Kapitel 13

Justins Perspektiv:

 

Jag och Jazzy hade rest oss upp när Jazzy tillslut hade druckit upp sin chai-latte. Jag hade försökt få henne att dricka upp den snabbare men hon tänkte att Hanna säkert skulle komma tillbaka och nu var vi alla fall äntligen på väg upp. Jag hoppas fan att Hanna står utanför bilen och röker annars vet jag inte vad jag gör. Det är inte som att jag börjar få känslor för henne men jag skulle behöva en cigarett själv och jag har inga kvar så om Hanna står och röker så kan jag sno en av henne. Jag reagerar inte på att Jazzy går förbi mig och snabbare mot min bil.

 

”JUSTIN!” skriker Jazzy

 

Jag springer snabbt fram till henne och ser att hon står bland alla Hannas kassar och även hennes mobil ligger på marken – med skärmen spräckt men ingen Hanna någonstans.

 

”Hon kan inte bara ha försvunnit!” utbrister Jazzy vilket får mig att titta på henne
”Jag sa åt dig att vi skulle ha gått efter henne när hon gick ut från Starbucks!” säger jag argt
”Du kunde ha gått själv – det var du och dem andra killarna som var oroliga för att Hanna skulle bli kidnappad…”
”Om hon nu har blivit kidnappad – så är det inte bara jag som råkar ut för Nolans vrede – utan det är även du Jazzy!”
”Det var inte mitt fel!” utbrister Jazzy argt
”Hade vi gått efter Hanna direkt så hade detta inte hänt!” säger jag argt

 

Jazzy stirrar bara surt på mig innan hon böjer sig ner och plockar upp Hannas kassar och även hennes mobil. Jag kommer närmare henne och drar mobilen ifrån henne.

 

”Vi kan kanske lokalisera henne på något vis…” säger jag fundersamt
”Hur då? Vi har hennes mobil!” säger Jazzy och kollar på mig

 

Jag svarar henne inte utan går bara bort till bilen men jag vet om att hon går efter mig så jag låser upp bilen och sätter mig i förarsätet medan Jazzy sätter sig i baksätet med alla kassar.

 

Hannas Perspektiv:

 

Jag känner hur någon skakar om mig och jag gnäller till – jag vill inte vakna än. Jag vill sova lite till. Men när jag väl vaknar till så känner jag att jag inte ligger i någon säng utan på något hårt. Justins soffa brukar inte vara så här hård. När jag öppnar ögonen ser jag ingenting, det är en massa blurr framför ögonen.

 

”Hon vaknar nu” hör jag en mans röst säga

 

Jag känner inte igen rösten och jag blundar sen öppnar jag ögonen igen och kollar framför mig. Jag ser att jag sitter i någon sorts buss – men där finns inga säten och jag sitter på golvet. Jag känner hur ont jag har i kroppen och när jag försöker röra mina armar och ben så inser jag att dem är fastknutna hårt med rep. Jag försöker dra mig loss lite i alla fall – men känner snart att det är lönlöst. Jag sitter alldeles för hårt fast.

 

”Sara – hon är vaken nu!” hör jag säga mansröst säga

 

Sara – det är ju min mammas namn, för helvetet säg inte att Justin och Nolan hade rätt med att min egen mamma skulle kidnappa mig… Va fan skulle det vara bra för?!

 

”Oh så bra att du är vaken Hanna” hör jag en kvinnoröst säga
”Mamma…” säger jag och kollar upp på henne
”Hur mår du gumman?” frågar hon med ett leende
”Jag hade mått mycket bättre om du ville släppa loss mig”
”Det går tyvärr inte gumman. Vi vill inte att du ska rymma din väg”
”Vart tar ni mig? Och vilka är ni?”
”Lilla gumman – vi kan inte prata om det. Du får se när vi anländer”

 

 

 

Min mamma vänder sig sen bort från mig och går bort till personen som sitter bakom ratten och börjar prata tyst med honom/henne. Jag sitter kvar på golvet och försöker komma loss från repen igen. Jag vet att det inte går men jag fortsätter ändå att försöka – jag måste komma loss från repen och komma tillbaka till Justin. Jag hatar mig själv för att jag gick ut från Starbucks – jag skulle bara ha stannat hos dem och väntat tills Jazzy var färdig med sitt drickande. Även om jag ibland kan känna att jag hatar Justin så är det ändå honom jag vill ha nära mig just nu.

