mina jeans och lägger dem på sängen. Jag drar upp en av påsarna med heroin och ler lite för mig själv. Jag öppnar påsen och häller ut det på nattduksbordet bredvid sängen och drar sen upp mitt legitimation och hackar upp två snygga linjer av det och sen snortar jag i mig den ena linan och efter ungefär två minuter snortar jag även i mig den andra linan.

 

*En timme senare*

 

Jag hör hur någon – som jag är rätt säker på är Justin – håller på att låsa dörren så jag sätter mig på sängen och krossar mina ben framför mig och försöker få min puls att gå ner och jag vänder blicken ner mot golvet och där ser jag en tom påse som det var heroin i så jag sjunker ner på golvet för att få tag på den men just då öppnas dörren och jag ser Justins fötter komma in.

 

”Vad gör du på golvet Hanna?” frågar Justin
Jag kollar försiktigt upp för att inte visa mina ögon. ”Jag var uttråkad och bestämde mig för att se hur många armhävningar jag kunde göra” svarar jag
”Vad håller du i?”
Jag trycker ner den tomma påsen i jeansen jag hade framför mig. ”Inget”
”Hanna, du ljuger igen”

 

Jag svarar inte men håller blicken nere på golvet när jag ser Justin komma närmare mig och snart lyfter han upp mitt huvud och kollar mig i ögonen. Jag blundar och försöker vända bort huvudet men Justin håller hårt fast.

 

”Svara mig ärligt Hanna. Har du använt en av dina påsar heroin?” frågar han mig med lugn röst
”Nej” svarar jag och kollar på honom
”Du ljuger. Jag kan se det i dina ögon”

 

Jag svarar honom inte och försöker vrida loss mitt huvud från honom och när jag gör det så ser jag hur Justin fortsätter att titta på mig, men han säger inget utan går bara bort till dörren och stänger den och låser denna gång från insidan innan han går närmare mig igen. Jag börjar direkt backa undan från honom, men jag kommer inte långt fören jag känner sängen mot baksidan av benen.

 

”Varför lyssnar du inte på mig Hanna?” frågar Justin
”Varför skulle jag lyssna på dig? Du är en stor idiot som låtsats vara bättre än alla andra!” svarar jag
”Jag är bättre än dig i alla fall. Du är ingenting när du bor hos mig. Jag bestämmer över dig och så kommer det vara tills du lär dig att leva med mina regler”
”Dra åt helvetet” svarar jag honom
”Lägg dig i sängen och kom inte upp fören jag säger till dig”
”Du kan inte bestämma över mig! Du är inte någon av mina föräldrar!”
”Dina föräldrar ville inte ha dig. Som jag förstod det så förstörde du deras liv”

 

Jag stirrar bara på honom och känner hur tårarna kommer upp i ögonen och sen vänder jag ryggen åt Justin och lägger mig ner i sängen närmast fönstret och gör allt för att hålla tårarna inne tills Justin går ut från rummet.

 

”Gå ut Justin” säger jag efter 5 tysta minuter
”Detta är mitt rum. Somna nu” svarar han
”Jag kommer inte somna förens du har gått ut”

 

Justin svarar inte men jag känner hur han sätter sig ner på sängen och jag försöker ignorera det genom att lägga mina armar runt mig själv och innan jag vet ordet av det så somnar jag.

---

 

Här kommer äntligen kapitel 9! Jag hoppas att ni gillar det :D Kommentera gärna så att jag verkligen vet vad ni tycker om den :D

Jag ber om ursäkt för att jag är så dålig på att uppdatera - just nu sitter jag i Helsingborg och jag blev så stressad imorse att jag glömde usb minnet på vilket novellen ligger. Men jag ska skriva vidare när jag kommer hem och har vi alla tur - speciellt jag så kommer delen ut i eftermiddag eller kväll. Det beror helt och hållet på när jag kommer hem. Kommer förmodligen ta bussen hem kvart över 1 eller 2, jag är inte säker än. Men jag lovar inget om att den kommer ut ikväll, men jag kommer definitivt göra mitt bästa så att den kommer ut.

 

Jag är så tacksam för alla som kommer in och tittar på min blogg - även när jag inte har uppdaterat! Jag är så otroligt tacksam för all support som jag får er!

 

Ni får gärna komma med egna idéer om vad ni tycker ska hända - jag tar till mig dem alla och fortsätt gärna att kommentera så att jag får mer fokus på att skriva på novellen :D

 

Älskar er alla <3

 

 

Tyvärr så kommer det inte in något mer kapitel idag - jag har inte varit på humör för att skriva på det - men jag kommer försöka skriva på det imorgon istället!

 

Älskar er alla <3

Justins perspektiv

 

När jag hade kommit ut från Nolans rum så började jag leta efter Hanna men jag behövde inte leta länge fören jag hittade henne i köket tillsammans med Alfredo. Jag såg hur Hanna satt i Alfredos knä och grät och han strök henne sakta över ryggen. Jag vet inte vad jag kände i min kropp, men det var ingen bra känsla.

 

”Justin” hörde jag Alfredo säga

 

Jag kollar på honom och sen på Hanna som också har kollat upp på mig. ”Strunta i Nolan – han vet inte vad han snackar om” säger jag
”Kanske vet han det – kanske allt är bara en stor dröm…” säger Hanna och vrider sig runt helt och hållet i Alfredos knä så att hon tittar på mig
”Fuck Hanna. Inte ens du kan vara så dum att du drömmer ihop allting”

 

Hanna säger inget men vrider tillbaka sitt huvud ner på Alfredos axel och jag hör hur hon börjar gråta igen vilket får Alfredo att sucka och skaka på huvudet mot mig. Jag rycker bara på axlarna – hon borde veta att hon inte kommer få något stöd från mig. Jag har aldrig varit bra på att ge något sorts stöd och jag tänker inte börja med det nu.

 

”Jag såg saker när jag var liten som ingen annan såg…” säger Hanna och jag rycker till och kollar på henne
”Alla såg väl saker som ingen annan såg?” frågar jag
Hanna vrider huvudet mot mig. ”Såg du någonsin människor som hade varit döda i flera år?”
Jag kollar på henne. ”Va?”
”Döda människor. Som du vet har varit döda i flera år…”
”Du är inte klok någonstans Hanna”
”Justin!” säger Alfredo
”Nej, det är okej Fredo. Han har rätt” säger Hanna
”Det har han inte Hanna… Vill du ha något att äta?”
”Nej, jag måste ut. Tack för allt Fredo” säger Hanna och sen går hon av hans knä
Jag ställer mig framför henne. ”Vadå ut?” frågar jag
”Du hörde mig. Jag ska ut och räkna inte med att jag kommer hem till kvällsmaten pappa” säger Hanna och puttar på mig
Jag tar tag i hennes handleder. ”Du ska ingenstans. Du ska stanna här och jag bryr mig inte om hur mycket du gråter och skriker – du kommer inte ut”
”Du bestämmer inte över mig!” skriker Hanna mot mig och försöker dra sig loss
”Så länge du är i mitt hus – så bestämmer jag över dig”
”Men jag vill inte vara i ditt hus!”
”Har du någon annanstans att ta vägen då?”
”Ja!” skriker hon mot mig

 

Jag skakar bara på huvudet innan jag släpper taget om hennes handleder och kollar efter henne när hon lämnar köket och snart hör jag ytterdörren smällas igen.

 

”Ska du bara låta henne gå?” frågar Alfredo
Jag vänder mig och kollar på Alfredo. ”Ja, hon kommer ändå komma krypandes tillbaka någon gång i natt” svarar jag
”Hur kan du vara så säker på det?”
”Jag bara är det. Ska vi slå vad?”
”2000$?”
”Okej. Om hon kommer tillbaka i natt så får jag 2000$ av dig – men om hon inte kommer tillbaka så får du det” säger jag

 

Alfredo nickar och sen reser han sig upp från stolen och lämnar köket och jag tittar efter honom men säger inget om det utan lutar bara mitt huvud mot väggen.

 

Hannas perspektiv

 

När jag kommer ut från Justins hus inser jag att bara ett halvt kvarter bor Sebastian så jag bestämmer mig för att gå till honom – jag vet ju att han inte kommer slänga ut mig i alla fall. Jag går med snabba steg fram till Sebastians lägenhet och när jag kommer fram knackar jag försiktigt på Sebastians dörr och ler lite när jag ser att han öppnar utan någon tröja på.

 

”Hey snyggning” säger jag
”Hanna! Dig har man inte sett på ett tag” säger Sebastian med ett flin
”Lite saker hände – men jag är tillbaka nu”
”Kom in. Vill du ha något att dricka?”
”Vodka?”
”Ren eller blandad”
”Vilket har du mest av?” frågar jag med ett flin
Sebastian kollar bak på mig. ”Vad tror du?” frågar han med ett flin
”Då tar vi ren”

 

Sebastian nickar bara och vi går båda in till hans kök och där ser jag Mark sitta vid bordet och jag drar in ett djupt andetag men går sen med Sebastian bort till kylskåpet och undviker Marks blick.

 

”Så vart har du varit?” frågar Sebastian
”Jag stack till New York ett tag – men du kommer aldrig tro vem det var som kom och hämtade mig?” säger jag
”Säg inte Bieber”
”Hur visste du?”
”Han har varit här så gott som varje dag sen den dagen du försvann och försökt tvinga mig att säga vart du var – men jag kunde inte säga något eftersom jag inte visste vart du var”
”Han är en idiot. Låt han inte köra över dig bara” säger jag

 

Sebastian nickar bara och tar sen fram vodkaflaskan och jag sträcker ut min hand för att få tag på den, vilket gör att Sebastian drar den undan räckhåll för mig och gör så att jag putar med underläppen.

 

”Vi går in på mitt rum” säger Sebastian

 

Jag ler bara lite när han tar tag i min hand och drar mig ut från köket och sen vidare mot hans sovrum. Jag tittar inte tillbaka på Mark – fast jag känner hur han stirrar mig i nacken men jag ignorerar det. Sebastian drar mig in på sitt sovrum och smäller igen dörren bakom oss och sen böjer han ner sitt huvud mot mitt och börjar kyssa mig längst halsen. Jag gnyr till och tar mina händer i hans hår och börjar dra mina fingrar över hans skalp.
Sebastian lägger sina armar om min midja och puttar ner mig på sängen och jag flinar mot honom när han tittar upp mig och han flinar tillbaka. Han börjar kyssa mig längst halsen igen och sen börjar han dra upp mitt linne och jag lyfter upp mina armar så att han kan dra av det och sen slänger han det åt sidan och börjar knäppa upp min bh för att även den ska komma av. När Sebastian får av mig bh:n slänger han även den åt sidan innan han fortsätter att kyssa mig ner mot mina bröst och han tar snart ena bröstet in i munnen och börjar suga på bröstvårtan – vilket får mig att stöna högt.
Jag känner hur Sebastian flinar mot mitt bröst och sen när han byter till det andra bröstet fortsätter jag att stöna. Mina bröst har blivit mer känsliga och speciellt med Sebastian är jag väldigt känslig – han gör något speciellt med dem.

 

”Sebastian, snälla fortsätt längre ner” gnäller jag fram
”Lugn gumman, snart” säger Sebastian och fortsätter att kyssa mig på brösten

 

Jag gnäller och försöker putta han ner längre men Sebastian tar bara tag i mina händer och håller fast dem med sin ena hand medan han fortsätter att kyssa mitt högra bröst och smeker mitt vänstra bröst med sin hand. Jag gnyr och försöker dra loss mina händer från hans hand, men han håller fast i dem och ler mot mitt vänstra bröst nu.
Efter några minuter började Sebastian kyssa ner sig för min mage och han hade även släppt mina händer när han kom ner till min jeanskant och började knäppa upp knappen. Jag lyfter upp mina höfter så att Sebastian kan dra ner dem och även mina trosor. När han hade fått av det slängde han det åt samma håll som mitt linne & bh.

 

”Är du redo?” frågade Sebastian
”Alltid för dig” säger jag med ett leende

 

Sebastian ler tillbaka mot mig och kryper längre ner på min kropp snart känner jag hur hans läppar rör vid mig och han börjar kyssa mig sakta innan han tar tag i min klitoris och börjar suga på den sakta och samtidigt för han in två fingrar i mig vilket får mig att stöna högt. Jag fortsätter att stöna medan Sebastian för sina fingrar in och ut och när jag känner hur han suger ännu hårdare på min klitoris stönar jag högre och lyfter upp hela min kropp i en brygga och jag kommer medan jag stönar högt och slänger huvudet fram och tillbaka.

 

”Ja! Sebastian!” stönar jag högt

 

När jag sjunker ner på sängen igen så släpper jag ut ett njutningsfullt gnällande – och jag tittar ner på Sebastian och ser hans flin när han för sina två fingrar som har varit i mig mot hans läppar och han suger sakta av dem och ger ifrån sig ett ljud av njutning.

 

”Är du redo för nästa omgång?” frågar han med ett flin
”Absolut” säger jag med ett leende
”Res dig upp och ställ dig på alla fyra”

 

Jag reser mig upp och vänder mig om så att jag står på alla fyra och jag märker hur Sebastian ställer sig bakom mig och tar sin manlighet i handen och för den sin i mig och han tar tag om mina höfter för att hålla mig still när han stöter sig in till botten. Jag stönar högt och känner sen hur han flyttar sin ena hand och lägger den mot min nacke och håller fortfarande fast i min höft medan han börjar stöta hårdare och hårdare.

 

 

Efter en timme hade vi knullat i alla möjliga positioner och jag ligger ner på Sebastians säng och drar ett par djupa andetag och jag har täcket över mig och blundar försiktigt. Jag vet att Sebastian sover bredvid mig och jag har inte ens tänkt på vad klockan är och i alla fall Justin tänker på att jag inte har kommit hem eller inte. Jag vrider mitt huvud mot Sebastian och ser att han sover djupt så jag reser mig upp från sängen. Jag går bort till mina kläder och börjar leta upp mobilen och när jag får upp den ser jag att klockan är halv 3 på morgonen. Jag ser också att jag har några missade samtal från Alfredo men jag trycker bara bort dem – jag bryr mig inte vad han har att säga till mig. Jag har haft en underbar kväll tillsammans med Sebastian och jag visste att nu när han väl sover – så lär han inte vakna på några timmar så det var dags att hitta på något nytt.
Jag drar på mig mina underkläder och sen tar jag även på mig mina jeans och linnet och börjar gå ut från sovrummet tyst för att Sebastian inte ska vakna. När jag kommer ut till vardagsrummet ser jag Mark sova i soffan och jag vet inte om jag ska väcka honom för att se om han vill hitta på något eller om jag ska försöka hitta något att bli hög på i lägenheten. Jag bestämmer mig för att gå fram till Mark och snart rör jag vid hans axel försiktigt När han inte vaknar det sätter jag mig framför honom på golvet och börjar blåsa på hans ansikte, men jag är inte beredd på att hans hand ska komma ut och slå till mig så hårt så att jag faller ner på golvet.