 

”Vi är framme Sara!” hör jag samma mansröst säga igen
”Bra. Mike, sätt en ögonbindel framför Hannas ögon så att hon inte ser något” säger min mamma

 

Jag suckar där jag sitter men ser sen mannen som heter Mike komma fram till mig – nu när jag får en ordentlig blick så ser jag att han inte kan vara mycket äldre än dig.

 

 

”Snälla släppa mig…” ber jag tyst
”Du vet att jag inte kan göra det. Din mamma betalar mig stora pengar för att göra detta” svarar han mig
”Snälla…”

 

Mike svarar mig inte utan drar istället fram en ögonbindel som han sätter framför mina ögon och sen knyter han ihop den på baksidan. Jag kan inte se någonting genom denna jävla ögonbindel och jag förstår att dem säkerligen har planerat detta länge. Jag har ingen aning om hur dem har planerat detta, men det måste ha på gått ändå ett tag. Min mamma måste ha spionerat på mig ett tag för när jag träffade henne för några dagar sen så verkade hon inte ens minnas hur hemskt mitt liv har varit.

 

”Upp med dig!” hör jag Mike säga och sen drar han upp mig

 

Jag biter ihop för att inte skrika men jag känner i alla fall att mina ben inte är ihop knutna längre. Under den lilla tiden jag fick sitta själv medan dem parkerade bestämde jag mig själv för att inte säga ett ord – vad dem än gör så kommer jag inte säga ett ord. Jag tänker beskydda Nolan och resten av gänget – för det enda orsaken jag kan komma på till att min mamma kidnappa mig är för att hon vill ha pengar och hon vet att hon kan få det av Nolan.
När Mike har fått upp mig ordentligt på fötterna börjar han putta ut mig från bussen och jag känner hur jag blir nerlyft istället för puttad ner för avsatsen i bussen. Jag gör inget motstånd och säger heller inget när någon puttar mig för att jag ska gå framåt. Jag följer med utan att göra något motstånd – det känns lättare så. Det kommer säkerligen bara bli värre när jag väl kommer in till vilket ställe vi än är vid – jag är nästan hundra procent säker på att min pappa kommer vara där, varför vet jag inte men jag känner det bara på mig.

 

”In” hör jag en annans mansröst säga och puttar in mig genom en dörr

 

Jag går rakt fram men säger ingenting utan biter mig bara hårt i underläppen för att inte skrika rakt ut för jag känner hur ont det gör att gå när mina ben har varit ihopknutna så länge. Jag känner snart hur jag blir stoppad och jag står still fast jag känner hur mina ben bara vill vika ihop sig.

 

”Så Hanna, jag kommer ta av dig ögonbindeln nu – men jag vill att du står still tills jag säger åt dig” hör jag min mamma säga
”Okej” säger jag bara
”Lova mig att du står still tills jag säger åt dig”
”Ja mamma – jag lovar”

 

Min mamma säger inget mer men jag känner på mig att hon ler. Jag tyckte aldrig om när min mamma log när jag var liten för då visste jag att något skulle hända. Något som oftast inkluderar min pappa. Jag vill inte att min pappa ska vara här – jag vet vad som kommer hända då. Jag kommer bli misshandlad tills jag blir förstörd och jag kommer inte klara av det. Jag kommer inte klara av misshandeln igen. Min mamma drar snart bort min ögonbindel och jag blinkar några gånger för att kunna se vart jag är.
När jag väl ser rummet som jag står i så blir jag direkt osäker på varför jag står här och varför där finns så många människor i rummet. Men jag blir ännu mer osäker när jag ser att min pappa står i ena ändan av rummet och det får mig att dra ett djupt andetag. Nej…

 

”Hey gumman” säger pappa och ler mot mig

 

 

Jag svarar honom inte utan tittar ner på golvet istället men jag känner hur någon tar tag om min nacke och lyfter upp min nacke så att jag blir tvungen att titta rakt fram på min pappa. Jag försöker dra loss min nacke från personens grepp men personen håller för hårt fast.

 

”Trevligt att se dig igen gumman” säger pappa
”Inte så speciellt trevligt att se dig” svarar jag

 

Min pappa kommer fram till mig och jag biter mig direkt hårt på insidan av kinden för jag är beredd på att få ett slag mot kinden. Men det enda som händer är att pappa smeker min kind sakta. Jag släpper taget om insidan av min kind och känner hur det kommer lite blod i munnen som jag sväljer och tittar sen rakt upp på min pappa.