 

”Fuck Mark!” utbrister jag

 

Mark öppnar ögonen sakta och när han ser mig hoppar han till och går av soffan och flyttar sig närmare mig men jag backar undan från honom och håller min ena hand mot min kind.

 

”Shit! Förlåt Hanna, jag visste inte att det var du!” säger Mark
”Fuck!” säger jag bara igen
”Hey, låt mig se”

 

Jag rycker till när Mark rör vid min hand och för bort den från min kind och sen rör han sakta vid min kind men jag rycker till igen så han släpper taget om både min hand och tar bort sin andra hand från min kind och kollar bara på mig. Jag biter mig i underläppen innan jag reser mig upp från golvet Jag tittar inte på Mark fler gånger utan börjar istället bara gå mot ytterdörren. När jag står i hallen och börjar dra på mig mina högklackade skor känner jag hur Mark tar tag i min handled och vänder mig mot honom.

 

”Vad?” frågar jag
”Förlåt… Snälla stanna” säger Mark

 

Jag rycker bara loss min hand från Marks grepp och drar på mig mina högklackade skor innan jag går ut från lägenheten. Jag vet inte riktigt om jag ska gå hem till Justin igen – för jag känner på mig att jag säkerligen har ett stort blåmärke på min kind nu och Justin kommer säkert vilja veta vem det var som gav mig det – men det är ju inte så att jag kommer berätta det för honom. Jag bestämmer mig ändå för att gå tillbaka till Justin så att jag kan få se mitt sovrum och gå och lägga mig. Jag går sakta men säkert tillbaka till Justins hus och när jag ser det framför mig drar jag ett par djupa andetag – jag vet inte varför, men jag känner mig rädd att Justin kommer börja skrika på mig för att jag har varit borta så himla länge. Men jag drar ett sista djupt andetag innan jag öppnar dörren och börjar gå in genom dörren – men jag hoppar till när jag ser att Justin står i hallen och kollar på mig när jag har stängt dörren bakom mig.

 

”Justin…” säger jag tyst
”Hade du inte någon annanstans att vara?” frågar han med ett flin
”Kan du visa mig till mitt sovrum?” frågar jag bara och svarar inte på hans andra fråga
”Nej”
”Vadå nej?”
”Jag sa åt dig att du skulle stanna kvar här – men eftersom du inte gjorde det så bestämmer jag att du ska få sova i samma sovrum som mig i natt”
”Va?! Aldrig i livet! Jag sover hellre i samma sovrum som Nolan – än med dig!”
”Börja inte bråka nu Hanna. Jag kan lätt knyta fast dig i sängen så kommer du ingen vart”
”Visa mig mitt sovrum först” säger jag bara

 

Justin flinar och sen börjar han gå och jag går efter utan att ha tagit av mig mina högklackade. Jag bryr mig inte om Justin blir arg för att han får märken på golvet – han borde vara van vid det efter alla tjejer han har dragit hem. Jag följer efter Justin när vi börjar gå upp för trappan och jag ser att vi går till samma våning som han bor på. Jag kollar runt, men ser ingen annat sovrum.

 

”Justin, vart är mitt sovrum?” frågar jag

 

Justin svarar inte mig men går till en dörr som jag inte har sett innan och han öppnar den och börjar gå in till sovrummet och jag följer in på rummet efter honom och ser att det är ett sovrum – men det ser inte ut som ett sovrum, utan det ser mest ut som en skrubb.

 

”Justin, detta är inget sovrum – detta är en skrubb” säger jag och kollar på honom
”Du vänjer vid det” säger Justin bara
”Justin – allvarligt?”
”Ge det några dagar så är du van vid det – eller så kan du ju sova inne hos mig”
Jag vänder mig mot honom och ser att han flinar. ”Jag nöjer mig hellre med skrubben”
”Din förlust”

 

Jag skakar bara på huvudet och tänker inte ens svara på det. Jag tittar runt i skrubben igen och ser att sängen som står där är möjligtvis det enda som man kan få plats med i rummet. Jag suckar och sätter mig ner på sängen och krossar benen och tittar ner på golvet. Jag känner hur Justin stirrar på mig och jag kan bara fantisera om att hans äckliga flin är tillbaka på läpparna.

 

Justins perspektiv

 

Jag fortsätter att titta på Hanna som sitter på sängen och jag fortsätter bara att flina – jag visste att hon inte skulle bli glad för rummet, men jag har inte sagt till henne att detta rum är inte hennes riktiga rum. Jag tänker bara låtsats som att det är hennes sovrum tills hon lär sig hur hon ska uppföra sig. Jag kan inte ha henne här om hon inte kan uppföra sig.

 

”Så, ska vi gå till mitt sovrum?” frågar jag

 

Hanna kollar bara upp på mig innan hon nickar och reser sig upp från sängen igen och jag börjar gå ut från skrubben och Hanna följer efter mig – det hör jag på hennes högklackade skor. Jag bryr mig inte riktigt om att hon går in med sina högklackade skor – jag har som sagt haft en hel del tjejer i mitt hus som har gått in med sina högklackade skor. Jag går in till mitt sovrum och kollar på Hanna när hon går in och sätter sig på min säng. Jag stänger dörren bakom henne och sen går jag bort till min garderob och drar fram en t-shirt och när jag vänder mig om och kollar på Hanna ser jag att hon ännu en gång gråter. Jag drar ett djupt andetag – gör denna tjejen aldrig något annat än gråter?

 

”Va fan gråter du nu för?” frågar jag
Hanna kollar upp på mig. ”Förlåt…” säger hon och börjar torka bort sina tårar
”Ta på dig denna och gå sen och lägg dig” säger jag och kastar min tröja till henne

 

Hanna tar emot tröjan och reser sig upp från sängen, men hon går inte till badrummet som jag trodde att hon skulle göra utan istället tar hon av sig sitt linne och knäpper upp sin bh innan hon drar på sig min tröja. Den räcker henne en bra bit ner på låren och jag fortsätter att titta på henne när hon drar av sig sina högklackade skor och sen när hon även drar ner sina jeans och lägger dem på golvet tillsammans med sin bh & linne. Jag fortsätter att titta på henne när hon drar undan täcket och lägger sig under det och drar det sen över sig. Jag vänder bort blicken från henne och drar sen av mig min t-shirt och mina mjukisbyxor så att jag bara är i mina kalsonger innan jag också lägger mig ner i sängen. Jag vänder mig om så att jag ligger och kollar på hennes nacke och jag hör hur hon andas lugnt och jag inser då att hon har somnat. Jag ler lite för mig själv och sen blundar även jag och somnar.

 

*Nästa dag*

 

Jag vaknar nästa morgon av att jag känner hur någon ligger på mig – men jag öppnar inte ögonen. Det känns rätt skönt att någon ligger lutad mot mig, fast nu när jag tänker efter så kan jag inte riktigt placera vem det är. Bjöd jag in någon till min säng igår? Jag kan inte placera det men jag bestämmer mig för att strunta i det och blundar igen och känner hur jag somnar igen.

 

Alfredos perspektiv

 

Jag har vaknat av att jag fick ett samtal från Nolan som var ute på gatorna och när jag tillslut kopplade vad han hade sagt så var det upp fort som fan från sängen och dra på mig kläderna innan jag springer upp för trapporna till Justins sovrum. Jag öppnar dörren och går in för att ta tag i Justin när jag ser vem han ligger i sängen med. Fan… Jag går runt till andra sidan och tar tag i Hanna försiktigt – men hon vaknar inte så jag går runt till andra sidan och tar tag i Justin och han rycker till och vaknar direkt och han kollar upp på mig.

 

”Gå upp. Nolan har hittat dem” säger jag bara

 

Justin nickar och börjar resa sig upp när han kollar ner och ser att Hanna ligger på honom och han kollar upp på mig.

 

”Vad?” frågar jag
”Få henne av mig” säger Justin
”Hur fick du henne ens att stanna i ditt rum?”
”Bara få henne av mig”

 

Jag går runt sängen igen och tar försiktigt tag i Hanna och flyttar ner henne på hennes sida av sängen och jag la täcket bättre om henne innan jag smekte henne över håret och kysste henne på pannan innan jag kollade på Justin som rycker på axlarna innan han lämnar sovrummet och jag går snabbt efter honom.

 

”Hur fan hittade Nolan dem?” frågar Justin argt
”Fråga inte mig – jag visste inte ens om att du hade berättat sanningen för honom” sa jag
”Det har jag inte. Det är det som gör mig förbannad och förvånad över att han hittade dem”
”Men är det inte bra samtidigt om han hittade dem?”
”Nej! Jag sa att en dag skulle jag hitta dem – men vi har fan ingen plats för dem om dem följer med hit!”
”Hanna kan ju bo tillssammans med dig. Det såg ju väldigt mysigt ut i sängen”
”Håll käften Fredo. Vart är Nolan nu?”
”Starbucks”
”Är dem med honom?”
”Japp. Men jag tror inte att Nolan har sagt något om dig”

 

Justin svarade inte mig men vi kom fram till min bil och så fort jag hade låst upp den så slängde Justin in sig i passagerarsätet och jag satte mig i förarsätet. Så fort jag hade fått i nycklarna och bilen körde iväg så började Justin nästan bita sig på naglarna. Jag kan förstå att han är nervös om han inte har sett dem på länge – speciellt eftersom dem båda är yngre än honom. Men vad jag inte fattar är hur dem har tagit sig till Los Angeles och vad dem än gjorde här.
Jag vänder blicken mot Justin men säger inget utan väntar bara på att Justin ska säga något men när han inte gör det så vänder jag blicken mot vägen igen och kör vidare och efter bara några minuter anländer vi till Starbucks. Jag parkerar bilen på baksidan så att dem inte ska märka något och när bilen är parkerad hoppar Justin ur bilen och jag skyndar mig efter honom när bilen är låst.

 

”Justin, vänta lite” säger jag
Justin stannar och kollar på mig. ”Vad?” frågar han argt
”Vad ska du säga till dem när du ser dem?”
”Jag vet inte. Jag trodde inte att någon skulle hitta dem så här fort!”
”Men du måste ha något att säga till dem. Annars kommer dem bara fly iväg igen och du kommer att förlora dem ännu en gång”
”Jag vet Fredo! Jag fucking vet. Men jag vet inte vad jag ska säga”
”Ska jag gå och prata med dem först?”
”Nej, jag måste prata med dem”

 

Jag nickar bara och Justin går vidare och jag följer efter dem. Vi kollar båda runt utanför parkeringen men vi ser ingen Nolan så vi går in på Starbucks istället – för att se om vi kan se dem. Jag ser Nolan sitta vid ett bord längst in till kanten och han kollar upp och ser mig samtidigt och sen nickar han bara. Jag lägger min hand på Justins axel och börjar föra han mot bordet där Nolan sitter med dem.
Jag kommer fram till bordet före Justin och jag sätter mig ner bredvid Nolan och kollar på dem båda och vet direkt att det är dem så jag vänder upp huvudet för att nicka till Justin – men inser då att han har gått. Jag vänder blicken mot Nolan och han rycker på axlarna och jag suckar och lutar mig tillbaka i stolen jag sitter i.

 

Justins perspektiv

 

När jag förstod att det verkligen var Dem som satt med Nolan så hade jag fått panik och jag kunde inte stanna kvar och möta dem. Jag hade sprungit hela vägen tillbaka till huset och jag hade smällt igen dörren bakom mig så hårt jag bara hade kunnat – alla borde ändå vara uppe nu. Jag tar två steg upp i för trappan i taget och kommer in på mitt rum – men jag stannar till när jag ser att Hanna fortfarande ligger i sängen. Hon har lagt sig på min sida och hon håller min kudde nära sig och jag ser att hon har tårar som har torkat in längst kinderna. Jag suckar och går fram till henne.

 

”Hanna?” frågar jag och lägger min hand på hennes ansikte

 

Hanna rycker till och öppnar ögonen och när hon ser att det är jag så lugnar hon ner sig och hon kollar runt för att förmodligen lokalisera vart hon är och när hon inser att det är min säng hon ligger i hoppar hon ur sängen direkt.

 

”Okej, lugn Hanna. Lugn” säger jag bara
”Varför låg jag i din säng?” frågar hon
”För att du inte ville sova i ditt sovrum igår”
”Oh…”
”Klä på dig nu. Klockan är 12 och vi har saker att göra”
”Jag kanske gillar att gå runt i din t-shirt”
”Klä på dig Hanna!”

 

Hanna suckar och går bort till sina kläder. Hon börjar dra av sig min t-shirt och drar sen på sig sin bh och knäpper den innan hon drar på sig sitt linne igen. Hon vänder sig mot mig och jag kan inte hjälpa att jag kollar ordentligt på henne kropp. Hennes ben är helt fucking underbara och jag skulle göra allt för att känna dem runt mig medan jag fuckar henne hårt.

 

”Ska jag ha jeans eller shorts på mig Justin?” frågar Hanna
Jag rycker till och för mitt huvud upp till hennes ansikte. ”Bestäm själv” säger jag bara

 

Hanna säger inget men går ut från mitt sovrum och jag kollar efter henne och kollar in hennes rumpa när hon går ut. Den vickar snyggt när hon går och jag biter ihop mina läppar för att inte stöna. Fan vad skulle jag göra för att kunna lägga mina händer där och trycka hårt medan jag har henne ovanför mig? När jag tänker efter så skulle jag kunna göra vad som helst för att kunna ha henne över mig och sen även under mig. Jag lämnar mitt rum och sen tittar jag på Hanna när hon kommer ut från sitt ”sovrum” och hon har på sig ett par korta short och jag får ännu en gång bita ihop för att inte stöna. Hon är så förbannat snygg – men det ända jag kommer använda henne till är för att ha sex och inget annat.

 

”Vad?” frågar hon
”Inget” säger jag

 

Jag börjar gå ner för trappan och hör hur Hanna följer efter mig men jag säger inget om det och när jag kommer ner för trappan stannar jag till och jag märker knappt att Hanna går rakt in i mig.

 

”Justin!” utbrister Hanna
”Stanna där” säger jag

 

Jag går ner dem sista stegen för trappan och jag fortsätter sen ut i vardagsrummet där jag hade sett Alfredo och Nolan och jag stannade till i dörröppningen när jag såg att Dem satt med killarna.