 

”Jag är så glad för att jag får se dig igen min älskade flicka” säger pappa
”Va?” frågar jag chockat
”Du förstår inte hur mycket din mor och jag har saknat dig”

 

Jag säger inget men vänder sakta ner blicken mot golvet. Jag vill inte titta på honom för jag vill inte känna mig säker nära honom igen för då vet jag att jag bara kommer få en massa stryk igen.

 

”Ni kan ta min dotter till hennes rum och knyt upp repen från hennes handleder. Hon kommer inte smita någonstans” säger pappa
”Ja Sam” säger Mike som har kommit fram till mig igen

 

Mike tar tag i min arm och börjar dra mig bort från min pappa och ut från det stora rummet. Jag vill inte göra det men jag kollar ändå bak på min pappa en sista gång och han ler bara och ser så lycklig ut. Jag drar ett djupt andetag innan jag vänder fram mitt ansikte igen och går med Mike.

 

Justins Perspektiv:

 

Jag och Jazzy har kommit tillbaka till huset och Jazzy sitter i baksätet och gråter lite grann. Jag har inte hjärtat till att säga åt henne att hålla käften fast hennes gråtande stör mig – för hon tror just nu att hon är den enda som saknar Hanna – men fan va fel hon har i det. Det är för fan mitt fel att hon blev kidnappad och jag har inte en susning om hur jag ska berätta det för Nolan när vi kommer in. Jag parkerar bilen på min vanliga plats och sen öppnar jag dörren och hoppar ur bilen. Jag går bak till baksätet där Jazmyn sitter och jag drar upp hennes dörr och kollar in på henne där hon fortfarande sitter och gråter. Hon kollar upp på mig när hon reagerar på att jag har öppnat dörren.

 

”Torka tårarna och säg inget till Nolan” säger jag och tittar argt på henne
”Men om han frågar vart Hanna är då?” frågar Jazmyn och kollar på mig
”Då säger vi att hon är hos Samantha & Tina – inget annat”

 

Jazmyn nickar och börjar sen torka bort sina tårar innan hon hoppar ur bilen med alla påsarna och även Hannas mobil. Jag sträcker fram min ena hand och tar Hannas mobil ifrån Jazzy innan jag stänger dörren bakom henne. När dörren väl är stängd bakom Jazzy så börjar vi båda gå upp mot huset. När vi kommer fram till dörren öppnar jag den och puttar in Jazmyn genom dörren. När vi kommer in så puttar jag bort Jazzy mot trappan.

 

”Gå upp och lägg Hannas påsar på hennes rum och gå sen in på ditt rum och stanna där” säger jag till henne

 

Jazzy nickar och börjar sen gå upp för trappan så tyst hon bara kan så att Nolan inte ska höra henne. Jag går in till köket och lägger ner Hannas mobil på köksbänken innan jag går bort till kylskåpet och drar fram en ölflaska och knäpper upp den innan jag för den mot läpparna och börjar dricka av den. Jag hör snart hur någon kommer in till köket och jag vänder mig om och ser att det är Nolan. Jag fortsätter att hålla i min flaska medan jag går bort till köksbänken och plockar åt mig Hannas mobil och låter den åka ner i fickan innan jag vänder mig mot Nolan.

 

”Tja Nolan” säger jag och nickar mot honom
”Tja. Har du sett Hanna?” frågar Nolan
”Hon stack till Samantha & Tina efter att hon och Jazzy hade shoppat klart”
”Verkligen? För jag fick precis ett sms från en viss person som jag inte ville få ett sms från”
”Vem då…?”
”Titta på detta” säger Nolan och sträcker fram sin mobil till mig

Jag tar emot Nolans mobil och läser medelandet som han har fått.

 

”Käraste Nolan. Jag och din pappa har anlänt till Los Angeles och vi har just nu Hanna hos oss. Hon kommer att bo hos oss framöver och vi hoppas att du och dina små vänner inte kommer och stör oss. Vi vill väl inte att något ska hända lilla Hanna. Pussar & kramar mamma”

 

”Fuck…” säger jag tyst
”HUR FAN KUNDE DU LÅTA DEM TA HENNE?!” skriker Nolan mot mig
”Nolan – det var inte med flit. Hon blev sur och gick ut och Jazzy var inte klar…” börjar jag förklara
”Du visste om att dem fanns där ute och jag sa åt dig att hålla koll på min syster när du följde med dem!”
”Du är inte ledaren här – du kan inte säga åt mig vad jag ska och inte ska göra”
”Nej det vet jag, men hade du förlåtit mig om det hade varit Jazzy som hade försvunnit?!”
”Nolan – calm down”
”Calm down?! Jag kommer fan inte lugna ner mig – min lillasyster är kidnappad och jag kommer kanske aldrig mer se henne!”