 

”Justin…” säger den ena personen

Jag är så himla ledsen att ett nytt kapitel inte har kommit ut än. Jag tänkte att jag skulle skriva ett medelande till er tidigare - men jag kom inte in på blogg.se och sen var jag på påskmiddag hos pappa. Men jag skriver på kapitlet just nu och jag hoppas och håller tummarna att jag får ut det idag. Men jag lovar er ingenting - för jag vet att när jag väl lovar något så håller jag inte det.

 

Men tack för att ni finns kvar och ändå kommer in och tittar på bloggen <3

Justins Perspektiv

Jag sitter hemma i mitt rum och stirrar på telefonen och funderar på om jag ska försöka kontakta Hanna igen för att försöka få hem henne. När hon hade ringt mig tidigare så började vi bara bråka och jag hatar det. Jag vet inte hur hon mår i New York – men efter en lång diskussion med Samantha över telefonen efter att jag hade snackat med Hanna så bestämde vi att det ända jag kunde göra var att åka till New York och hämta hem Hanna igen. Jag sitter i bilen och har kört i ex antal timmar bara för att kunna komma fram till New York i en rimlig tid. Jag vet inte vart jag ska börja leta när jag väl kommer till New York och jag hoppas bara att jag hittar henne innan det är för sent.

 

Hannas perspektiv

 

Jag har vandrat runt i New York under hela natten och jag har inte fått något gjort. Jag har rökt alla mina cigaretter och bara försökt komma fram till vad jag ska göra. En del av mig vill bara åka hem igen – men en annan del säger fortfarande till mig att jag inte har något hem och jag kommer aldrig ha något. Lägenheten där jag bodde med Samantha & Tina kändes som ett hem, men det försvann när jag flydde. Jag har äntligen börjat erkänna för mig själv att jag har flytt. Jag flyr hela tiden, det är det enda jag har gjort sen allt hände i huset som jag inte ens kallar för mitt hem längre. Jag har försökt tränga ut det så himla länge, med allt möjligt. Och det enda som kan ta bort det rätt ofta är drogerna – så det är det jag letar efter just nu. Någon som är villig att sälja droger till mig. Jag behöver något, bara något för att jag inte ska behöva känna denna smärta längre. Jag ser snart en kille i en hörna av ett gatuhörn och jag går fram till honom.

 

”Hej…” säger jag
Killen vänder upp blicken och tittar på mig. ”Vad?”
”Har du något du kan erbjuda mig?”
”Beror på vad kan erbjuda mig”
”2000 och min kropp?”

 

Killen tittar upp och ner över hela min kropp och sen nickar han och tar tag i min arm och börjar dra bort mig från gränden där han stod. Jag fortsätter att gå efter honom men säger inget – men jag tycker verkligen inte om vart vi går. Det är för mörkt och gatulamporna kommer inte in till gränden och det gör mig ännu mer rädd. Men jag vet att så fort jag får in drogerna i kroppen så vet jag att allt det kommer släppas. Jag märker snart att vi står utanför en dörr och killen knackar högt på dörren tre gånger i raden och när dörren öppnas drar han med mig in.

 

”Är du från New York?” frågar killen mig och tittar på mig
”Nej… Los Angeles” svarar jag
”Okej. Detta som händer får aldrig komma ut, det förstår du, eller hur?”
”Ja, jag är inte dum i huvudet. Detta är inte min första gång”
”Okej. Vad vill du ha, heroin? Eller något annat”
”Vad som helst. Så länge jag är vid medvetandet vad jag gör med dig så går vad som helst bra”
”Okej, det låter toppen”

Killen har släppt taget om min arm och går in i ett annat rum. Jag står kvar där vi kom in, för jag vet inte om jag ska följa efter honom eller om han kommer ut till mig. Jag tittar runt där jag kom in, jag kan inte placera vart jag är för det är en mörk hall och hela huset verkar vara tömd på ljus. Jag ser några ljusblickar längre in i huset och jag förmodar att dem har tänt några värmeljus. Jag ser snart killen komma ut till mig igen och han vinkar at jag ska gå med honom. Jag går mot rummet där han står och han tar tag i min arm och drar med mig längre in. Jag säger inget men det gör ont i armen när han håller i mig så himla hårt. Vi kommer snart in i ett annat rum och där ser jag att det är värmeljus tända precis som jag hade trott.
Killen drar mig in i ett hörn där två unga personer sitter – två tjejer för att vara mer exakt. Jag kollar på dem och ser att dem är helt borta och jag hoppas att även jag kommer vara helt borta efter att jag har fått i mig något.

 

”Sätt dig” säger killen
”Kan jag få veta ditt namn i alla fall?” frågar jag
”Johannes”

 

Jag nickar bara och sätter mig sen ner hos dem andra två tjejerna och drar mina ben tätt intill mig. Det är en konstig känsla – för jag märkte inte det fören jag satte mig ner att jag & dem två andra tjejerna var dem ända tjejerna i hela rummet och resten var endast killar. Och det andra som jag också tyckte var konstigt var att dem tvingade oss tjejer att vara i ena delen av rummet medan dem hade resten av rummet för sig själva. Precis när jag tänker säga något så känner jag hur min mobil börjar ringa, jag har den på vibration och jag började hala upp den för att se vem det var som ringde mig när Johannes kom fram till mig och drog bort mobilen från mig.

 

”Inga mobiler” säger han
”Ge mig den” säger jag och börjar resa mig upp

 

Johannes tar tag i min axel och håller mig nere på golvet medan en annan kille kommer fram och tar min mobil från Johannes hand.

 

”Ska jag svara Johannes?” frågar han
”Ja gör det. Se vem som letar efter denna lilla flickan” säger Johannes med ett flin
”Mitt namn är Hanna och inte lilla flickan!” säger jag argt till Johannes
Johannes flinar bara och kollar sen på killen igen. ”Svara nu”
Den andra killen trycker på svara knappen. ”Hallå?”

 

Jag försökte lyssna på vem det var som hade ringt för jag hade inte hunnit se numret på vem det var som ringde mig och det gjorde mig frustrerad. Snart hör jag Justins röst i andra ändan av telefonen och jag drar ett par djupa andetag, va fan?! Varför ringde han mig – jag hade bett honom att inte ta kontakt med mig igen. Jag tittar på Johannes och den andra killen som bara flinar mot vad Justin säger – jag hör inte vad han säger men det verkar göra båda killarna glada.
Jag lutar mig mot väggen där jag sitter och blundar lite – jag är trött och jag vill ha droger i mig så att jag kan bli pigg igen. Jag känner däremot snart hur någon drar mig i håret och jag öppnar ögonen och tittar på Johannes.

 

”Prata med din älskade pojkvän” säger han och ger mig telefonen
Jag tittar på honom men tar sen mobilen. ”Justin?” frågar jag
”Vart fan är du?!” frågade han mig argt
”Varför fortsätter du att ringa mig?” frågade jag emot
”Bara säg vart du är. Jag kommer och hämtar dig”
”Är du i New York?!”
”Ja. Du ska med mig hem igen”

 

Jag svarar inte honom utan lägger bara på och kollar upp på Johannes igen. ”Ska jag få något eller inte?”
”Absolut gumman” säger han bara och drar upp mig från golvet

 

Jag lägger ner mobilen igen och går sen med Johannes medan han drar mig vidare till ett annat rum. När vi kommer in till rummet ser jag att det är ett sovrum och jag tittar bara på Johannes men jag säger inget – jag ska ha drogen först innan jag gör något med honom. Han trycker ner mig på sängen och jag fortsätter bara att titta på honom.

 

”Vad väntar du på?” frågar Johannes
”Jag ska få heroin först innan jag gör något” säger jag

 

Johannes säger inget men går bort till vad jag tror är en byrå och där tar han fram en spruta som han fyller med heroin och sen går han fram till mig igen. Jag sträcker ut min högra arm och Johannes tar tag i den, men sen lägger han ner sprutan och släpper min arm igen. Han går bort ännu en gång till byrån och tar fram ett rep och han kommer tillbaka till mig. Jag sträcker fram min arm igen för att jag vet att han kommer sätta repet runt min arm för att få fram mina ådror så att han kan träffa rätt. Jag vänder bort blicken när han sätter nålen mot en av mina ådror och jag biter mig hårt i underläppen när han trycker ner den hårt och sen trycker han in heroinet i min arm. Jag släpper läppen när han tar bort sprutan igen och sen tittar jag på honom när han drar upp repet och slänger båda sakerna på golvet. Jag blundar för att låta mig själv slappna av och jag känner hur heroinet släpps loss i kroppen. Jag öppnar ögonen efter 5 minuter och ser hur Johannes flinar mot mig och jag ler tillbaka mot honom.

 

”Så, dra av dig kläderna” säger Johannes

 

Jag reser mig upp från sängen och börjar dra av mig mina kläder och slänger dem i hörnan av rummet innan jag sätter mig på sängen igen och jag kollar på honom och flinar innan jag tar tag i hans jeans och drar honom närmare mig och jag börjar knäppa upp hans knapp och dra ner hans gylf samtidigt. När hans jeans faller ner börjar jag ivrigt dra i hans kalsonger för att även dem ska av. När även kalsongerna har åkt ner backar Johannes undan från mig och drar av sig kläderna på underkroppen helt och hållet och sen går han fram till mig igen.

 

”Lägg dig ner på sängen” säger jag

 

Johannes flinar bara men gör som jag säger och lägger sig ner på ryggen och jag kryper över honom och tar hans manlighet i munnen och börjar suga sakta. Johannes verkar inte gilla att jag är sakta Han lyfter upp mitt huvud men inte hela vägen och sen trycker han ner mitt huvud igen så att hela hans manlighet åker in. Jag är inte van vid det så jag försöker dra mig loss men Johannes slår mig bara i huvudet och höjer och sänker sina höfter för att jag ska fortsätta att suga.

 

 

”Oh ja” stönar Johannes

 

Jag fortsätter att suga av honom och jag märker på hur han stönar att han börjar närma sig och det får mig att höja på mitt huvud och sen sjunka ner själv igen över hans manlighet för att suga hårdare och snart känner jag hur han kommer i min hals och jag sväljer allt. Johannes stönar högt och lutar sig tillbaka i sängen. Jag drar mig bort och flinar mot honom så Johannes sätter sig upp i sängen och drar av sig sin tröja innan han lutar sig över mig och får mig att lägga mig på sängen. Jag tittar upp på honom och biter mig lätt i underläppen och hoppas att det ser sexigt ut.

 

”Du är så jävla sexig” säger Johannes och börjar kyssa mig över halsen och sen ner till mina bröst.
”Jag behöver få komma…” säger jag tyst till honom
”Rör dig själv då. Jag vill se dig komma av dig själv”

 

Jag drar ett par djupa andetag innan jag för ner min ena hand och rör vid min klitoris själv och gnyr till. Jag har inte haft sex på en hel dag och jag brukar ha det varje dag. Jag för mina fingrar längre ner och stönar högt till och jag blundar för jag känner hur Johannes tittar på mig och jag vill inte att han ska titta på mig.

 

”Titta på mig” säger Johannes och rör vid min kind

 

Jag öppnar ögonen och tittar på honom och han flinar mot mig innan tar tag i sin manlighet och för in den i mig medan jag fortsätter att smeka mig själv och han börjar föra sig långsamt i mig fram och tillbaka och sen bockar han ner sitt huvud och börjar kyssa mitt ena bröst och även bröstvårtan som han biter lätt i men det gör absolut inte ont.

 

 

”Ahh… Snälla hårdare” ber jag medan jag fortsätter att smeka mig själv

 

Johannes flinar bara mot mig innan han börjar föra sig fram och tillbaka snabbare och hårdare och jag stönar högre och känner hur jag börjar närma mig klimax och jag tror att Johannes börjar inse det också för han för sig själv fram och tillbaka ännu hårdare och jag skriker ut min njutning när jag känner att jag kommer. Jag hör & ser på Johannes att han är nära också, men jag inser inte att jag inte berättat för honom att han inte får komma i mig.

 

”Jag kommer snart” stönar han högt mot min hals
”Dra dig ur” stönar jag tyst

 

Johannes svarar inte men jag hör hur han stönar högre när han närmar sig sitt klimax men han drar sig ur och sprutar över mig & jag stönar högt. När Johannes har sprutat klart över mig lägger han sig ner bredvid mig i sängen och jag drar några djupa andetag och släpper sen ut dem lättat. Det var skönt att få ha sex igen och jag känner mig bara lättad över att jag är så pass hög att jag inte tänker på något annat än sex.

 

”Så, ut” säger Johannes och kollar på mig
”Va…?” frågar jag och vänder blicken mot honom
”Jag är klar med dig. Du kan dra nu”

 

Jag tittar på honom för en sekund innan jag reser mig upp från sängen och börjar klä på mig fast jag känner hur hans sperma är kvar på magen. Jag tittar en sista gång på honom, och då ser jag att Johannes har somnat. Jag flinar då lite för mig själv och går bort till byrån och ser att han har en massa heroin så jag tar påsarna och lägger ner innanför min bh och sen drar jag på mig mina skor och smiter ut från rummet och i det andra rummet ser jag att även dem andra har däckat så jag smiter ut från det också och sen ut i gränden igen.
Jag börjar leta efter en väg som leder mig ut på gatan igen och eftersom jag fortfarande är påverkat av heroinet så vet jag inte riktigt hur jag klarar av att komma ut på gatan igen men tillslut gör jag det och då sjunker jag ner vid en vägg och lutar huvudet mot den.

 

 

Jag vet inte hur länge jag sitter lutad mot väggen men jag reagerar när en bil stannar till framför mig och jag öppnar ögonen och kollar mot den, men jag känner inte igen den och varför skulle jag göra det? Jag fortsätter att sitta lutad mot väggen när jag inser att personen som har stannat bilen har rullat ner ena rutan och kollat mot mig.

 

 

”Hanna?!” frågar personen

 

Jag tittar upp mer noggrant och ser att det är Justin och jag suckar men säger inget utan sitter kvar lutad mot väggen och blundar igen. Jag vill inte se honom här, han förstår inte varför jag är här och han lär verkligen inte förstå varför jag tar droger. Jag märker inte att Justin har hoppat ur bilen och gått fram till mig fören jag känner hur han tar tag i min arm och börjar dra upp mig.

 

”Släpp mig!” säger jag och försöker slå honom
”För helvete Hanna” säger Justin och håller tag i den handen som försöker slå han
”Va fan gör du här?!” skriker jag mot honom och öppnar mina ögon så att jag ser vart vi går
”Jag tar med dig hem”
”Jag har inget hem! Bara låt mig vara!”
”Hanna, titta på mig – rakt i ögonen”

 

Jag tittar honom rakt in i ögonen, jag tänker inte på att han kan se i mina ögon att jag är hög – jag är fortfarande för borta för att inse det.