 

Jag sa inget – för jag visste att han hade rätt. Jag hade aldrig förlåtit honom om Jazzy hade blivit kidnappad och jag kan förstå att han är förbannad på mig att Hanna är kidnappad…

 

”Okej – vad ska vi göra då?” frågar jag honom
”Vi samlar hela gänget förutom Jazzy och Jaxon och försöker komma på en plan för att få tillbaka henne. Om hon har sin mobil på sig så borde vi kunna spåra henne” säger Nolan
”Mobilen blir tyvärr ett problem…”
”Varför det?”

 

Jag suckar och drar fram Hannas mobil från min ficka och sträcker fram den till Nolan. Nolan tar emot den och suckar hårt innan han tittar upp på mig.

 

”Okej… Då samlar vi gänget då” säger Nolan och lämnar köket

 

Jag suckar och dricker upp det sista ur min ölflaska innan jag ställer ner den på köksbänken och lämnar köket. Jag ser hur Nolan har fått alla killar att samla sig i vardagsrummet och precis när jag ska gå in där ser jag Jaxon stå lutad mot en av väggarna.

 

”Jax” säger jag och kollar på honom
”Justin…” säger Jaxon och kollar upp på mig
”Gå upp till din syster och vänta där”
”Jag vill vara med på mötet för att hitta Hanna”
”Nej. Gå Jaxon. Håll din syster sällskap. Hon är helt förstörd”
”Men…”
”No! Gå nu Jaxon”

 

Jaxon suckar men han vänder sig bort och går bort till trappan och upp för den och när jag ser att han är längst upp går jag in till vardagsrummet för att prata med dem andra killarna.

 

Hannas Perspektiv:

 

Jag ligger i sängen i det rummet som min pappa hade skickat till mig och jag förstår inte varför han är så snäll mot mig – det var han aldrig innan… Jag önskar även att jag hade min mobil så att jag kunde ringa eller i alla fall smsa Nolan & Justin och berätta vart jag är så att dem kan komma och rädda mig. Jag snurrar runt i sängen och tittar upp i taket när jag ligger på sängen och jag bra väntar på att något ska hända. Jag vet att jag inte kommer må bra så länge jag är här och jag hoppas bara att Nolan kommer och hämtar mig snart. Jag vet annars inte hur länge jag kommer klara mig. Jag vänder bort blicken mot dörren när jag hör hur den öppnas och när jag ser att det är min pappa som kommer in så sätter jag mig upp och drar mig mot en av hörnorna i sängen.

 

”Hej gumman” säger pappa och ler
”Hej…” säger jag tyst och biter mig i hårt i underläppen
”Jag tänkte att vi skulle ha ett samtal” säger pappa och kommer längre in på rummet

 

Jag svarar honom inte utan kryper bara längre upp i hörnan av sängen när pappa kommer närmare sängen. Jag tittar upp och ser att Mike stänga dörren bakom min pappa och då börjar jag ana att det är något som kommer att hända. Jag vänder bort blicken från pappa och kollar ner på mina ben som jag har dragit upp framför mig – men blicken kommer snart upp mot min pappa igen när han sätter sig ner på sängen.

 

”Jag och din mamma har skickat ett sms till Nolan och sagt att du kommer bo med oss nu framöver” börjar pappa säga
”Va…?” frågar jag tyst
”Du tror väl inte att jag har glömt alla våra mysiga stunder”
”No! You can’t!” utbrister jag och stirrar på honom

 

Pappa ler bara mot mig och sen knäpper han med sina fingrar och dörren öppnas igen och Mike kommer in och han flinar stort.

 

”Mobilen Mike” säger min pappa

 

Mike kommer fram till sängen och ger en mobil till min pappa och jag tittar bara på dem båda men när Mike kollar på mig och har ett ännu större flin på läpparna så vänder jag ner blicken mot sängen igen. Jag hör min pappa trycka in ett mobilnummer men jag säger inget utan håller mig bara långt bort från honom. Jag ser att pappa trycker igång högtalaren på mobilen och sen lägger ifrån sig den innan han börjar flytta sig närmare mig.