 

”Är du hög Hanna?!” frågar Justin argt
”Nej!” säger jag argt och kollar bort från honom
”Nu ska du med mig hem och jag kommer inte låta dig ur min syn fler gånger!”
”Du har ingen rätt Justin! Fuck you!” säger jag argt och drar mig loss från honom

 

Jag snubblar till och Justin tar tag i min arm för att jag inte ska trilla men jag fortsätter med att försöka dra mig loss från honom, men innan jag ens hinner reagera har han slängt mig över hans axel och jag hinner inte reagera på fören vi sitter i hans bil igen. Jag slänger mig mot dörren för att öppna den men Justin slänger sin arm runt min midja och drar mig tillbaka innan han låser dörren.
Nu börjar jag få panik, detta för tillbaka hemska upplevelser för mig – med min pappa & jag i hans bil. Jag känner hur en panikattack kommer krypande och jag börjar slå och försöka riva Justin för att han ska släppa mig.

 

”Hanna! Hanna sluta!” säger Justin och håller i mina händer
”Släpp mig!” skriker jag

 

Jag känner hur Justin släpper taget om mina handleder och jag böjer mitt huvud ner mot mina knän för att kunna andas igen och då bryter jag ihop och börjar gråta och jag känner hur Justin sitter och tittar på mig – men han säger inget vilket jag är väldigt tacksam för. Hur fan ska jag kunna berätta för Justin vad jag inte ens har kunnat berätta för Nolan? Jag vill inte berätta det för honom och jag vet att om jag gör det så kommer det gå direkt till Nolan… Jag drar snart upp huvudet igen och kollar på Justin – men han kollar inte på mig så jag vänder bort mitt huvud igen och kollar ut genom fönstret.

 

”Va fan tänkte du med när du flydde?” frågar Justin
”Det har inte du med att göra. Du hade ingen rätt att komma hit och leta upp mig!” säger jag tillbaka men tittar inte på honom
”För helvete Hanna. Fattar du hur orolig Samantha & Tina är?”
”Jag bryr mig inte!”
”Nolan då? Din bror?!”
Jag vänder blicken mot Justin. ”Han övergav mig. Han såg inte vad som hände i huset han bodde i så han har ingen rätt att kalla sig för min bror”
”Vad hände mellan er? Någon av er måste berätta det”

 

Jag vände bort blicken från honom och drog ett par djupa andetag innan jag drog upp mobilen och letade upp en viss grej innan jag sträckte fram mobilen till Justin. När Justin ser vad det är på mobilen drar han ett par djupa andetag och sen kollar han på mig.

 

 

”Vad…?” frågade Justin
”Det är en av anledningarna till att jag flydde hemifrån…” säger jag
”Din…?”
”Min pappa misshandlade mig och det började när jag var 8år. Polisen kunde inte göra någonting – för dem hade inga bevis. Jag var en unge som lika gärna kunde ha bett någon sminka sår på mig! Min mamma sa inget om det – fast hon visste att det pågick och Nolan visste inget”
”Så då flydde du när du var 14?”
”Vad skulle jag annars göra? Stanna kvar och låta min pappa tillslut förstöra mig ännu mer?”
”Du förstör ändå ditt liv nu när du har jobbat som strippa och erbjuder folk sex för pengar!”
”Du vet inte vad du pratar om… Jag vill bara ha ett bra liv och det hade jag när jag anlände till Los Angeles så var det ett bra liv”
”Men vad hände sen då?”
”Jag vill inte prata om det – ge mig min mobil”

 

Justin svarar inte utan ger mig bara min mobil och jag vänder huvudet mot fönstret igen och vet inte riktigt vad jag ska säga mer utan lutar mitt huvud mot fönstret och jag reagerar inte på att Justin startar bilen och börjar köra. Jag tänker inte säga emot att han kör tillbaka till Los Angeles igen men jag har fortfarande inget hem i Los Angeles och det finns ingen chans att jag tänker be om att få flytta in hos Samantha & Tina igen.

 

”Jag har en sak att ge dig” säger Justin
Jag lyfter upp mitt huvud och kollar mot honom. ”Vad?”
”Här” säger Justin och sträcker fram en nyckel till mig
Jag tar emot nyckeln. ”Vad är detta?”
”En nyckel till mitt hus där ett rum står tomt till dig”
”Kan du rulla ner fönstret så att jag kan röka?”

 

Justin suckar när jag inte svarar angående nyckeln men han rullar ner rutan och jag tar upp mitt cigarett paket och min tändare och tänder en cigarett som jag börjar dra djupa drag från. Jag tittar ner på nyckeln jag har i min hand men jag säger inget om det utan fortsätter bara att röka. Jag är inte lika hög längre, men jag har fortfarande lite heroin kvar i kroppen det känner jag och det känns skönt – för det gjorde att det inte var lika jobbigt att berätta om min pappa för Justin som jag trodde att det skulle vara. Jag fortsätter att röka av min cigarett och när jag har kommit ner till filtret slänger jag ut den genom fönstret, men jag ber inte Justin rulla upp fönstret igen – det känns skönt med den friska luften.

 

”Så vart bor dina föräldrar nu?” frågar Justin helt plötsligt
Jag vänder blicken snabbt mot honom. ”Varför?” frågar jag argt
”Vill du aldrig mer se dina föräldrar?”
”Om du vill veta något om dem fråga Nolan! Han ger dig säkert all information! Han var ju den bästa ungen i hela universum. Mammas ängel och pappas geni!”
”För helvete Hanna!”
”Stanna bilen!” säger jag och börjar dra i handtaget
”Sluta Hanna! Jag är på motorvägen – jag kan inte bara stanna bilen!”
”Jag vill ut! Justin, släpp ut mig!”

 

Justin svarar inte men kör vidare och jag fortsätter att dra i handtaget och Justin släpper ena taget om ratten och tar tag i båda mina händer för att dra loss dem från handtaget och han kör in till ena sidan som är tom på motorvägen.

 

”Hanna, för helvete. Kan du bara uppföra dig för en liten sekund?!” frågar Justin argt
”Släpp ut mig!” skriker jag mot honom
”Jag kommer spänna fast dig i denna bilen och till och med slänga dig i bagageluckan om det behövs!”
”Du skulle inte våga…” säger jag och drar mig närmare fönstret
”Hanna, bara sitt lugnt i bilen tills vi är framme vid mitt hus i LA”

 

Jag svarar honom inte utan drar bara mina ben upp framför mig och böjer ner mitt huvud i mina ben så att han inte ska kunna se mitt ansikte. Justin säger inget mer utan jag märker bara att han kör ut bilen igen och fortsätter att köra mot Los Angeles.

 

Justins perspektiv

 

*Två timmar senare*

 

Jag har äntligen kommit tillbaka till LA med Hanna och jag tror aldrig jag har varit så glad för att ha kommit hem och det känns rätt bra att Hanna bredvid mig också. Jag är glad att jag hittade henne, men jag var inte säker på att det hon berättade för mig var helt hundra procent sant, men jag tänkte ta upp det med Nolan sen.
Mest på grund av att Hanna var hög när hon berättade det för mig och jag tål inte människor som tar droger. Många tror att eftersom jag inte är den snällaste killen i världen så håller jag på med droger – men jag har sett det förstöra för många människor så jag håller mig till att röka vanliga cigaretter och dricka. Jag vänder blicken mot Hanna när jag har stannat bilen framför huset och ser att hon har somnat. Jag låser upp dörren och går runt och öppnar försiktigt passagerardörren innan jag börjar lyfta upp henne i min famn. Hanna ger ifrån sig något ljud men när jag kollar ner på henne ser jag att hon fortfarande sover så jag börjar bara gå med henne mot dörren. När jag kommer fram till dörren försöker jag öppna den men jag märker att den är låst vilket gör mig förvånad, för dörren är aldrig låst så jag bankar försiktigt på dörren för inte väcka Hanna. Dörren öppnas och jag ser att Alfredo kollar ut på mig där jag står och sen ser han att jag har Hanna i famnen så han öppnar den helt så att jag kommer in.

 

”Hennes väskor ligger i bilen, kan du hämta dem?” frågar jag honom

 

Alfredo nickar bara och går ut genom dörren och jag fortsätter in till huset och börjar gå upp för trappan mot mitt sovrum för att lägga henne där så att hon kan få sova vidare. Hon kan få se sitt eget sovrum sen när hon vaknar. Jag lägger ner henne i sängen och drar täcket över henne innan jag lämnar sovrummet. Jag går ner för trappan igen efter att jag har stängt dörren och jag sjunker ner i soffan när jag kommer ner till vardagsrummet och jag lutar huvudet bakåt och blundar.

 

”Justin!” hör jag Alfredo ropa
”Ja?” ropar jag tillbaka
”Kom hit!”

 

Jag reser mig upp från soffan och går ut till hallen där jag hörde Alfredo ropa efter mig och jag lutar mig mot väggen och kollar på Alfredo och väntar på att han ska säga vad han vill. Alfredo säger inget men håller upp några påsar med vitt puder i. Jag går snabbt fram till Alfredo och tar dem ifrån henne och jag kollar mot trappan som går upp till mitt sovrum och jag drar ett par djupa andetag för att inte springa upp och slå ihjäl Hanna.

 

”Låg detta i bilen?” frågar jag och kollar på Alfredo
”Ja, i passagerarsätet” säger Alfredo
”Hade hon inte sovit nu så skulle jag ha slått ihjäl henne”
”Du är säker på att det är Hannas? Jag menar, kan det inte vara någon annans?”
”Nej, det är Hannas. Hon var hög när jag hittade henne i New York och det skulle inte förvåna mig om hon hade köpt med sig ännu mer”
”Justin, hon kanske inte förstod vad hon gjorde”
”Oh hon förstod. Det är helt klart hon förstod!”
”För helvete Justin – hon är 17år. Hon kan inte förstå allt!”

 

Jag svarar honom inte men tar påsarna och går argt upp till mitt sovrum igen för att skälla ut Hanna. När jag kommer upp till sovrummet och smäller upp dörren ser jag Hanna sitta upp i sängen och hon håller en av mina kuddar nära sig och hon gråter helt hysteriskt. Jag drar ett par djupa andetag – tårarna kommer inte få mig att bli snäll mot henne.
Hanna kollar upp på mig när hon förmodligen hör mig ta några djupa andetag och hon puttar undan min kudde och kryper av sängen och ställer sig sen på golvet och stirrar argt på mig.

 

”Vad gör jag här?!” frågar hon argt
”Jag tog dig inte – på grund av att du var hög och för att du inte kunde stanna kvar i New York!” säger jag argt
”Du hade ingen rätt!” skriker hon
”Kommer du ihåg vad du sa till mig i bilen?”
”Jag minns ingenting. Vem vet vad du har gjort mot mig…”
”Du minns alltså inte att du berättade för mig om din pappa?”
”Va…?” frågar Hanna chockat
”Hanna, det är okej”
”Nej, det är det inte… Oh my god… Du kommer berätta för Nolan. Om våldtäkterna och allt…”
”Va? Vilka våldtäkter? Du sa inget om att du hade blivit våldtagen”

 

Jag ser bara hur Hanna stirrar på mig och sen ser jag i hennes ögon att hon planerar att springa så när hon tar dem första stegen mot dörren sträcker jag ut båda mina händer och tar tag om hennes midja för att stoppa henne. Vad jag inte är beredd på är att hon ska bli våldsam och börja skrika och försöka riva mig. Jag tar tag i båda hennes händer med min ena hand och lägger min andra hand framför hennes mun men jag är inte beredd på att hon ska bita mig så jag grymtar till och lyfter upp ena handen och nästan smäller till henne över ansiktet. Jag både ser och hur hon stelnar till i hela kroppen när hon inser att jag håller på att smälla till henne.

 

”Släpp mig…” säger hon tyst
”Inte fören du svarar på en fråga jag har till dig” säger jag och kollar på henne
”Vad…?”
”Alfredo hittade dessa i min bil” säger jag och visar henne påsarna. ”Vart kommer dem ifrån?”
Hanna drar några djupa andetag. ”Jag snodde dem igår” svarar hon
”Och det tyckte du var den bästa idén du hade?”
”Du vet ingenting Justin. Du har en familj här – även om det inte är din riktiga familj så finns dem vid din sida hela tiden”
”Du har också familj här”
”Vem då? Och säg inte Nolan”
”Jag tänkte mest på Samantha & Tina. Dem bryr sig jättemycket om dig och vill bara ditt bästa – men du förstör det själv!”
”Släpp mig!” säger hon argt

 

Jag släpper taget om henne och hon puttar mig hårt på bröstet så att jag backar undan och sen kollar jag bara efter henne när hon lämnar rummet – men jag säger inget utan slänger bara iväg påsarna med drogerna på golvet. Efter ungefär två minuter lämnar jag också mitt rum och går för att hitta Nolan. Jag går fram till hans rum och när jag tar upp handen för att knacka på rummet så hör jag hur han skriker på någon som skriker tillbaka. Jag öppnar dörren och ser att det är Nolan som skriker och sen ser jag Hanna som skriker tillbaka på honom.

 

”Hey!” ropar jag högt vilket får dem att reagera
”Gå ut Justin – detta har inte med dig att göra!” fräser Nolan mot mig
”Va fan bråkar ni om?”
”Hanna snackar en massa skit om vår familj och anklagar vår pappa för en massa skit!”
”Det är sanningen Nolan! Men du har alltid varit för blind för att se sanningen!” skriker Hanna mot Nolan
”Försvinn Hanna, du har ingen rätt att snacka skit om våra föräldrar och du har ingen rätt att vara här!” säger Nolan mot henne
”Hon ska faktiskt bo här nu Nolan” säger jag lugnt och lägger armarna i kross över kroppen
”WHAT?!” skriker Nolan och stirrar argt på mig
”Hon har ingen annanstans att ta vägen och var det inte du som ville se din lillasyster säker?”
”Hon är inte min syster längre” säger Nolan och sen kollar han på Hanna. ”Jag hoppas att du dör”

 

Hanna stirrar bara på Nolan innan hon springer ut från rummet och jag kollar efter henne innan jag vänder mig mot Nolan som har satt sig ner på sin säng och jag skakar bara på huvudet innan jag lämnar hans sovrum med en suck.

 

Här avslutar jag detta kapitel. Förlåt för att det har tagit så lång tid – men jag hade ingen inspiration men jag hoppas att ni är nöjda med kapitlet. Jag är faktiskt nöjt med detta kapitlet, kanske inte hela men det mesta av det i alla fall.Jag vet ingeting om droger så det som står om heroin – jag vet inte om det stämmer, men jag hoppas ni tycker om det ändå.
Kramar <3