 

”No! Låt mig vara! Du får inte!” skriker jag mot honom

 

Pappa flinar bara mot mig innan han tar tag i mina ben och börjar dra mig närmare honom och samtidigt börjar jag sparka mot honom när jag hör en röst svara i andra telefon och jag känner igen rösten.

 

”Nolan! Nolan!” skriker jag medan jag fortsätter att sparka mot min pappa
”Shh nu gumman” säger pappa bara och fortsätter att dra mig närmare honom

 

Jag fortsätter att skrika, sparkas och riva min pappa medan jag hör Nolan ropa mitt namn flera gånger och snart hör jag honom även säga åt någon annan i gänget att försöka få reda på vart samtalet kommer ifrån.

 

”NOLAN!” skriker jag ännu en gång

 

Min pappa lyfter sin högra hand och knyter ihop den till en knytnäve innan han smäller till mig rakt i ansiktet vilket får mig att skrika ännu högre och sen spottar jag ut blodet jag hade fått i munnen.

 

”Var nu lugn gumman lilla – du minns väl att det inte gör så ont när du är avslappnad…” säger pappa och smeker samma kind som han hade smällt till.

 

Jag lägger ner båda mina händer på madrassen och gråter bara högt medan pappa börjar dra av mig mina jeans. Jag fortsätter att gråta men jag gör inget motstånd fast jag hör Nolans röst från andra sidan telefonen att göra motstånd så mycket som jag bara kan.

 

”I’m sorry…” viskar jag mot telefonen och sen blundar jag när jag känner hur min pappa trycker in sig i mig

 


 

Nu avslutar jag kapitlet här – jag ville få ut det till er så fort som möjligt. Jag hoppas verkligen att ni gillar det. Jag vill inte vara en sån som skriver och sen ber om en massa kommentarer, men jag ser att ni är en del som dagligen kollar på min blogg så vore jag en hemsk bloggare som bad om 10 kommentarer till nästa kapitel? Det räcker om ni skriver Bra eller Mer – men jag vill hemskt gärna att ni skriver vad ni tycker är bra med kapitlet och även vad ni tycker är dåligt. Jag tar allt till mig. Tack till alla som är inne och läser och allting.
Jag älskar er alla – mina underbara läsare!



BRA!!!
Tycker du har en sån bra talang för att skriva hoppas nästa kapitel kommer snart :)

Svar: Tack så jätte mycket :) Det betyder otroligt mycket för mig :)
3mma

2013-06-16 | 17:31:39

Så himla spännande! As bra att du skriver så pass långa kapitel! hoppas det kommer ett nytt snart :D

Svar: Tack :) Jag gör det för er mina älskade läsare :) Jag har redan börjat jobba på nästa - hoppas få ut det så fort som möjligt :)
3mma

2013-06-16 | 21:20:43

Jag hoppas de kommer mer snart! Sååå spännande! Jag gillar verkligen Mike! Han hade du kunnat utveckla mer :D Förresten så märker man att du börjar komma in mir i skrivande nu för de blir kapitlerna blir bara bättre och bättre för varje gång :D

Svar: Tack så mycket! Det kommer komma mer om Mike - oroa dig inte för det :) Tack, det betyder verkligen mycket :)
3mma

2013-06-16 | 23:34:52

:o:o!! Sjukt bra och spännande! Höhö, hoppas nästa kommer snart cause I love it!

Svar: Haha tack så mycket :)
3mma

2013-06-17 | 01:02:12

grymt!

Svar: Tack :)
3mma

2013-06-17 | 13:46:49

När tror du nästa kommer? :D

Svar: Jobbar på det för fullt :)
3mma

2013-06-18 | 18:54:11

Lätt bäst! hoppas att Justin & dom andra hittar henne innan hennes pappa våldtar henne allt för mycket.

Svar: Tack så mycket! :D Det får du se när nästa kapitel kommer :D
3mma

2013-06-18 | 19:15:22

JÄTTE BRA
kan nästa komma nästa onsdag för det är min födelsedag och pappa kunde inte komma det skulle betyda mycket om du gjorde det men Aså hade hennes Hannas pappa verkligen sex med hanna men jätte bra!

Svar: Jag kan definitvt försöka få ut det nästa onsdag :) Ja - Hannas pappa Sam hade verkligen sex med Hanna. Tack :)
3mma

2013-06-19 | 16:16:09

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback